Gästkrönika: Diskussioner om Råsunda
Jag brukar inte skriva gästkrönikor och jag brukar inte bli upprörd. Men nu har jag tröttnat på de hängivna DIF-supportrar som vägrar acceptera att ledningen för klubben har bestämt att DIF ska spela fotboll på Råsunda. Detta eviga tjat om "Råttsunda" och allt vad det medför.
Jag skulle inte bli upprörd om samma skribenter som förespråkar en flytt tillbaka till Stadion samtidigt medgav att de inte vill se DIF I Champions League, vinna SM-guld eller bli Sveriges ekonomiskt starkaste klubb.
Det jag stör mig på är inte att det finns supportrar som älskar Stockholms Stadion och avskyr Råsunda, det är att deras argument är så förbannat ensidiga. I samma sekund som de kritiserar DIF-ledningens beslut så glömmer de att det till stor del är deras kompetens som har gjort att DIF har gått från ett uselt Superettanlag till ett etablerat topplag. Om de vill se DIF spela mot Friska Viljor sa år jag övertygad om att DIF ledningen med Bo Lundquist i spetsen kan se till att vi återvänder till Stadion.
Låt inte vårt Råsunda-hat förblinda den verklighet Djurgarden befinner sig. Verkligheten är enkel, med dagens Stadion är det omöjligt för DIF att bli Sveriges svar på Bröndby eller FC Köpenhamn. Eftersom Stockholms politiker vägrar att utveckla Stadion så att den anpassar sig till de förutsättningar som råder 2004 så har ledningen tvingats ta ett impopulärt men nödvändigt beslut.
Sa här ser verkligheten ut. DIF måste öka sina intäkter för att bli en dominant klubb i Norden. För att göra det behövs en egen arena eller en arena där DIF kan bli ansvariga för driften. På Stockholm Stadion går varje krona som du och jag spenderar på korv till Stockholms stad.
Vad har allt det har att göra med CL frågar sig då en del (inte alla hoppas jag). Jo, arenautveckling innebär ökade intäkter vilket gör att vi kan köpa bättre spelare som i sin tur vinner mer vilket gör att vi kan kvalificera oss for Europaspel. Europaspel garanterar sen ytterligare intäkter som gör att vi en dag kanske konkurrera med de klubbar som befinner sig strax under det Europeiska toppskiktet.
Jag gillar inte heller att sitta på Råsunda och heja på DIF men om det är en förutsättning för att jag ska kunna fortsatta drömma om att se DIF-Arsenal på ett utvecklat Stockholms Stadion gör jag det gärna.
