Uppladdningen inför derbyt fortsätter
Idag listar Himmelriket de tre trevligaste derbyna mellan MFF och HIF...ur en himmelsblå synvinkel.
Efter att ha grävt ett djupt sår i mitt inre när jag igår listade de tre värsta derbyna mellan MFF och HIF, är det idag dags för mig att ta mig till den trevligare delen av hjärnkontoret och där hitta minnen från de tre roligaste och skönaste derbyna lagen emellan.
Det tredje bästa:
1998, HIF - MFF 1-2
Det här var kvällen då Dejan Pavlovic fick revansch. Dejan hade några år tidigare ratats av HIF och hamnat i Högaborg. När en kompis till Dejan skulle ner och provträna med MFF ringde Dejan ner till Malmö och frågade om han också fick chansen att visa upp sig. Det fick han och det gick så bra så han blev erbjuden kontrakt.
När MFF åkte upp till Olympia –98 var det som ett grymt nederlagstippat lag. HIF slogs om guldet och MFF slogs för att undvika nedflyttning, därför var det ännu skönare att MFF lyckades vinna. MFF gick upp i en tvåmålsledning efter två mål av Pavlovic och sedan släppte de inte taget. Det ramlade in ett HIF-mål på övertid och en viss nervositet spred sig men när domaren blåste av matchen var glädjen total. Gladast av alla var nog Dejan!
Det näst bästa:
1993, MFF - HIF 3-3
Det var en solig majdag och det var fest på Stadion. Över 28.000 hittade till matchen och säkert en fjärdedel av dessa var HIF:are. Runt Henrik Larsson rådde närmast en Zlatan-feber och han visade i första halvlek vilken bra fotbollspelare han är. I paus stod det 0-2 och en kort stund in i andra halvlek smällde HIF in 0-3. Då var det kört trodde de flesta, dock inte de himmelsblå spelarna på plan. De verkade vara fullt övertygade om att de hade möjlighet att vända tremålsunderläget till något positivt.
Jonas Axeldal byttes in strax efter halvtid och passande nog gjorde ha sin bästa halvlek under hela sin tid i MFF. Ett reduceringsmål gjordes, alla trodde dock att det rörde sig om ett tröstmål. Men när MFF forcerade in ett andra reduceringsmål tändes gnistan. MFF hade chansen! Den chansen tog de väl tillvara på…
Anders Andersson dundrade in 3-3 och lyckan på läktarna var total. Det tycker jag är en av de härliga sakerna med fotboll. Innan matchen hade ett oavgjort resultat ansetts vara ett misslyckande för MFF. När väl kvitteringen kom kändes det som om MFF vunnit SM-guld. Man var så lycklig. Jag stör mig dock på en sak. Precis i slutminuterna gick Axeldal förbi Sven Andersson i HIF:s mål och blev nerdragen, men domaren vågade inte döma straff. Det var väl i och för sig lika bra det. Hade MFF fått straff hade säkert Andersson räddat och så hade HIF:arna kännt sig som segrare istället.
Det allra bästa:
1997, MFF – HIF 4-2
Efter några tveksamma resultat var det i den här matchen det skulle avgöras om MFF skulle hänga med i toppen eller ej av 97 års allsvenska. MFF startade matchen i ett ursinnigt tempo och redan efter en kvart stod det ofattbara 3-0 på ljustavlan. Efter detta kom dock HIF igen en gnutta och kunde slå in ett mål på straff i slutet av första halvlek. Efter ett kanonskott upp i krysset av Mattias Jonsson i början av den andra halvleken började oron och paniken sprida sig bland spelare, ledare och fans. Skulle detta bli en repris av –93 års match, fast tvärtom?
Lyckligtvis blev det inte så. MFF:s store fixstjärna på den tiden, Yksel Osmanovski, avgjorde matchen med ett underbart 4-2 mål och segern var räddad. HIF kom aldrig igen och MFF fanns med i slutstriden om guldet ända in i de sista omgångarna. Kan vi få be om en repris på tisdag tack!
