Krönika: Fritz, han som lämnade och kom tillbaka
Fredrik Persson, TFF:s burväktare, har fått en allvarlig knäskada. TFF och alla supportrar lider med honom. Fast det har varit en märklig resa för Fredrik de senaste åren. Låt mig få lägga ut texten lite.
Det var med sorg som jag läste att TFF:s målvakt Fredrik Persson nu blir borta resten av säsongen. Fredrik hade en mycket viktig del i TFF:s framfart i superettan förra året och satte bland annat rekord i antal minuter med att hålla nollan. Fast Fredriks plats i TFF:arnas hjärta har långt ifrån alltid varit garanterad.
När TFF var uppe i allsvenskan förra gången (2004) var Fredrik även då ordinarie målvakt. Föga överraskande fortsatte han TFF:s stolta målvaktstradition och utmärkte sig som en stabil allsvensk målvakt, sin unga ålder till trots. Naturligtvis väckte hans framfart mellan stolparna andra klubbars intresse.
Fall from grace
Främst i ledet för en signatur stod Malmö FF. Innan säsongen 2004 ens var över lyckades man få över Fritz till ljusblått på lån, vilket inte minst berodde på att Fritz satt på ett utgående kontrakt med TFF. I gästboken på Ståplats ryktades det om att Fredrik nu kunde ses i MFF:s klack! Hans framtid i MFF verkade med andra ord säkrad och vi TFF-supportrar räknade honom därmed som förlorad.
Fredrik hade vid detta laget gått från att vara en älskad TFF-profil till att bli stämplad som Judas. Fredrik fick klä skott för fansens missnöje helt enkelt, förmodligen inte så mycket för att han gick till MFF, utan för att han själv verkade vara så nöjd med det. Kom ihåg att Peter Abelssons övergång till MFF ungefär samtidigt möttes med mycket stor respekt från fansens sida, så förstår ni att Fredrik inte låg så särskilt bra till i detta läge.
Don´t call it a comeback
Men så hände något konstigt. Fredriks dåvarande agent började bråka med MFF om Fredriks lön. MFF satte hårt mot hårt och helt plötsligt stod Fredrik där helt utan kontrakt. TFF hade dessutom redan utsett Fredriks ersättare, Richard Richardsson. Då hände något mycket märkligt, något som jag själv fortfarande knappt kan förstå, Fredrik Persson skrev ett nytt kontrakt med TFF och lånades därpå omedelbart ut till en norska Kongsvinger under ett år.
Därefter har allt gått som på räls. Efter Richard Richardssons avfärd till avbytarbänken i IFK Göteborg 2006 så återkom Fredrik till TFF och återtog sin plats i mål med den äran. Vad som hände sedan vet vi ju alla: Dundersuccé i superettan, rekord i att hålla nollor med mera, med mera.
Hurt
Allt gammalt groll är med andra ord sedan länge glömt. Fredrik är återigen en älskad TFF-profil och allt såg fortsatt ljust ut inför den här säsongen. Ända tills han tog det där konstiga bakåtsteget mot Brommapojkarna hemma för en dryg månad sedan vill säga. Notera att skadan alltså inte i gårdagens match, som riksmedia så felaktigt rapporterat!
Jag stod inte många meter från där det hände och från början såg det inte så allvarligt ut, men nu har det alltså visat sig att Fredrik kommer att behöva rehabilitering för sitt skadade knä och därmed blir borta de närmsta 8 månaderna. Ett mycket trist besked för Fredrik, TFF och för fansen.
Det har varit en märklig resa så här långt, men vi hoppas alla naturligtvis på att Fritz snabbt ska återhämta sig från sin skada. Kämpa på, Fredrik!
Förresten så är det en sak jag måste erkänna och samtidigt be om ursäkt till Fredrik för:
När TFF mötte Djurgården för tre veckor sedan så lämnade jag Vångavallen i vredesmod efter det att Djurgården tog ledningen genom ett bisarrt självmål. Detta trots att TFF hade gjort en väldigt bra match så långt. Min besvikelse blev för mycket helt enkelt, så jag knäppte min manchesterkavaj och tågade ut. Fredrik, som ju även då var skadad, stod på min läktarsektion under matchen. Till min förskräckelse stod Fredrik och liksom blängde på mig just som jag var på väg ut från min plats. Han följde mig med blicken hela vägen ut från arenan kändes det som.
Även om jag visste att jag fattade rätt beslut att lämna Vångavallen i samma stund som Djurgården gjorde 2-0 så kände jag mig likväl fruktansvärt dum. Detta var andra gången på 16 år som jag lämnade Vångavallen i förtid och då skulle tvunget en av spelarna stå där och ge mig onda ögat. Snacka om att bli tagen med fingrarna i kakburken.
Första matchen jag lämnade Vångavallen i förtid var för övrigt mot Malmö FF 2001, när den nya läktaren invigdes och TRELLEBJÖRNEN gjorde sin officiella debut. När Kenneth Gustavsson sköt ett skott i ribban som studsade i ryggen på Pål Lundin och därefter gick in i mål så knycklade jag ihop programbladet och körde hem.
I vilket fall, förlåt Fredrik och förlåt TFF. Jag är bara mänsklig och det är mänskligt att fela.
