Matchrapport IF Elfsborg – AIK 2 – 0
Efter den vanliga lovande inledande halvtimmen slog James Keene till med ett briljant solonummer och gav initiativet till de gula. De gav aldrig tillbaka det och AIK förmådde inte heller rycka det från dem. Elfsborg slog till slut AIK ganska enkelt på Borås Arena.
I den inlämnade startelvan stod Nicklas Carlsson uppställd som defensiv mittfältare och alla såg säkert fram emot en repris av fjolårets The Nick and Andy Show, men den uteblev. Istället var det Daniel Arnefjord som agerade mittfältslibero i en nygammal roll och världens bästa Nicklas Carlsson var tillbaka i backlinjen. Debut som lagkapten gjordes i Kaptenens frånvaro av Nisse Johansson som skötte sig med den äran. Dulee Johnson höll en vänsterkant, något han provat tidigare i bl a Häcken, med Patrik Karlsson bakom sig. Stephenson spelade centralt, Tamandi och Pavey till höger och 2x Argentina på topp. Wilton på bänken. Bänken bestod av två backar och två forwards medan Pierre Bengtsson återfanns på läktaren. Detta med fem försvarare på plan från start.
Första halvtimmen var mycket jämn med ett visst litet övertag för AIK som, tror jag, överraskade Elfsborg med sin uppställning och sin aggressivitet. Patrik Karlsson stod för fina raider framåt i banan. Khari Stephenson fick bollen i flera bra lägen utanför straffområdet, lyfter vid ett tillfälle bollen till Ivan Obolo som får till en nick som räddas av Wilandh. AIK har gjort bra första halvtimmar förut i år och förlorat och så blev det idag också. Arnefjord tappar en boll som går till Keene som med en kombination av stor skicklighet och viss tur dribblar bort Carlsson och Johansson och sedan smärtsamt vackert chippar bollen över Örlund och i mål. 1-0.
Elfsborg är ett lag som är nästintill ostoppbart i medgång och har en bra fart i passningsspelet och i pressen. Det visar de resterande 60 minuter av matchen. Det krävs en mycket stor arbetsinsats av ett innermittfält som ska möta Holmén och Anders Svensson. Det är också det som är nyckeln, det är där Elfsborgs maskinrum sitter. Tyvärr har inte Khari Stephenson visat något sådant spel i AIK. Han vinner knappt någon närkamp,förlorar alla höjddueller, missar de flesta passningarna och har inte inställningen att vilja ta tillbaka bollen när han förlorat den. Då har man inte en chans mot Elfsborg. Arnefjord hamnar oftast som en något framskjuten mittback och får täcka så fruktansvärt mycket yta när hans kollega inte jobbar hem att han en bit in i andra tar helt slut.
I halvlek byttes Lucas Valdemarin ut mot Wilton. Halvleken är, totalt sett, en defilering och AIK har inget att sätta emot. Matt Svensson gör även han ett vackert mål när han dribblar sig förbi Johansson och dunkar in bollen. I mina ögon är ändå backlinjen AIK:s klart bästa lagdel idag, båda ytterbackarna klarar sina uppgifter så länge det är match och i Nisse Johansson har AIK fått en riktigt klasspelare. Nicklas Carlsson ska vi skriva mer om, i en kröniketext imorgon.
Annars är, som sagt (for you Nisse), andra halvlek en defilering och sista tio är det kattens lek med råttan. Nebbo visas upp på läktaren efter att han fått ett spel på fjärdedomaren. Elfsborg är ett riktigt bra LAG och det är tur att vi slipper möta dem när Fredrik Berglund kommit i matchform. Antagligen svenska sommarvärvningssäsongens bästa värvning.
Efter slutsignalen sker något märkligt. Efter viss kalabalik på AIK:s läktare går, nej, skrider Rikard Norling fram och ställer sig framför klacken. Han ser till att hela truppen kommer ut från omklädningsrummet, det inkluderar även bl a en vd, en sportchef och en informationsansvarig. Från läktarplats verkar det som Rikard för en dialog med klacken. Och får ett gensvar som är mäktigt.
Ingen jag pratade med, och det är några vitt beresta människor, har någonsin sett något liknande.
*
Mer tankar om Gnaget, Universum och Alltihop kommer under fredagen.
Same place, same bat-channel. Stay tuned.
