AIK-Halmstads BK 2-3
Tre förluster mot de tre tänkta toppkonkurrenterna gör guldet inte längre lika rimligt. Ett tydligt grundspel saknas fortfarande.
Jag gick till dagens match utan förväntningar. Inför mötena med de senaste årens två toppkonkurrenter hävdade jag att oavgjort i båda är bra, men ändå ett måste. En seger och en förlust överkomligt. Facit: Två förluster, AIK var inte ens nära i någon av matcherna. Det innebär att slutplaceringen blir sämre än förra året om inte avsevärda förbättringar i spelet kommer att inträffa. Att det skulle ske finns det tyvärr inte många tecken på.
Matcherna mot Halmstad brukar vara snåla och fysiska tillställningar, med aggressivitet och kamp. Även om skönspelet lyser med sin frånvaro är det så gott som alltid sevärda matcher med tempo och intensitet. Idag - på den klart förbättrade Råsundamattan - blev det mycket snällare och mer spel än vanligt. Ändå gjordes flera enkla misstag. Försvaret agerade virrigt vid flera tillfällen och Daniel Andersson bjöd på två mål varvid matchen försvann. Givetvis beklagligt, klantigt, olyckligt och dåliga ingripanden, som leder till att Halmstad kan kontrollera matchen. Med sitt utsökta försvarsspel där de täcker ytorna fenomenalt gör de det svårt för Gnaget som ändå försöker men inte kan. Att det blir "onödigt spännande" som Prahl efteråt sade kan jag inte hålla med om. Så spännande var det inte, mest plågsamt att siffrorna friserades. Det värsta - utöver uteblivna poäng - är att jag fortfarande efter så många matcher inte ser någon tydlig spelidé. Efter varje förlust och/eller mindre bra insats pekar Nordin på detaljer som fungerat, enstaka spelare som gjort en bra match. Men var finns grundtryggheten att luta sig mot när spelet kärvar? Det saknas rollfördelningar och ALLA bra lag spelar med (minst) en så kallad balnsspelare. Att spela ett rakt 4-4-2 gör att man ständigt måste veta vem som står på tur att göra vad, man måste göra val om vem som stöter och vem som tar djup. Som det sett ut under våren så är det mycket stillastående och/eller att man inte samverkar sina rörelser och beslut på planen. För att agera som ett lag måste man ha tydliga instruktioner om hur man ska agera som ett lag - lagspel är svårimproviserat...
AIK började annars matchen mycket bra. Innan Halmstads tidiga ledningsmål har Gnaget haft bra och rörligt anfallsspel och tagit sig fram ordentligt på kanterna. Erik Edman har med Rubarths hjälp flera gånger kommit med i anfallen och såväl Ishizaki som Rubarth har haft avslut i bra lägen efter kvickt uppbyggda anfall. "Ishis" volley på Andreas Anderssons fina vänsterinlägg gick över och Rubarths skott från nära håll i vänsterläge rakt på målvakten efter att ett skott från Lagerlöf täckts. Direkt efter det snöpliga målet - innickat av HBK-hatobjekt nummer ett, Torbjörn Arvidsson, efter en feltimad utrusning av Daniel - fortsatte AIK bra, där åter Edman-Rubarth-Andersson var inblandade i förarbetet till nästa chans minuten senare. Håkan Svensson hann precis före Lagerlöf vid första stolpen.
Halmstad börjar därefter ta sig framåt mer och mer och det ofta på vänsterkanten genom Selakovic, som tar sig ner till kortlinjen några gånger och kommer förbi Casserly lite väl enkelt. Daniel Andersson får rädda ett närskott och se ett avslut från Nilsson gå strax utanför, utöver några hörnor som hallänningarna lyckas skrapa ihop. Efter halva första halvlek kommer så ett av många fina initiativ signerade Mats Rubarth: Han tar sig in i banan över mot höger och på vägen passerar han HBK:s mittfält. När det är gjort borde fler följa med, han hinner till och med se sig om noga efter valmöjligheter bara för att se att Ishizaki har stannat och att ingen annan ger honom alternativ. Alltså blir det ett inlägg som så småningom hittar Edman till vänster. Denne tar sig inåt och letar bättre skottläge, för att till slut skjuta ett högerskott strax utanför till vänster.
Domaren gör några felbedömningar och publiken blir alltmer missnöjd, Novakovic slår bort en frispark och har en annan strax utanför, mittförsvaret börjar slarva vid några tillfällen och Tolle slår en indianpass till Robert Andersson som skjuter över. Därefter skapas inte mycket i chansväg eftersom Halmstad effektivt försvarar sig och har ett klart grepp om mittfältsmatchen. Med fem minuter kvar får AIK ett par hörnor efter bra AIK-anfall med Rubarth och Novcakovic som kreatörer. Hörnorna som så ofta väldigt ofarliga. AIK:s försvarare, främst Casserly och Edman när han sätts under press, slår långbollar. Ett önskeläge för HBK vars mittbackspar är väl lämpade att ta hand om sådana bollar. När det dessutom är mot vårt kära anfallspar som helst ser helt andra bollar komma, så känns det än mer meningslöst. Att det är enorma ytor mellan mittfält och anfall när bollarna slås gör ju att herrar Jönsson-Svensson kan göra vad de vill med dem utan att oroa sig.
Första halvlek kan sammanfattas med helt okay offensiv så länge bollen hölls på marken, men svagt försvarsspel även av mittförsvaret. När Novakovic snubblar på Svenssons ben i ett anfall efter en halvtimme och när samme anfallare sånär svingar sig runt samme försvarare står publiken upp och vrålar efter frilägesutvisning respektive straff. Min bedömning i all hast är att det första läget är just snubbel över fötter och det andra mer tveksamt, men där "Nesh" själv använder sina armar väldigt mycket.
Spelet ingav faktiskt vissa förhoppningar inför andra halvlek. Bara fyra minuter hann gå innan Halmstad återigen retfullt kunde nicka in en boll - denna gång Petter Hansson - på en frispark från halva planen, efter att Daniel kommit ut än tydligare fel. Klacken börjar skandera "varför kämpar inte ni?" och "sänka era löner". Förståeligt och motiverat sett över säsongen hittills. I dagens match kämpades det ändå mot ett inte alltför imponerande Halmstad och de två första målen var bjudningar. Men vad som var riktigt illa skulle komma: Bytena utan förändring. Ändrar man matchbild till det bättre genom att byta kantspelare A mot fysiskt svagare kantspelare B samtidigt som man tar ut Mr Magic mot en fysiskt svag djupledslöpare? För att inte göra några som helst strukturella förändringar i uppställningen? För att fem minuter från slutet byta ut en högerback mot en ny högerback? Jag fattar inte tanken bakom. Kan någon förklara vad man riskerar om man ger Jevtushenko tjugo minuter eller mer i ett sådant läge?
Några ytterligare bra chanser efter sporadiska bra anfall fanns: Lagerlöf tvingar Håkan Svensson till en utboxning på ett skott, Rubarth rakt på från nära håll efter ett tjusigt anfall där bollen snabbt förflyttades framåt från höger till vänster över planen. AIK började spela förbannat men också en smula huvudlöst. Spelet blev pinsamt nog bättre då, även om HBK inte var utan lägen där Daniel Anderssons tippning till hörna efter närskott av Selakovic är det jag minns bäst. Bertilsson valde att retfullt enkelt nicka ner ett inlägg till "Sella" trots att han stod bra till för avslut själv. Total kontroll kändes det som från HBK. Straffen till 3-0 efter knuff av Edman och de två reduceringsmålen var bara kosmetika. Tjernströms mål var en riktig pärla och Thylander hade ett skott strax utanför efter snygg pass av Rubarth, men som sagt så kändes det mest som de sista dödsryckningarna.
Du saknas, Johan Mjällby.
