Cheltenham - Cambridge
0 - 1

Orkeslöst Djurgården lyckades aldrig vända

Återigen hamnade Djurgården i underläge. Denna gång gick det inte att vända. Den riktiga energin som saknades hos blåränderna återfanns istället i hemmalaget Hammarby som hungrade rejält efter en seger, och fick som de ville.

Djurgården har haft en fin trend att vända tidiga underlägen i årets Allsvenska. Men efter matchen mot IFK Göteborg varnade Paul Lindholm för att Djurgården "förr eller senare kommer bli straffade" om man fortsätter släppa in första målet. Han fick så rätt.

Djurgården saknade flera tunga pjäser inför derbyt, inte minst i anfallet där Jonson, Dahlberg och Quirino var skadade, och det sken igenom i kvällens match mot Hammarby. En match som Djurgården kontrollerade ganska bra i första halvlek och förde spelet i men var för uddlösa, för lättlästa och för tunna sista tredjedelen. Än mer tydligt blev det i andra halvlek när man jagade en kvittering och senare en reducering. När Jones Kusi-Asare dessutom är i en av sina tyngre formsvackor på riktigt länge och inte kunde förvalta sina chanser stod hoppet till sjuttonårige Kennedy, med tre månaders erfarenhet i Djurgården. Det säger en del om Djurgårdens skadesituation för närvarande.

Men det var Daniel Sjölund som tog platsen bredvid Jones i anfallet från början. Kanske hoppades tränarduon på ännu en derbysuccé för ålänningen på samma position? I mittförsvaret gick som väntat Sölvi Ottesen in istället för avstängde Markus Johannesson och kaptensbindeln tilldelades Toni Kuivasto. Toni tycktes ha lite svårt att handskas med denna uppgift vid slantsinglingen då han inte hängde med på vad som annars var givna ritualer för Peter Fröjdfeldt och Suleyman Sleyman.

Tifona var högklassiga. Hammarby smällde upp en fet banderoll över hela södra nedre läktaren med trycket "Forza Bajen" medan Djurgården svarade med ett mäktigt konfettiregn som singlade ner i ett hav av blåblåa flaggor och rökbengaler.

Första halvlek
Derbyn brukar vara händelserika inledningsvis och inget undantag denna gång. Lance Davids fixar en hörna som blir resultatlös efter bara en minut och minuten senare rinner Paulinho genom i Djurgårdens straffområde då samme Lance tappat position och Laitinen tillåtits slå en perfekt genomskärare. Resultatlöst för Bajens del också.

Djurgården fortsätter föra spelet, om än försiktigt, medan Hammarby har svårt att hitta sitt eget spel. Jones svarar för tre avslut: ett som går över, en som går mitt på Kingson efter en hörna i 19:e minuten och ett som täcks av en grönvit back och returen går till Enrico som tar för lång tid på sig och tror att han är ensam i straffområdet. I 27:e minuten bryter sig Enrico loss via ett väggspel med Sjölund och tar sig in i straffområdet mot en drös Hammarbyspelare. Han ramlar/blir fälld men Fröjdfeldt friar. Enrico gör många kreativa saker bra men saknar den rätta tyngden i de avgörande momenten - väger ofta för lätt.

Halvtimmen in i matchen är det fortfarande Djurgården som har ett litet grepp om matchen men då kommer ett inlägg en bit utifrån som Eguren får löpa helt fri in i boxen på, mellan Djurgårdens mittbackar, och sätta huvudet till på. Passivt försvarsarbete där Sölvi borde varit bättre placerat. Kommunikationsbrist? Inte omöjligt. Jan Tauers position kan också ifrågasättas.

Hammarby vaknar till ett tag efter målet och skapar två farliga kontringar. Enrico har också ett avslut på volley tätt över ribban och byter i 37:e minuten kant med Lance. Mot slutet av första halvlek täpper Hammarby igen bakåt och ett par avblåsningar med uppehåll gör att spelarna kommer ur rytmen och tiden rinner iväg. Sammanfattningsvis hade Djurgården inte behövt gå till halvtidsvila i underläge. Man har bra koll på händelserna och för spelet och har några fler chanser. Men några sekunders okoncentration straffade sig.

Andra halvlek
I andra halvlek kom Djurgården ut med förnyade krafter och en ny högerback i form av Lance Davids. Matias Concha tvingades utgå på grund av sitt ömmande lår, oklart hur allvarligt det är, och Amoah ersatte som vänster yttermittfältare på Lance' plats. Patrick Amoah visade upp sin fina teknik och speed och hade ett farligt skott tidigt som blockerades. Innan det hade Komac slagit en hårt skruvad och farlig frispark.

Hammarby växer sedan in i matchen och skapar sin första riktiga chans i 60:e minuten. Paulinho får en öppnande passning men rycker för långt ner i straffområdet, vänder upp och halkar till men tillåts resa sig upp och passa in bollen (trots att två djurgårdsförsvarare jagar honom). Bollen sticker förbi framför fötterna på Lance Davids och in till Eguren som kan raka in sitt andra mål i öppen kasse. 2-0 Hammarby.

Ett mål som tog luften ur Djurgården. Hammarby, laddade efter den viktiga poängen senast och revanschsugna efter respasset ur cupen, spelade oerhört kompakt resten av andra halvlek, låg helt rätt i positioner och spelade allt som oftast lugnt och behärskat när man vann bollen. Djurgården förmådde aldrig att etablera ett ordentligt tryck mot Hammarbys mål. Kanske var man inte riktigt lika hungriga, kanske hade man inte marginalerna med sig, men framför allt så saknade man en forward av klass. Antingen en tung targetplayer att lägga långt på (Dahlberg), eller en djupledsspringande krigare med näsa för målet (Jonson).

I 75:e minuten väcktes hopp då Lance nådde Enricos chipp och själv kunde lobba in en reducering. Men då hade linjedomaren lyft flaggan, något som såg ut att vara ett riktigt beslut även om det var hårfint. De sista 20 minuterna spelades till och från. Ständiga avblåsningar med långa uppehåll förryckte matchen. Det var brutna ben som läkte så fort bollen var utanför sidlinjen, smällar mot huvudet som gick över efter en minut och senare kramp på flera håll. Fem minuters tilläggstid kunde blivit femton. Men i det stora hela spelade det ändå ingen roll. Sista chansen fick Patrick Amoah i 90:e minuten men han nickade bredvid målet på ett fint inlägg.

---

Trots förlusten repar Djurgården mod snabbt igen, tror jag. Efter tre raka segrar uppstod en liten form av mättnad i Djurgårdslägret som kanske inte syntes så tydligt i matchen och som man heller inte vill tala om. Men mot ett ruggigt tänt Hammarby fanns inte riktigt orken att vända 0-1 igen. Hammarby stod lite på tur för att vinna och dessutom ska man ha med Djurgårdens alla skador i beräkningarna. Trots allt gör men en spelmässigt okej match. Jag tycker att man visar upp ett grundspel som övertygar mer än Hammarbys och som talar för att man kommer sluta högre upp i tabellen än de grönvita. Komac är återigen mycket bra och börjar växa ut till den offensiva, kreativa, centrala mittfältare Djurgården skrikit efter sedan en viss Adde lämnade.

Till Örebro reser Djurgården på måndag med samma självförtroende som tidigare, samma tro på sitt grundspel och förhoppningsvis med bättre utdelning än i kvällens derby. Det blir det tre poäng, det vill jag nästan lova.