Stötta MFF och Prahl - snacka inte om kris
Att en tränare ställer sin plats till förfogande har hänt förut. Men att en tränare gör det efter 6 omgångar i en serie där laget fortfarande är obesegrat, har 12 poäng, en målskillnad på 12-3 och ligger på andra plats tror jag aldrig har hänt tidigare.
Pressen på MFF i allmänhet och Tom Prahl i synnerhet är enorm. För stor enligt mig. Tom Prahls samtal med ledningen och spelarna i omklädningsrummet efter matchen mot AIK är ett bra bevis på det. Kraven på Prahl som tränare för det "stjärnspäckade" mediaupphaussade laget är orimliga. Att vi jämförs med Real Madrid och blivit kallade för Real Malmö i kvällspressen är löjeväckande. Alla MFF.are tar avstånd ifrån den benämningen på vår kära klubb(utom den omtalade killen med Real Malmö-tröjan) även om vissa andra lags supportrar vägrar tro det.
Till denna säsong har vi köpt tre stjärnor som förväntades gå direkt in i startelvan och bli nyckelspelare. Jag talar om Afonso, Sypniewski och "Bjärred". Tre nya spelare som gjorde att Prahl frångick sitt kära 4-4-2 för att testa 3-5-2 då detta skulle passa spelarmaterialet bättre. Det tar tid att bygga upp ett spel med ett annat system. Poängmässigt har det gått hyfsat bra och det är det som är huvudsaken.
3-5-2 användes i de fyra första matcherna för att sedan slopas för 4-4-2 efter den dåliga inledningen mot TFF. Många anser att det var fel att gå över till det gamla systemet efter den dåliga inledningen mot TFF med motiveringen att vi skall ge systemet en chans och att det är fegt av Prahl att byta tillbaka till det trygga 4-4-2. Jag är väldigt tveksam till det. Vi som såg TFF-matchen såg hur det blev farligt varje gång TFF kom i sina attacker med sina tre forwards. Att spela 3-5-2 mot ett 4-3-3 spelande lag är inte lätt och det blev bättre efter att vi gått tillbaka till 4-4-2. Vi var ju närmast segern och kanske till och med värda segern efter den press vi hade i andra halvlek.
Dessutom har bara vårt 3-5-2 system fungerat i en enda match vill jag påstå och det var hemma mot Örebro. Örebro var rent ut sagt usla både framåt och bakåt. Det kändes mer som det var Örebro som var dåliga än MFF som var bra. Örebros nästkommande matcher med storförluster bekräftade det. Mot Elfsborg hade vi inte spelet från början och Elfsborg tog rättvist ledningen. Matchen vändes av ett frisparksmål av Afonso och sedan ett stort misstag av Elfsborgs försvar som ledde till 2-1. Sen var matchen vår, helt klart. Men var det tackvare 3-5-2? Nästa match spelades hemma mot Göteborg med 3-5-2 som system. Det var ingen himmelsblå som var nöjd med spelet. Att vi vann matchen tog bort den största kritiken. Om det blivit 0-0 hade det blivit kritikstorm - inte minst här på himmelriket. Definitivt är det poängen som räknas och hellre dåligt spel med seger än bra spel och förlust. Men samtidigt måste man se till helheten. Frågeställningar som: Håller detta i längden? borde dykt upp i MFF-supportrars huvud efter en sådan match. En del kanske tänkte så, men de flesta (även mig själv inräknad) tänkte väl snarare: Bra att vi vinner fast vi spelar dåligt, systemet och spelet kommer bara att bli bättre och bättre. Därför blev besvikelsen stor efter bara en poäng borta mot Trelleborg som sedan slog Hammarby på bortaplan. Besvikelsen skall finnas där då vi skall slå Trelleborg, men att folk börjar snacka om kris och tränarbyte gör det bara värre. Det var ju bara fyra omgångar kvar till EM-uppehåller och att ens tänka på tränarbyte innan uppehållet är helt huvudlöst när laget dessutom ligger i topp.
Sedan kom AIK-matchen. Denna match skulle vi bara vinna hur lätt som helst, med 3-4 bollar. Det var ju krislaget AIK som skulle komma på besök. Men vad hände? MFF gjorde säsongens sämsta match hittills. AIK var närmast segern. MFF hade en enda chans under hela matchen. MFF spelade 4-4-2 då AIK startade med tre forwards precis som Trelleborg. Behöver inte återge matchen då alla vet hur den såg ut. Buropen efter slutsignalen var befogade. Jag buade själv. Men var det så oväntat att poängförlusterna skulle börja komma med de tidigare matchernas spel? Att Prahl är beredd att avgå frivilligt efter matchen är ett tecken på att han inte känner förtroende. Vad skulle det annars vara? Han säger själv att uttalandet kom i sin stora besvikelse. Att den annars alltid behärskade Prahl skulle göra något så förhastat utan en god grund till det tror inte jag. Jag tror inte han känt ett helhjärtat förtroende från styrelsen och spelarna, vilket är nödvändigt. Det tar tid att bygga ett nytt system och när vi fortfarande är med finns det ingen anledning till att snacka kris och tränarbyte. Vi får se hur det utveckalar sig istället. Blir gapet större till ettan och spelet inte blir bättre samtidigt som vi tappar många poäng i fortsättningen är det en annan sak. Då skall det ageras, men vi har inte nått dit på långa vägar. Och jag tror inte på det scenariet heller.
Stötta Prahl och MFF. Snacka inte om kris när det inte är kris. Vi ligger i toppen av allsvenskan. Är det någon som förväntat sig att vi ska ta hem allsvenskan lekande lätt, i överlägsen stil? Prahl håller på att bygga ett helt nytt system med nya spelare. Han har tagit fler poäng än vad laget gjorde vid samma tidpunkt i fjol och ingen på förhand guldkandidat har dragit ifrån MFF. Systemändringarna hittills tror jag bara är tillfälliga och motiverade ändringar för enstaka matcher. Mot AIK och Trelleborg för att de spelar 4-3-3 och att vår kvaliténivå med 3-5-2 än så länge inte klarar bemöta den uppställningen. Mot Landskrona för att både Afonso och "Bjärred" saknades på grund av skador. När dessa två herrar är skadade och Sypniewski totalt ur form har vi inte ett så jäkla mycket bättre lag än i fjol. Till och med en tunnare trupp.
Tror att Prahl kommer att fortsätta att bygga på 3-5-2 systemet, framförallt under uppehållet. Om han kommer spela 3-5-2 utan Afonso och "Bjärred" är jag dock mer tveksam till. Om någon i den tänkta trebackslinjen är borta blir den personen svår att ersätta. Om man flyttar ner Höiland så har vi ingen bra ersättare på hans plats. Med andra ord blir jag inte förvånad om Prahl fortsätter med 4-4-2 fram till uppehållet. Framförallt då Grahn förmodligen kommer spela i anfallet och då har vi definitivt ingen som klarar ha den offensiva rollen på mittfältet.
Det är vilka spelare han har disponibla som avgör det och om motståndarlaget ställer upp med 3 anfallare eller inte.
Guld är det givna målet och allt annat är ett misslyckande. Så är det definitivt. Är det någon som inte tycker att det fortfarande är fullt realistiskt att det blir guld? Det är ett lag som spelat stabilt rakt igenom hittills och det är Halmstad. Där är gapet 7 poäng, till tvåan är det två poäng. Jag tror inte Halmstad står som slutsegrare. Jag tror MFF tar Guld. Vad tror ni?
