Om DIF, Keene och svenska domare
Allsvenska hörnan diskuterar Djurgården anno 2007, Keenes torftiga målskytte, kvaliteten på domarna i Sverige, och försöker inte minst komma underfund med om MFF är en storklubb eller ej.
I panelen den här gången hittar ni Per Welinder (Himmelriket), Sebastian ”Basse” Björk (Forum 1891), Johan Nilsson (Gnagarforum) och Jonas Larsson (Himlen är ljusblå). Frågor & protokoll: Micke Möller.
- - - - - - - - - -
Djurgården gick på pumpen mot Hammarby i tisdags med 2-0, efter att innan dess plockat tre raka segrar. Men överlag har det varit lite upp och ner med lagets insatser i år, och, från att ha varit det dominerande laget under senare år, tycker jag att Djurgården anno 2007 är svårare att bedöma. Hur är er syn på Djurgården, och tror ni de kommer att vara med och slåss om guldet i år?
Basse (Djurgården):
– Djurgården kommer alltid vara med och slåss om guldet. Senast ifjol gjorde man ett katastrofalt dåligt år, och blev ändå inte avhängda förrän i tjugonde omgången. Så i år ser allt oerhört mycket bättre ut.
– Förlusten mot Hammarby berodde på en kombination av skador på nyckelspelare och att en liten mättnad smugit sig in efter tre raka (varav en mot AIK), och inte på att Djurgården på något sätt upphört att vara Allsvenskans dominerande lag.
Per (MFF):
– Jag tycker Djurgården har blivit ett typiskt hemmalag. Smått omöjliga att slå på Stockholms Stadion, lättare byte borta. I slutändan ger det inte tillräckligt många poäng och de slutar på en hedrande 5:e plats.
Jonas (Gefle):
– Jag såg derbyt, och blev imponerad av Hammarby och kanske särskilt Sebastian Eguren. Men Djurgården borde ha mycket mer att ge, nu var det omständligt med ett klickande positionsspel. DIF bör i alla fall vara med på den övre halvan och fortsätter Allsvenskan att vara jämn kanske de kan vara med och slåss om guldet. Men ända fram tror jag inte att de når.
Johan (AIK):
– Jag håller med – Djurgården kommer inte att vinna guld. Det tror jag inte de själva siktar på heller i år. De har inte tillräckligt bra spelare och klarar idag egentligen bara av att leva på motståndarens misstag. Jag tror inte motståndet är så dåligt att det räcker till mer än en plats utanför de fyra.
Att det gick hyfsat för Keene i GAIS förra säsongen kan ingen ta ifrån honom. I Elfsborg har det däremot varit betydligt motigare, och hans först mål kom först i den tionde omgången mot just GAIS. Är det ett acceptabelt resultat för en tänkt målskytt, och varför har det inte funkat så bra för honom i Elfsborg?
Jonas (Gefle):
– Nej, som sagt får man väl anta att Elfsborg värvade målskytten Keene och att första målet då kommer i den tionde omgången är inte godkänt. Men det här med miljöbyten är inte alltid så lätt. Se bara på Patrik Karlsson som gjorde succé i Gefle men inte har lyckats alls i AIK. Men i Elfsborg har Anders Svensson gjort målen i stället, och att laget leder serien gör att Keene ändå kan få arbetsro.
Basse (Djurgården):
– Naturligtvis är det inte acceptabelt av en tänkt skyttekung att bara göra ett mål på tio matcher, men säsongen är lång och ingen, varken lag eller spelare, bör dömas förrän den är slut. Jag tror Keene har kommit igång nu. Att det gick motigt i början, om det nu gjorde det, beror nog på överdrivet högt ställda förväntningar. Förra året gjorde Keene 10 mål och det kommer han nå i år igen. Han är nog helt enkelt inte bättre.
Per (MFF):
– Har han fått spela överhuvudtaget? Kändes som en konstig värvning från början och inte typiskt Elfsborg. Man hade stabile Svensson och utvecklingsbare Sjöhage att slåss om den enda anfallspositionen. Så fick man klassisk CL-kvalhicka och köpte på sig en lirare med lite starquality utan att riktigt veta var han skulle spela. Lika bra som det är för laget att ha en sådan kille på bänken, lika kasst är det naturligtvis för honom.
– Men de kommer ha nytta av honom i höst. Och det är viktigt för de andra svenska lagen med ambitioner att Elfsborg visar att det går att hålla en bred trupp. Annars kommer vi inte ens få kvala till UEFA-cupen i framtiden.
Johan (AIK):
– Keene är ung och har ett långt kontrakt. Om inte något väldigt oförutsett inträffar kommer han att ge valuta för pengarna i det långa loppet. Matchbilden för förra årets GAIS och årets Elfsborg ser helt annorlunda ut, GAIS kontraslog, Elfsborg bygger upp spelet efter marken. Keene är the real deal.
Ett oväntat resultat, åtminstone för mig, var Halmstads 2-1-seger över MFF på Malmö Stadion (för övrigt deras första seger där på sex år). Resultatet var dock fullt förtjänt och stundtals hade MFF inget att sätta emot hallänningarna. I MFF-land är det därför åter liv i luckan och fansen knorrar. Men vilken är er upplevelse av MFF? Är laget den storklubb den så gärna vill vara?
Jonas (Gefle):
– Ekonomiskt ser jag Malmö FF som en av de stora inom svensk fotboll, och visst är det också något som bör spegla sig i de sportsliga resultaten. MFF har väl blandat och gett hittills denna säsong, så i mina ögon är inte 1-2 mot Halmstad (som öppnade väldigt starkt) särskilt överraskande. Malmö är en klubb som ska ha förutsättningarna att hålla till i toppen och det är rätt att ställa höga krav, men det är sällan Allsvenskan avgörs redan i juni.
Johan (AIK):
– Så länge MFF inte anställer en tränare som kan be Buffalo Madsen och Hasse Borg att dra åt helvete och låta honom göra sitt jobb utan att få sparken har jag svårt att se att MFF kommer få ut all kvalitet ur sin trupp. Schwarz borde inte ha såna problem. Affärsmässigt är MFF den största allsvenska klubben. Dock inte på planen.
Basse (Djurgården):
– Huruvida ett lag är en storklubb eller inte kan bara mätas i antalet titlar. Två lag med en liknande modern historia är MFF och Djurgården. Sen klubbarna gemensamt gjorde comeback i Allsvenskan 2001 har Malmö vunnit en titel, Djurgården sex. Sen kan man dra vilka slutsatser man vill ur det.
Per (MFF):
– Nja, storklubb har inget med resultaten, eller klubbens egen uppfattning om sig själv, att göra. En storklubb definieras av omgivningens förväntningar. Så länge MFF ständigt tippas som guldfavoriter och samtidigt omsätter mest pengar är man en storklubb. Oavsett var man ligger i tabellen. Tyvärr. Vi hade gott tjänat på att få lite tid att utveckla laget och spelet och fått slå ur underläge någon säsong.
Vilka har varit glädjeämnena och besvikelserna i era respektive lag så här tio omgångar in på serien?
Jonas (Gefle):
– Stjärnskottet Johan Oremo är helt klart det största glädjeämnet. Fem mål så här långt talar sitt tydliga språk, och han har gjort samtliga GIF-mål på Strömvallen. Unge Jonathan Hellström har ersatt Patrik Karlsson som vänsterback på ett strålande vis. Besvikelser är svårare att hitta, faktiskt. Men en sådan som René Makondele har ju inte varit uppe i samma nivå som förra säsongen.
Basse (Djurgården):
– Mitt svar på båda frågorna: Mattias Jonson. Jag är glad att han varit så oerhört bra och verkligen tycks ha vaknat till igen på ålderns höst. Besviken är jag på att han inte kunnat spela mer. I övrigt är jag glad för att det nya ledarskapet fallit så väl ut. Och stolt över derbysegern.
Per (MFF):
– Glädjeämnen: Safari, DubbelAnders, Dixon och Vinzents – dvs. försvaret. Från ett läckande såll till minst insläppta är bara så skönt. Jag hatar när vi släpper in mål. Hellre 1 - 0 än 3 -1. Det roliga med 1 - 0 är att fast det bara skiljer ett mål, så har man gjort oändligt många gånger fler än motståndaren, rent matematiskt alltså. Min absoluta dröm är att MFF någon gång ska ha noll insläppta hela serien. Fruktansvärt kaxigt.
Johan (AIK):
– Det får bli några spontana tankar bara. The Return of The Råsundafetto, bristen på målskyttar och de många skadorna på eländessidan. Återkomsten från nämnda skador, argentinskt samarbete och ett spännande backförvärv gör att jag när ljuset är släckt ser en stor svartgul tidvattenvåg som samlat kraft långt ute till havs och som är på väg in mot hamn med full kraft.
Slutligen: att domarna i Allsvenskan inte tillhör klotets bästa är den flesta rörande överens om – åtminstone vid de tillfällen då det egna laget drabbas av eländiga domslut. Vad anser ni om domarstandarden i Sverige?
Per (MFF):
– Enkelt svar - skit. Men det är naturligtvis för enkelt att svara så. Jag tror man måste se till att färre viktiga domslut grundar sig på en mans subjektiva bedöming. Målkameror, straffområdesdomare, ett sytem där man kan flagga ett spel som t.ex. misstänkt offside, utan att avblåsa det och sen kolla med kameran efteråt är några möjligheter som man bör fundera över. I slutändan handlar det egentligen bara om att domarna släpper stoltheten och börjar driva frågorna själva.
Johan (AIK):
– Domarna håller väl ungefär samma nivå som spelet, dvs väldigt upp och ner. Med större medial uppmärksamhet kommer fler misstag fram i dagern. Peter Fröjdfeldt må döma efter sin egen regelbok men han är ändå överlägset bäst, han ger spelarna chansen att få spela fotboll.
Jonas (Gefle):
– Visst begår domarna misstag nu och då. Men det är inte bara i Sverige det är så och jag skulle inte säga att problemet är akut. För att få en bättre standard måste det bli ett renodlat yrke, som att vara tränare eller klubbchef. Då kan domarna helt fokusera på hur de kan utvecklas i sin domarroll.
Basse (Djurgården):
– När man sitter så här i lugn och ro hemma, långt ifrån närmsta fotbollsplan får jag erkänna något ni aldrig kan tvinga ur mig på en ståplatsläktare någonstans i Sverige: jag tycker att de svenska domarna är underskattade. Med några få undantag håller de allsvenska domarna betydligt högre klass än spelarna.
