Inför DIF-MFF: En B-lagsmatch?
På tiden under Tom Prahl älskade man att möta Djurgården eftersom man nästan alltid stod där som segrare. Under Åkeby har det varit mer upp och ner. Så hur går det imorgon då? Båda lagen saknar flera ordinarie spelare.
Det är inte svårt att vara pessimist för tillfället. Egentligen trodde jag att detta skulle bli Sören Åkebys sista match vid rodret. Efter de två raka förlusterna på hemmaplan trodde jag länge att vi skulle råka ut för fem raka förluster, med tanke på det rätt tuffa spelschemat.
Men trots bedrövligt spel, i stort sett inga målchanser och att Ölme sprang ifrån Molins lyckades vi på något sätt vinna mot IFK Göteborg på Ullevi. Jag är fortfarande inte säker på hur det gick till, men det handlar troligtvis om dels att IFK Göteborg inte vinner Allsvenskan i år och dels att det var på tiden att vi vann en match där vi spelade riktigt, riktigt …. mindre bra.
Men eftersom segern mot blåvitt var av Pyrrhuskaraktär och vi fick ¾ av mittfältet avstängda till matchen mot Djurgården, kunde man givetvis ändå hitta problem med segern även utöver spelet.
Men optimisten i mig - han är inte speciellt stor men han skall finnas har det sagts - ser en öppning och en vändpunkt just här. På något absurt sätt är vi fortfarande med i guldstriden och kan mycket väl gå om hypade Elfsborg när vi har spelat lika många matcher som laget från Ellosland. Dessutom kan avstängningen av mittfältarna vara rätt väg för att få in nya spelare i startelvan.
Jag är framförallt rätt glad över att få återse Järdler från start. Han har konsekvent gjort fina inhopp i år och det känns helt bra att han nu får chansen från start. Jag gillar Yksel, det ska jag inte hyckla med, men jag tror att Järdler med sitt något rakare spel kan ge MFF en helt ny dimension.
Till höger i det, åtminstone enligt planen, tämligen centrala tremannamittfältet får Jon Inge Höiland fortsätta att härja medan den centrala defensiva rollen tas hand om av Gabriel. Brassen som värvades som back har nu helt sonika blivit mittfältare, medan gamla mittfältare som Anders Andersson och Behrang Safari återfinns på de platser i backlinjen som Gabriel kunde spela på. Man kan ju inte säga annat än att vi vet vad vi köper………..
Ola Toivonens plats som offensiv mittfältare tas av Niklas Skoog. Ingen har ju fortfarande lyckats lura Jari att finska landslaget spelar i Allsvenskan så Skoog kändes som det enda alternativet. Skoog är förmodligen Allsvenskans vassaste passningsspelare (Eventuellt med undantag för Jari, men det är väl egentligen ingen som räknar honom som allsvensk fotbollspelare?) och han kan bli en stor injektion för vårt anfallsspel där.
Problemet ligger snarast i defensiven där Toivonen tillför en hel del, inte minst med sitt starka huvudspel. Jag har svårt att se Skoog gå in och vinna luftdueller då jag inte är helt säker på att jag någonsin sett honom hoppa, men förhoppningsvis blir det inga problem då vårt mittfält i övrigt är relativt defensivt inställt får man säga med tre backar.
Offensivt finns Jonathan Johansson eventuellt med som ett alternativ, men han lär hursomhelst ändå inte starta då Junior och Edward Ofere utgör anfallspar.
Backlinjen (alltså den riktiga, inte vårt mittfält) ser ut precis som senast och det känns oerhört bra att Åkeby inte valde att skicka upp Anders på mitten och därigenom splittra vårt mittförsvar. Anders är, utan tvivel, vår viktigaste försvarare och kommer att behövas även om Djurgården saknar i runda svängar 73 anfallare, om man får tro de Djurgårdare som härjat på Himmelriket åtminstone.
Djurgården i övrigt då? Ja, Djurgården spelar stabilt och även om spelet mot Örebro var fullständigt förfärligt dåligt kan DIF vara med och slåss om guldet i höst faktiskt. Den här dubbelmatchen kan bli avgörande för båda lagen. Två segrar och man är med i allra högsta grad. Två förluster och man är troligen borta från guldstriden.
Det är framförallt Enrico som vi bör se upp med och hans distansskott som gör det viktigt att Gabriel hittar rätt position på mittfältet och inte springer runt ute på kanterna och försöker vinna boll, utan ser till att ligga i rätt position när Enrico har fått för sig att skjuta.
En annan nyckel är att vi får upp våra ytterbackar, trots bortaplan. Till höger har Djurgården tappat Concha till Tyskland och måste därför spela in en ny högerback som jag hoppas att vi försöker pressa. Till vänster finns Jan Tauer, som förvisso kan komma att skrämma både en och två med sitt utseende, men som spelare är han tämligen svajjig och här finns det absolut möjligheter för Ulrich och Höiland att storma runt.
Sett på det hela taget känns det som om det är två lag som är relativt jämna och sårade av skador och avstängningar som möts imorgon. Och vi behöver en poäng för att jag ska kunna tro på någonting i höst. Då krävs dock att vi höjer spelet väsentligt jämfört med de två senaste matcherna. Det tror jag att vi kan klara av, och kanske kan vi se flera fina intentioner av de spelarna som nu får chansen på olika platser.
Kom igen Malmö - Nu tar vi den första av två segrar mot DIF i år.
