Elgitarrer & muffins – what´s next?
”Att känna sig hemma innebär att man vet vad man kan förvänta sig, att man hittar med förbundna ögon till kaffekoppen och pisserännan. Riktigt så hemma känns det inte på Stadion just nu”.
Man behöver inte göra någon kvantitiv undersökning för att inse hur många supportrar som för tillfället är less på strukturlöshet, frågetecken och låsningar i Malmö FF. Det är många. Det där vi väntar och väntar på infinner sig inte. Inte ens en liten gnutta tendenser vid horisonten. Och nu står ytterligare ett break för dörren. Det lär med andra ord dröja ytterligare innan man vet var laget egentligen står, vad som rör sig i huvudet hos Åkeby och spelarna.
Förväntningar ska vägas mot verkligheten, på-pappret ska vägas mot på-plan, glimrande träningar ska vägas mot mediokra uppträdanden i skarpt läge. Aldrig skola de två mötas. Känns det som. Efter matchen mot BP låg Malmö FF i topp av tabellen och jag kunde ändå inte uppbåda någon större geist. Något fattas mig, och något fattas Malmö FF.
Jag börjar få svårt att tänka och känna fotboll under de här premisserna. Jag har svårt att mobilisera energi och pepp och glädje. Jag känner inte för att skriva om fejkat hopp och artificiella ljusglimtar idag. Släpper hellre fram gnälleröven och surkarten.
Fokus hamnar på några jordnära reflektioner på Stadion kring matchen mot Halmstads BK. Det är nämligen inte bara de uteblivna tendenserna i MFF som förvirrar mig. Det gäller vanliga praktiska saker kring matcherna. Saker och ting som torde vara betydligt enklare att få bukt med än komplicerade spelsystem och mentala låsningar hos individer (eller snarare kollektiv i detta fall). Därför lämnas självklara bottennapp som domarinsatsen och HBK-spelarnas teatrala sprattlingar därhän i följande dödskallemärkning.
QMA Events
Med tanke på de obefintliga köerna till pumparna efter avslöjandet om lättölen har QMA kanske fått sig en tankeställare. Men sorry, det är för sent för att reparera förtroendet. Åtminstone mitt.
Straff: Rött kort. Avstängning på obestämd tid och kompensation till supportrarna. Förslagsvis en back lättöl per årskortsinnehavare.
Elgitarrer
Procedurerna kring inmarschen och hymnen är ett ständigt upphov till irritation och gnäll. Med rätta. Vem som kom på den synnerligen smaklösa idén med elgitarrer och heartbeats vet jag inte. Men bara för att man vill agera som en proffsklubb innebär det inte per automatik att man behöver flirta med Superbowl- och ishockeytramset. Tvärtom. Skala av jippobitarna och låt fotboll vara fotboll.
Straff: Rött kort. Ansvariga avprogrammeras genom att tvingas lyssna på Best of Scorpions oavbrutet i 90 minuter.
Högtalarterror
Ur högtalarsystemet vill jag bara höra information om varningar, byten eller annat som är relaterat till pågående match. Hur länge MFF-shopen har öppet efter matchen ger jag högaktningsfullt fan i fram tills domaren blåst av. Att pumpa ut sådana blänkare när matchen fortfarande pågår är att ta lätt på vad som sker på planen och dess betydelse. Beteendet döljer en taskig inställning, en slags axelryckning: ”Jaja det är match, men ska ni inte planera inköpet av en schysst t-shirt under stopptiden?”
Straff: Gult kort och skarp tillrättavisning. Anvariga avprogrammeras genom att tvingas lyssna på lokalradiojinglar oavbrutet i 90 minuter.
Kaffekuponger
Vafannurå? Först blir man blåst vid ölpumparna, sedan kan man inte köpa en kopp kaffe. När jag kom med min klanderfria tjuga i näven pekade den ambulerande kaffeförsäljaren på en skylt som informerade om att jag bara kunde få kaffe mot en Malmö FF kaffekupong. Vad är detta? Har jag aldrig hört talas om tidigare, har jag aldrig blivit informerad om tidigare. Står det ingenting i programbladet om, står det ingenting på mff.se om.
Straff: Gult kort med inslag av violett.
Muffins
Jag anlände till Stadion med kurrande mage direkt från jobbet, och hade dessutom bestämt mig för att inte stödja QMA med en spänn. Då möttes jag av glada pågar från Pågen som bjöd på muffins. Hallå!? Jag behövde ju en lövbit med pommes och fettosås. Jag behövde pasta med kyckling och gräddsås och permesan. Vaniljfyllda muffins i all ära, men är det verkligen föda för fotbollsfans?
Straff: Det blir bara en tillsägelse, men gör inte om det.
- - - - -
Jag har inte den blekaste aning om vad jag ska förvänta mig när jag anträder Stadion igen efter uppehållet. Finns det över huvud taget kaffe? Har lättölen blivit 7,2:or och lanseras som måltidsdryck? Behöver jag plötsligt visum för att besöka toaletten? Blir det elfioler och lasershow vid inmarschen?
Kontinuitet är inte ett ord enbart vikt för att få en stabil och trygg backlinje, det gäller även miljöerna där supportrarna vistas. Att känna sig hemma innebär att man vet vad man kan förvänta sig, att man känner igen sig och hittar med förbundna ögon till kaffekoppen och pisserännan. Riktigt så hemma känns det inte på Stadion just nu.
