Svag insats av Blåvitt

Matcherna mot Giffarna brukar inte vara särskilt roliga tillställningar och den här matchen var verkligen inget undantag. Ett fantasilöst Blåvitt föll mot ett försvarsstarkt GIF Sundsvall.

Vad skall man egentligen skriva om den här matchen? Svaret är väl egentligen "så lite som möjligt" men det är att göra det lite väl enkelt för sig. Helt klart gjorde Blåvitt en dålig match och ett Sundsvall som på förhand säkert hade varit nöjda med en poäng kunde nu resa hem med tre.

Matchen inleddes i ett lågt tempo och inget av lagen skapade något framåt innan Ijeh i den 10:e minuten fick tag på bollen efter en Sundsvalls hörna, Peter drev bollen över hela plan men lyckades inte nå en fri "Långås" inne i straffområdet. Efter en spelmässigt intetsägande matchinledning så var det Blåvitt som fick ett spelövertag men det resulterade inte i särskilt många farligheter och Sundsvall såg inte helt ofarliga ut i sina kontringar.

Blåvitt hade mycket boll men spelet fungerade inte riktigt. Det gick lite för långsamt och passningarna gick alltför ofta i sidled om de ens gick fram. Undantaget var när bollen kom ut på högerkanten där Alexandersson ständigt oroade GIF:s försvar i första halvlek. Det var också ett inlägg från "Alex" som gav den första halvlekens riktigt stora målchans, bollen spelades in från höger och trots att han hade bevakning på sig så lyckades "Långås" få träff på bollen med huvudet. Oturligt nog tog nicken i insidan av stolpen och ut. Returen gick till Mild men hans skott täcktes av en GIF-spelare.

Förutom detta jätteläge och en nick från Ijeh (också den efter inlägg från högerkanten) så var det anmärkningsvärt ont om farligheter, Sundsvall prioriterade naturligt nog defensiven och allt eftersom halvleken gick blev deras anfallsförsök allt färre. I halvtid kunde konstateras att antalet avslut på mål var mycket lätträknade, ett vardera för de båda lagen.

Till den andra halvleken krävdes bättring, fler djupledslöpningarna och högre tempo. I första halvlek var det som om bollen hela tiden skulle tas emot och behandlas, snabbt spel och direktpassningar tycktes bannlysta. Tyvärr så fick vi inte se någon förbättring, tvärtom blev det sämre efter paus. Blåvitt hade fortfarande stort bollinnehav men det hände inget framåt. I första halvlek hade Alexandersson hela tiden oroat Sundsvall på sin kant men nu hade Giffarna honom under hård bevakning och därmed tycktes den mesta kreativiteten försvinna från vårt anfallsspel.

Sundsvall var säkert fullt nöjda med oavgjort men det blev än bättre för dem. De satsade inte precis överdrivet mycket kraft framåt men via en lång utspark från Sundfors och en duell utanför straffområdet så ordnade de fram en hörna efter cirka en timmes spel. De ställde upp ett antal spelare vid straffområdesgränsen som skulle löpa in mot straffpunkten för att möta hörnan och Blåvitt slarvade kraftigt med bevakningen vilket gjorde att Patrik Eriksson-Ohlsson ostört kunde möta bollen och nicka in 0 - 1 bakom en chanslös "Bengan". De för dagen misslyckade ytterbackarna Dennis och "Ölme" var symptomatiskt nog steget efter i den här situationen.

Efter målet så sjönk spelkvaliteten. Sundsvall var givetvis mycket nöjda med sin ledning och backade hem med i stort sett alla spelare och Blåvitt körde fast fullständigt. Det hjälpte inte att man gjorde ett dubbelbyte (Ozcar och Mourad in, Ijeh och Dennis ut) samt bytte till en 3-5-2-uppställning de sista tjugo minuterna. Sundsvall gjorde också ändringar och tätade till än mer bakåt genom att ta ut en forward och sätta in en back. IFK kom ingenstans och boll efter boll chansspelades in i mot straffområdet enbart för att nickas bort av Eriksson-Ohlsson.

Matchuret tickade på och Sundsvall visade sig vara experter på att fördröja spelet och samlade på sig ett antal varningar för spelsabotage i slutet på matchen. Det kändes dock som om de var onödigt oroliga för att vi skulle hinna med en kvittering för vid det här laget började det kännas som om Blåvitt hade kunnat spela 90 minuter till utan att göra något mål.

Trots det stora spelövertaget finns det få situationer värda att nämna från den sista halvtimmens kvitteringsjakt. Minuten efter baklängesmålet ropade de blåvita förgäves på straff när ett skott från "Långås" täcktes ut till hörna med hjälp en arm och i den 83:e minuten fick Mild huvudet på ett inlägg från vänsterkanten men nicken hade för dålig kraft och kunde lätt plockas av Sundfors.

Det var ju givet på förhand att Sundsvall inte skulle komma hit och bjuda på något gladspel men det var oroväckande att se hur svårt Blåvitt hade för att skapa något offensivt mot ett hårt jobbande bortalag. Giffarna höll huvudet kallt, spelade kompakt och defensivt med laget och överlät till Blåvitt att klura ut hur man skulle hitta några luckor, något vi misslyckades med. Om man vill vara med i toppen så är det sådan här matcher som man bara måste vinna, nu tog vi inte ens en poäng och det fanns inte många ljusglimtar spelmässigt i dagens blåvita lag.

För övrigt, domaren var dålig och Sundsvall maskade allt de kunde men det är inga ursäkter till att kasta in saker på plan.

0 kommentarer