Vilka lotter drar Prahl ur sin Tom-bola nästa gång?
Att plocka ut Chanko och sätta in Yngvesson när Hasse är kvar på planen och Igor finns att tillgå på bänken är som att... är som att... Nej. Inte ens jag kan hitta någon passande liknelse.
Så här skrev jag efter matchen mot Örebro:
"Tom Prahl älskar Hans Mattisson. Det kvittar hur mycket glimt han än hade i ögat då han sågade Real Madrids spelsätt med Beckham som spelfördelare centralt och hävdade att Hasse Mattisson minsann var allt det som en innermittfältare någonsin ska vara; vi vet alla att Tom tagit med sig sin ögonsten från Husie som personlig sak om han mot förmodan skulle medverka i Robinson. Generalen kan inte tänka sig att ta ut en startelva i himmelsblått utan Mattisson på planen. Det har han själv sagt.
Och vi som aldrig ens varit i närheten av att plocka steg ett i fotbollförbundets tränarutbildning kliar oss i huvudet så att mjällen far och undrar vad det är Tom ser i Hasse som få andra ser."
En situation från gårdagens match etsar sig envist kvar på näthinnan. MFF hade tappat bollen på mittfältet - minnet säger Mattisson, men det är väl mer baserat på sannolikhetsberäkningar än krasst komihåg - och en kalmarspelare står ganska nära sidlinjen precis vid mitten av planen och kan från sin position se tio malmöspelare som bara står och betraktar honom och undrar vad han ska göra härnäst? Ingen attackerar honom.
Den elfte, Lolo Chanko, tittar inte. Han springer. Ungefär som när Thierry Henry blivit av med en boll och utan tvekan rusar ner ända till eget sraffområde för att vinna tillbaka den där förbannade bolljäveln om det så är det sista han gör. Lolo springer och kämpar. Han vet att rörelse är nyckeln när de andra ibland verkar tro att en tuff malmötröja ensam kan uträtta grovjobbet.
Jag minns inte om Lolo de facto lyckades ta bollen från KFF-killen, men det spelar liksom ingen roll. Den som inte vågar vinner inget. Det gäller såväl på Malmö Nation klockan kvart i två, som på Malmö Stadion en ljummen majkväll.
Vittnen hävdar att Yngvesson blev inbytt igår. Ska se matchen på video en gång till för att se om den officiella matchstatistiken talar sanning. Tror mig ha sett fjärdedomaren skicka in den gode Andreas, men sen minns jag inget.
Jag förstår att Lolo gick direkt ut och duschade. Han förtjänade inte silkessnöret när det fanns andra - och här förbannar jag mig själv för att jag tvingas hänga ut Mattisson för jämnan - som inte hade ett rätt på mitten. Jon var inte lysande igår, men han vågar slå en avgörande passning framåt, han vinner luftdueller och han kämpar åtminstone tidvis.
Jag förstår att Grahn beklagar sig för Aftonbladet när ödets olika lotter i Prahls Tom-bola placerar honom ömsom på kanten, ömsom som offensiv mittspets, ibland som defensiv mittfältare - och nu som forward. Vi behöver kontinuitet och inte ens en handfull skador kan förklara bort den brist på linje, struktur och logik som vi nu får bevittna.
Mot den rödblå kusinen från landet vill jag se Olsson, Lolo och Grahn på mitten uppbackandes Skoog och Igor. När Tomas sen får känningar i den sextionde minuten, efter att ha serverat 3 målgivande Thern-passningar, ska Jon in och slakta kossan från dess klövar till dess konkurstyngda mule.
Vinner vi inte mot Helsingborg vill jag se en ny tränare efter EM-uppehållet. Det smärtar att säga så, särskilt eftersom magistern höjt MFF avsevärt efter erorna RATS och Tombola-Micke, men eftersom jag redan nu inser att Prahl inte kommer få förlängt kontrakt efter säsongens slut, så är det lika bra att spela in en ny coach under sommaren och hösten om guldstriden ändå är över för vår del.
