AIK - Elfsborg 0 - 1
Matchrapporten blir idag annorlunda. Ordinarie matchrapportör har nämligen tappat bort sin uppkoppling. Därmed blir det här en mer reflekterande och (vågar jag verkligen skriva det?) analyserande text än normalt. Vi tar det i kort och i punktform.
”Råkade” se en idealbild av AIK:s spelsystem kvällen innan Elfsborg. Ett lag som ställer upp utan yttrar, centrerat och utan en enda snabb spelare på mittfältet, som vill hålla i bollen och som vill få fram bollen till en nummer tio i ”hålet”. Om man alltså undrar över Norlings spelidé och hur han ser laget spela i sina drömmar lönar det sig definitivt att se på Argentina i Copa America.
De hade oss precis där vi ville ha dom. Vid 6-7 tillfällen får AIK fram bollen på rättvänd spelare i ”hålet”, dvs ytan framför mittbackarna precis utanför straffområdet. Precis den yta som en mycket stor del av den så kallade moderna fotbollen går ut på att försvara alternativt ta sig fram till. Den yta man uppfann den defensiva mittfältaren för att hålla ren. Men vi får ändå inte ens till avslut på mål därifrån. Med någorlunda normal utdelning ska det resultera i mål iallafall en av tre gånger.
AIK:s backlinje gör en defensivt mycket stabil insats. Skuggan och Nisse är i princip prickfria och Nisse lägger verkligen inte fingrarna emellan i närkamperna. Med dessa två har AIK ett totalt luftherravälde i eget straffområde. Mathias Svensson måste ha känt det som om han var tillbaka i Coca Cola Championship emellanåt. Varken Jonsson eller Tamandi släpper till särskilt mycket ute på sina kanter och Johnson har blivit bättre och bättre i positionsspelet.
Istället har vi lite för många spelare vars naturliga instinkt inte är att omedelbart gå in i press på bollhållare. Den där halvsekunden de behöver för att tänka efter blir till slut ödesdiger eftersom det blir för mycket springa hem och jaga bollen. AIK måste bli mer aggressiva på mittfältet om det ska gå att etablera ett spel högt upp i banan. Jag inbillar mig även att det blir mer naturligt att ta de där o så viktiga löpningarna in i ytorna när vi vinner bollen. AIK ska vinna bollen högt upp. Vi ska inte konstant behöva spela upp bollen från backlinjen mot en rättvänd motståndare.
– Det är alltid bättre att sikta lågt. Det är svårare att skjuta under mål än över. Så sa Martin Dahlin för några år sen. Stephenson, Wilton och även Boråsarnas Ishizaki sköt över. Om och om igen. Om bara de fått in avsluten på mål och tvingat Wilandh släppa retur så hade garanterat Valdemarín blivit målskytt. Han är tre meter före alla andra på returerna.
Verkligen full förståelse för försöken att spela Wilton som släpande, eller ”tia” som de säger i Argentina. Problemet är att Wiltons instinkter alltid är att driva boll och söka avslut, inte att spela boll. Jämför med hur t ex Ivan skannar av sin omgivning innan passningen till honom slagits. Att Wilton dessutom blir av med bollen så många gånger när han och hela laget flyttar framåt är inte bra alls. Antingen så väljer man att låta honom komma in i det spelet eller så, ja, vässar man konkurrenssituationen om de två forwardsplatserna. Rejält.
Khari Stephenson gör en uppryckning jämfört med tidigare insatser, jag vill dock fortfarande se honom använda sin fysik mer, även om man inte vinner en luftduell minskar man risken för att lede fi snabbt kan få igång en kontring. Även Kenny kommer in i det mer och mer, se nu bara till att se matchen på DVD så du ser vilka vackra gröna ytor som fanns ute på kanten när du sökte dig inåt. Dra isär dem så att de inte kan stå rättvända med fyra man inne i straffområdet. Alright Kenny?
Jag vill gärna se Pierre Bengtsson i truppen framöver. Väldigt gärna.
Varför inte åka till Borås på torsdag? Det kommer säkert att regna men AIK får bästa ståplatsläktaren, det är IKEA-golv och det är returmöte i tung weltervikt mellan Nisse Johansson och Matt Svensson i straffområdet. Det vill du väl inte missa?