Jakten på Allsvenskan, dag 569 – Besvikelse
Fan. Där kom den. Det verkade nästan bestämt innan: ”Mot Ljungskile förlorar vi”.
Jag visste att det skulle bli en tuff match borta mot LSK ikväll. Traditionens mark är stor, samtidigt som IFK sviktat en aning de senaste omgångarna. Det har känts som om förlusten hängt i luften ett tag. Inte nog med det så verkar det som om folk har tyckt att det varit okay med en förlust ikväll, som om det vore obligatoriskt.
Det har känts som om man nästan inte brytt sig inför matchen, och tror att IFK redan är i Allsvenskan. Jag kan inte förstå det. Vi vet hur det är att förlora i Superettan. Vi har varit i den här skiten i över fyra år. Bara för att vi under vår femte säsong vunnit nio raka kan vi inte sluta vara ödmjuka inför uppgiften. Ett litet snedsteg och vi är nere i skiten igen.
Att två minuter efter ledningsmålet släppa in ett mål visar på nonchalans och dålig koncentration. IFK får inte tro att man kan springa hem matcherna, och kvällens resultat visar att så verkligen inte är fallet. Halva serien är kvar att spela. På sätt och vis är det tur att förlusten kom nu i ett regnigt Ljungskile: vi vet nu om att vi inte är oövervinnerliga och kan rätta till det här så att samma misstag inte upprepas.
Redan på torsdag mot Landskrona BoIS i cupen ska vi visa att matchen mot LSK var årets absoluta bottennapp. Och nästa måndag skulle jag bli oerhört förvånad om inte IFK kör över LSK på Parken när Superettan vänder.
IFK saknade pressen ikväll, och förlorade mot ett Ljungskile med två man utvisade. Jag hoppas Mats Jingblad ger grabbarna en ordentlig tillsägelse efter det här!
Heja IFK!
1723 dagar sedan degraderingen.
