Avstängningspolicyn är här för att stanna

Styrelsens reträtt var bara tillfällig.

Det slog ner som en bomb i fotbollssverige då Hammarby i september förra året meddelade att två av lagets nyckelspelare, Mikael Andersson och Kennedy Bakircioglü, skulle stängas av från allt spel med klubben. Anledningen var de båda spelarnas ovilja att komma överens med Bajen om en förlängning av sina kontrakt. Samtidigt meddelades att detta agerande från föreningens sida inte var en engångsföreteelse utan som en följd av en policy som skapats i denna fråga.

Kortfattat kan policyn sammanfattas med, att en spelare som inte visar intresse av att förlänga sitt utgående kontrakt riskerar att uteslutas från spel med A-laget. Istället kommer klubben att satsa på att spela in en annan spelare på den positionen, en spelare vars kontrakt inte går ut. Taktiken är långt ifrån unik vare sig i Sverige eller i resten av fotbollsvärlden, problemet var bara att den i september 2003 var helt okänd inom Hammarby.

Massmedia tvekade inte en sekund, utan hakade omedelbart på med feta svarta rubriker som följd. Hårda ord, hot om stämningar och strejker samt en allmän turbulens bland spelare och ledare fick till sist styrelsen att backa varpå lugnet sakta återvände.

Styrelsens reträtt var dock bara tillfällig. Sedan dess har man arbetat med att göra vissa justeringar och på ett styrelsemöte i mars väntas man fatta det beslut som en gång för alla gör policyn permanent. Det som återstår är enligt Henrik Appelqvist, Hammarby Fotbolls VD, dels att avgöra hur pass ingående det slutliga dokumentet skall vara samt att utforma de sista detaljerna.

Henrik är dock noga med att poängtera att det inte handlar om att skriva en lagtext utan att främst klargöra vilka förutsättningar som råder.
- Alla spelare kan inte hanteras på samma sätt, för varje spelare är unik och situationen för varje spelare är unik. Att ha en policy som man tillämpar rätt över alla det går nog inte, men det ska ändå vara tydligt vad det är som gäller. Från vilken utgångspunkt startar diskussionen, när startar diskussionen och vad är det som avgör hur man väljer från fall till fall. Det måste formuleras på ett klokt sätt, konstaterar Henrik.

Trots att avstängningarna och beskedet om policyn kom som en total överraskning för många så var det inte något styrelsen kommit på över en natt. Frågan hade diskuterats flitigt under flera år och styrelsen ser det hela som ett led i sitt arbete mot ett mer långsiktigt lagbygge. Tanken är att så tidigt som möjligt på säsongen få en klar bild hur nästa säsongs trupp kommer att se ut.

Hammarby har sedan Bosmandomen haft ofattbart svårt att få betalt för sina spelare. Henrik Appelqvist hävdar dock att den ekonomiska aspekten av policyn är sekundär. "I och för sig ingår ekonomin i det långsiktiga lagbyggandet. Att ersätta spelare och spela in nya spelare det tar tid och tid är pengar, så allt faller till sist tillbaka på ekonomin i en eller annan form. Men det monetära värdet av en spelarförsäljning är inte primärt för det här och det är inte det som har legat till grunden för vårt beslut."

En som riskerar att drabbas av den nya policyn under 2004 är landslagsbacken Max von Schlebrügge. Max kontrakt går ut efter säsongen och förhandlingar om en eventuell förlängning lär inledas inom kort. Max är trots det överhängande avstängningshotet inte orolig och han tror inte att policyn kommer att påverka hans beslut.
(red anm: observera att texten är skriven innan det att Max förlängde sitt kontrakt. Enligt väl insatta källor hade kontraktsförhandlingarna inletts kvällen innan intervjun.)


Trots all intern kritik som framfördes i höstas angående styrelsens agerande så verkar det nu som om spelare, ledare och styrelse är överens om hur det ska fungera i framtiden. Henrik Appelqvist tycker att, det trots all upprördhet, redan från dag ett funnits en förstående bland både tränare och spelare om att klubben behöver en policy angående blivande Bosmanfall. Max delar Henriks uppfattning och säger; "Bara det är klart från första början vad som gäller så är det helt okej. Det är en bra policy förutsatt att man vet om att den finns."

Henrik är övertygad om att när man nu har kommunicerat policyn på ett tydligare sätt så kommer man att slippa den formen av turbulens som man upplevt.
- Jag tror inte vi ska behöva hamna i en så dramatisk situation igen och det här kommer förhoppningsvis lösa sig på ett mycket naturligare och smidigare sätt i framtiden, förklarar han. Även Max tror det kommer bli lugnare framöver och säger:
- Nu när det är klart och man vet att policyn finns så är det något man får acceptera. Beträffande sitt eget kontrakt säger han bara att han "hoppas det löser sig".

Hösten 2003 visade med omisstaglig tydlighet på vikten av lyckad kommunikation. Henrik är med facit i hand medveten om att det var där det brast. Han anser också att en del av problemet var att ledningen borde ha agerat tidigare och mer kraftfullt, framförallt gentemot Bakircioglü. Däremot ångar han inte att klubben valde att backa. - Som situationen var hade vi inget val, avslutar han.

När Henrik offentliggjorde styrelsens beslut väntade han sig visserligen starka reaktioner, men inte att det skulle få ett så enormt genomslag. Och en sak är säker, inte ens Henrik Appelqvist hade förutsett att Magnus Erlingmark skulle hota med att strejka...

Texten är tidigare publicerad i Hammarbyiten Nr 1, 2004. Hammarbyiten är Hammarby IF:s medlemstidning. Är du inte medlem? Klicka då här.

Andreas "Andy" Olsson2004-05-18 10:25:00

Fler artiklar om Hammarby

Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö
Inför Hammarby - Malmö