Didrik: ”Mitt svåraste beslut”
Daniel Didrik kom till Valsta Syrianska från Superettan och Brommapojkarna inför säsongen 2003 och blev snabbt en av Vadim Jevtushenkos nyckelspelare. Fyra och en halv säsong senare väljer Daniel att trappa ner eftersom familjesituationen inte längre tillåter spel på elitnivå. Valsta Syrianskas officiela hemsida & vi här på Svenskafans har fått ta del av Daniels funderingar efter spelarens besked till klubben.
Daniel, familjen går alltid före fotbollen, men var det ändå ett svårt beslut att lämna Valsta?
– Det var ett mycket svårt beslut, mitt tyngsta beslut i livet. Det känns jätte tråkigt att lämna klubben men familjen måste alltid prioriteras. Det som gör det lite enklare är vetskapen om att vi skiljs åt som vänner och att det inte finns några ”hard feelings” mellan mig och klubben.
Under vårsäsongen fick du för första gången under din tid i klubben agera inhoppare. Hade det någon inverkan på ditt beslut?
– Absolut inte! Jag blev skadad, missade ett par veckors träning och kom aldrig riktigt tillbaka. Det finns verkligen ingen besvikelse utan jag förstår att jag inte var i tillräckligt bra form för att starta matcherna. Jag hade behövt en ordentlig uppbyggnadsperiod under sommaren för att komma ikapp. Paradoxalt nog fick jag dock igång mitt målskytte när jag fick hoppa in och kunde på så sätt höja mitt självförtroende
Du har varit i klubben under en lång tid och sett många spelare komma och gå. Kan du beskriva hur det har känts att spela i Valsta Syrianska?
– När man spelar i Valsta känner man sig som medlem i en stor familj. Man är omtyckt och får mycket stöd när behov uppstår och relationerna mellan familjens alla medlemmar är väldigt varma och nära.
Under dina första tre säsonger var Valsta mycket nära den åtråvärda kvalplatsen till Superettan men vi nådde aldrig hela vägen fram. Hur jobbigt var det egentligen för er spelare att hela tiden vara så nära men ändå inte lyckas vinna serien?
– Det var jätte tungt, speciellt 2004 när vi i stort sett var klara segrare men blev kapade på mållinjen. Matchen mot Väsby på Råbergsvallen kommer jag aldrig att glömma och för mig var det ännu jobbigare eftersom jag var sjuk, följde matchen från läktaren och kunde inte hjälpa mina lagkamrater på planen. Vi hade ett bra lag och skulle bara upp det året. Annars var den generella känslan efter var och en av dessa tre säsongerna, när den största besvikelsen hade lagt sig, att vi får bita ihop, jobba ännu hårdare och ta oss upp nästa år istället.
Daniel, du har varit lojal och spelat på olika positioner inom laget för att förutsättningarna har krävt det och du har gjort det väldigt framgångsrikt. Mittback, defensiv mittfältare eller forward – vilken position spelar du på helst?
– När Vadde flyttade ner mig som mittback fick jag ett helt nytt perspektiv på fotbollen, en helt ny upplevelse. Därför trivs jag bäst just där och det är också där som jag har varit mest framgångsrik under mina år i Valsta.
När du kom till klubben var träningsförutsättningarna usla. Vad tycker du om dagens möjligheter och den infrastruktur som omger Valsta Syrianska?
– Det var verkligen uselt förr men på något sätt hade det också sin charm. Vi bytte om i en gammal källare och tränade på en dåligt skött grusplan. Det är möjligt att just dessa dåliga förhållanden svetsade samman truppen och skapade den familjära stämning som råder. Nu har vi Midgårdsvallen men förbättringen är enligt mig endast marginell. Kommunen tillåter oss inte att träna på gräsplanen, vilket är katastrofalt dåligt. Den ytan som skulle bli vår träningsplan ser idag ut som en potatisåker och vi måste fortfarande åka till Rosersberg för att få tillgång till en gräsplan. Trots att vi numer har vår klubblokal kan vi ändå inte rota oss ordentligt i Valsta eftersom en gräsplan saknas och vi måste pendla. Jag kan inte förstå att kommunen inte vill hjälpa oss att lyckas när vi representerar dem inför hela fotbollssverige.
Daniel, du har säkerligen en enorm mängd upplevelser och minnen kopplade till klubben efter dina år här. Vilka är de bästa/sämsta minnen som du tar med dig?
– Jag har varit med om många sköna segrar men jag kommer ändå att minnas atmosfären i klubben mest. Det är helt underbart när styrelsemedlemmar kommer in i omklädningsrummet efter en match och hoppar runt tillsammans med spelarna till vår segersång. Intresset från våra trogna sponsorer är något som jag också kommer att ta med mig. Dessutom har Walzta Boyz varit helt fantastiska i år och jag hoppas att de fortsätter att heja fram laget som de har gjort hittills. Sämst har kommunens behandling av klubben varit vilket har bidragit till att vi inte kunnat rota oss på ett och samma ställe.
Vad tror du att du kommer sakna mest?
– Självklart kommer jag att sakna den familjära atmosfären som präglar klubben men också de grabbar i laget med vilka jag har spelat under flera års tid.
Är det helt klart med en ny klubbadress?
– Ja, det blir Akropolis där jag kommer att återförenas med många gamla Valstaspelare. Kontraktet gäller inledningsvis säsongen ut och både jag och klubben får se hur det känns när kontraktstiden börjar löpa ut. Vi tränar 3 pass i veckan och avståndet mellan mitt hem och träningsplanen är kort vilket gör att jag kan spendera mycket mer tid med min familj.
Då vill vi från klubbens sida tacka dig för dina trogna insatser i Valstatröjan och önska dig lycka till med familjelivet och i din nya klubb!
– Tack så mycket! Jag vill i min tur passa på och tacka klubbens ledning, spelare, materialare, läkare och supportrar för den tid som har varit. Jag tackar våra sponsorer som har hjälpt oss att åka på alla träningsläger och slutligen tackar jag Vadde för att han har utvecklat mig som fotbollsspelare!
