Stor intervju med Janne Andersson
HÄB möter HBKs tränare Janne Andersson i en öppenhjärtig intervju om spelaromsättningen, om guldjakten och om skillnaden mellan förväntningar och förhoppningar.
Örjans Vall en grådaskig julidag. En bitterljuv bild av svensk sommar. Fast Örjans ljuvlighet tar förstås rätt effektivt udden av den bitterhet det trista vädret ingjuter i oss semesterfirare. The Theatre of Dreams. La Terra santa del Calcio. The Home of Football. För mig finns det inte en arena i världen som bättre sammanfattar dessa förväntanstyngda hedersnamn. Slitet och eftersatt, visst, och den som kallar Örjan för en anakronism är väl inte helt ute och cyklar. Men det är vårt hem, och det är här mina drömmar kommer att fortsätta bo. Åtminstone tills den dag kommunen äntligen inser vilket behov som faktiskt finns - och att lösningen finns bara ett enkelt "ja" härifrån.
Jag möter Janne Andersson på hans kontor ovanför kansliet, bakom östra läktaren. Vi tar en kopp kaffe, slår oss ned, jag frågar något om träningen jag bevistade dagen före intervjun och det är ungefär då Jannes mobil ringer. Ringsignalen - Kentas Bajen-anthem "Just idag är jag stark". The...whatnow? Jag drabbas av en stark lust att påbörja intervjun med en gång när han tryckt bort samtalet.
Janne, vad fan är det för jävla ringsignal du har?
- Det är ju en grym låt! Min bror är en väldigt dedikerad Hammarbysupporter, och den här låten är väl det jag har tagit till mig av hans smak när det gäller fotboll. Sen har jag positiva associationer till låten, jag tycker att det är helt fantastiskt på Söderstadion när den spelas innan match och hela publiken sjunger med.
Kan man tänka sig att det är ett engagemang du saknar när HBK spelar?
- Visst, så är det ju. I Halmstad låter man ju inte lika mycket, vilket jag tycker är tråkigt. Vi har en klack som gör sitt bästa för det mesta, men i övrigt är det ganska tyst på läktaren, vilket jag tycker är synd.
När det gäller en klubb som Bajen så finns det ju en väldigt tydlig identitet förknippad med klubbtillhörigheten. Det är de mot etablissemanget och allt det där. Det finns ju inte riktigt samma sak i Halmstad.
- Nej, så är det väl. Men jag önskar att det vore mer självklart för publiken att sjunga med i sångerna och ramsorna. Det lyfter verkligen laget när stämningen på Örjan är hög.
- Jag har följt Drott i handbollen i många år, och under deras matcher har det ofta varit en fantastisk stämning på läktarna. För ett tag sedan bjöds jag in av dem för att hålla ett litet föredrag för deras sponsorer. Efteråt fick jag en fin Drott-halsduk som tack för besväret. Detta var strax innan de spelade den avgörande kvalmatchen hemma mot Hallby nu i våras [Drott fick kvala för att hålla sig kvar i Elitserien. /Reds anm.]. Jag var på plats på matchen, givetvis med min nya halsduk på mig. När min dotter såg att jag hade den på tyckte hon att "Åh, pappa, det är ju så pinsamt!", och när vi kom in på läktaren såg jag att jag var, bokstavligt talat, ensam i publiken med att ha ett Drott-plagg på mig. Så ska det ju inte behöva vara. Sedan blev det förstås bra drag på publiken under matchen. Det blev det på våra matcher i fjol med, när vi låg som risigast till förra sommaren. Då kände folk att det verkligen var överhängande risk för att vi skulle åka ur.
"Man vet inte vad man har förrän det är borta"? Eller, nästan borta då i det här fallet...
- Jag tror att man har orimliga förväntningar som en följd av de fantastiska framgångar olika halmstadklubbar har haft. Vi och Drott har båda vunnit SM-guld i stora lagsporter relativt nyligen, vilket gör att publiken i Halmstad, jämfört med andra städer, nästan har blivit bortskämda med framgångar, och därför värderar man dem inte lika högt som man kanske borde.
- Man måste skilja på förväntningar och förhoppningar. Sett utifrån vårt publikstöd och -underlag, satsning från kommun etc., är det helt enkelt inte rimligt att förvänta sig att det ska gå bra för HBK varje år. Själv har jag varje år höga förhoppningar inför serien, men jag vet också att man inte kan räkna med att vi ska gå jättebra och ligga i topp varje år. Kommer vi bland de fyra bästa är det en jätteprestation, men ibland får jag intrycket att det tas för givet.
I år har det ju gått väldigt bra för laget så här långt. Hur ser du på återstoden av säsongen? Är du överraskad av framfarten så här långt?
- När man följt laget hela året är det ju ingen överraskning, men om man tittade på laget inför säsongen så hade man ju knappast kunnat tro att vi skulle vara med så här högt upp i tabellen.
- Vi tar, som man säger, en match i taget. För att lyckas i Allsvenskan måste man trots allt prestera nära max i varje match.
- I fjol fick vi lägga mycket fokus på skador, eftersom vi hela säsongen hade så mycket skadeproblem. I år har vi också en del skador, men väljer att fokusera på de som är friska i stället för att prata om vilka som inte kan vara med. På samma sätt vill vi fokusera på vårt eget spel, och inte anpassa oss så mycket efter hur våra motståndare spelar.
Jag minns i och för sig hur du under din första säsong som huvudtränare pratade om hur man alltid ska se till hur motståndarna spelar innan man lägger upp sin egen taktik.
- Nja, inte riktigt så. Jag menade att man alltid måste ha en medvetenhet om hur motståndarna spelar. Vissa tränare säger att "vi spelar vårt spel, så får motståndarna spela hur de vill". Och det är ju inte sant. Jag brukar förespråka "blandfotboll", vilket går ut på att man har en tydlig spelidé, som man gnuggar in ordentligt hos spelarna. Utöver det gäller det sedan att ha koll på motståndarnas sätt att spela, för att undvika otrevliga överraskningar, men att inte anpassa sig så mycket att man frångår sitt eget grundspel.
- Hos vissa lag kan man hitta enskilda svagheter, någon punkt man kan attackera bättre genom att göra någon ändring i sin egen taktik. Det är klart att det är frestande, men risken med att ändra är ju att man ändrar för mycket, och därmed mister den fördel man har av ett inkört system. Vi ska ta hänsyn till motståndarna, men inte anpassa oss efter dem.
Tycker du att ni har gjort det tidigare - anpassat er för mycket?
- Förra året hamnade vi i en situation där vi gjorde det. Vi gjorde knappt några mål på våren och självförtroendet var dåligt. Då började vi snegla allt mer på hur motståndarna spelade. Vi litade inte till vårt eget spel, och trots att vi anpassade oss på ett sätt som verkade bra föll det inte väl ut.
- Efter VM-uppehållet var det meningen att vi skulle ha hittat rätt igen, men vi åkte på två tunga förluster, 1-4 hemma mot Göteborg och 0-3 borta mot AIK. Efter AIK-matchen satte jag mig ned med spelarna för att de skulle få säga sitt. Spelade vi rätt? Var jag alls rätt person att leda laget? Vi satt i en knipa, och måste man våga ställa svåra frågor. Det som kom fram var att spelarna genomgående tyckte att vi anpassade oss alldeles för mycket efter motståndaren. De kände att vi höll på att tappa vår egen identitet i spelet och de ville att vi skulle ha en egen modell att utgå ifrån. Dessutom bestämde vi att vi skulle satsa på 4-4-2, i stället för det 4-5-1 vi hade använt under våren.
- Och det gick ju skapligt. Vi blev mer och mer stabila ju längre säsongen gick, och spelet idag bygger mycket på det arbete vi uträttade i fjol.
Hur tror du att spelarna påverkas av att ligga i tabelltoppen i år? Har de börjat drömma om guldet?
- Vissa spelare är extremt resultatinriktade. Det är emellertid viktigt att vi behåller helhetssynen i det vi gör. Det viktiga för varje spelare ska vara vad han själv gör, inte vad det kan leda till. Sedan påverkas givetvis alla av tabellplaceringen, oavsett om man ligger i toppen eller i botten. Detta är anledningen till att vi inte vill avvika från den målsättning vi beslutat oss för tidigare i år, som alltså är att hamna på tabellens övre halva. En högre målsättning än så får vi ta när och om det är aktuellt. 2004, när vi kom tvåa, säkrade vi en plats bland de fyra bästa bara fyra omgångar från slutet, och bland de tre omgången därpå. Vi ska inte ta ut något i förskott bara för att det ser bra ut idag.
Emra Tahirovic lämnade Bollklubben under uppehållet. Vad innebär det för laget?
- Man kan säga så här: Det är jätteviktigt för oss att ha spelare som är äregiriga, hungriga - som vill ut i den stora fotbollsvärlden. Det driver dem och får dem att utvecklas bra. Vi ska ju inte ta hit spelare som vi skriver livstidskontrakt med när de är 19 år.
- Emra får ta ett steg uppåt i sin karriär när han går till Lille, det är inte som att gå till någon klubb i Danmark eller Norge. Lille är en toppklubb i Europa där han kan fortsätta att utvecklas på ett bra sätt. Dessutom tryggar han i praktiken sin ekonomiska framtid. Inför såna fakta går det inte som tränare att protestera. Dessutom är det ju, som vi gång på gång tvingas påpeka, så att en klubb som HBK måste sälja spelare med jämna mellanrum för att få ekonomin att gå runt. Den här affären innebär att vi kan fortsätta vår satsning och klara driften ett tag till.
- Det går inte att tjura över det, för sådan är verkligheten. Vi ska vara glada och stolta över att vi har kunnat utveckla Emra på det här remarkabla sättet på de femton månader han varit hos oss.
Så att värva en ny anfallare är inte aktuellt?
- Alltså, rent sportsligt blir det ju så att säga ett hål i truppen, och Emra har ju varit vår bäste poängplockare i år. Men samtidigt har vi en jämn och stark trupp. Utan jämförelser spelarna emellan i övrigt kan man se på när vi sålde Micke Nilsson till Southampton. Alla sa att nu skulle vi rasa i tabellen utan en inköpt ersättare, men vi körde på med den trupp vi hade och var med i striden om guldet till sista sekunden.
Däremot har HBK nyligen gjort klart med förre Turkiet-proffset Sebastian Johansson från Malatyaspor. Vad kan du berätta om honom?
- Han är vår ersättare för Hasse Mattisson, som alltså slutar efter den här säsongen. I Sebastian får vi en blandning av Hasse, Turbo och Torbjörn Arvidsson, en hårt arbetande tuffing som framför allt stärker defensiven på mittfältet. Att vi får in honom redan nu är utmärkt, då det dels ger oss fler alternativ nu, och dels innebär att vi har en kille som är inspelad när Hasse lägger av.
- Allmänt är vår filosofi att om vi ska värva en spelare ska det vara någon som är bra nu - talanger har vi ju.
Dock har ni ju haft provspelare här. Men då gäller det alltså snarare värvningar på sikt?
- Helt riktigt. För oss är det ovärderligt med provträningar. När en spelare kommer till oss får hela tränarteamet chansen att se honom spela, och dessutom får man en god vink om hur han passar in i gruppen. Och det är lika viktigt som att han är en skicklig fotbollsspelare.
- Sen finns det ju de klubbar som menar att provträningar är att underkänna sin egen scoutingverksamhet, men det tycker jag är lite fånigt. Jag menar, om man värvar färdiga landslagsspelare är det ju inte svårt att kunna scouta dem utförligt innan de kommer till klubben...
Under den gångna veckan har Markus Gustafsson från Forward varit på besök. Vilka är dina intryck av honom?
- Markus är samma typ av spelare som Zvirre och Peter Larsson. Stor, tuff och hård. Han har gjort bra ifrån sig på träningarna och har varit en intressant bekantskap för oss. Men man ska inte lägga så mycket vikt vid våra enskilda provspelare. Det är ganska ofta som vi har någon här som provar med oss, och det kan röra sig om allt ifrån spelare som vi blivit tipsade om till spelare som kontaktar oss själva eller genom agenter. Steget från att provspela till att få kontrakt är långt, och det är många faktorer som ska vägas in.
Förutom provspelare har man kunnat se en del yngre förmågor träna med HBK den senaste veckan. Johan Svahn, Daniel Johansson, Anel Raskaj och Kalle Johnsson - är de årets lärlingar?
- Anel är inte formellt lärling ännu, men han kommer att bli det snart. Han är en otroligt spännande spelare, med bra teknik och fin speluppfattning. Han har varit jätteduktig i U21-laget i år och har tagit stora kliv framåt.
- Svahn och Daniel Johansson var ju lärlingar redan i fjol, men missade nästan hela säsongen på grund av skador. Vi känner dock att de båda är så stora talanger att de fortfarande är intressanta.
- Kalle Johnsson har varit med på en del träningar i år. En jätteduktig målvakt som vi säkert kommer att få se mer av framöver.
HBK brukar nöja sig med ett par lärlingar varje år, men det brukar också bli så att någon av dem varje år faktiskt går vidare till a-laget...
- Visst, bara de senaste åren har ju Dulle, Andreas Johansson, Sahlman, Peter Larsson med flera gått vidare från våra ungdomslag, och det är jätteroligt. Vi tror på att ge lärlingarna en rejäl chans. De tränar med a-laget och får möjligheten att visa vad de kan. Och man blir ofta överraskad. Peter Larsson, till exempel, såg kanske minst lovande ut av lärlingarna sitt år, men tog för sig väldigt bra och är en av våra viktigaste spelare idag.
Redan innan Emra försvann hade ju hans plats i anfallet tagits av en plötsligt glödhet Dulle. Det måste kännas roligt när ett sådant drag går hem.
- Vi har hittat en roll för Dusan som är helt rätt. Han funkade väldigt bra på kanten förra hösten, men i våras gick det inte alls lika bra. Det är alltid en fråga om timing. Den här idén att använda Dusan i anfallet är ju absolut inte ny idé...
Nej, han gjorde ju till exempel succé i U21 mot Serbien i en liknande roll härom året...
- Ja, precis. Så idén har funnits där, men det har inte känts rätt tidigare. Men efter Geflematchen när vi var riktigt dåliga tyckte Ante [Anders Smith, lagledare /Reds anm.] att nu var det dags. Det är otroligt roligt att konstatera att det fungerar så bra som det gör.
- Dusan hade ju redan då hittat sin roll som central mittfältare och gjorde det bra, så det var en liten chansning. Sedan såg det jättebra ut på träningarna innan, annars hade vi inte chansat.
- Det som har hamnat lite i skuggan av Dulles positionsbyte är ju Texas steg upp på mittfältet, som jag faktiskt tycker är ännu mer spektakulärt. Och förstås Jesper Westerberg, som har varit väldigt, väldigt bra som högerytter.
Ajsel Kujovic har inte riktigt uppfyllt de förväntningar man hade på honom inför säsongen. Nu körde han träning vid sidan om med Matiu i måndags och såg ut att kunna gå för fullt. Kan han vara aktuell för att ersätta avstängde Dusan mot Gais?
- Ajsel körde lite rehab i måndags, för att få en lugn start efter tre veckors återhämtningsträning efter sina ljumskproblem. Han har tränat fotboll som vanligt med laget resten av veckan och har sett bra ut.
- Han hade skadeproblem i början av säsongen och kom inte riktigt igång som vi hade hoppats. Sedan tappade han sin plats i startelvan och självförtroendet blev bara sämre. Men han har gjort några bra insatser i U21-laget och om vi nu har fått ordning på hans ljumskar tror jag att han kan bli riktigt bra i höst. Som spelare har han unika kvaliteter som är värdefulla för laget.
- Med tanke på hur han har sett ut på träningen är han absolut aktuell för att starta mot Gais, i konkurrens med framför allt Björn Anklev.
Anklev ja. Han har spelat ganska mycket i år, men har ännu inte startat en match i Allsvenskan.
- Björn är en bra spelare att ha i ett lag. När han spelar löser han alltid uppgiften och följer alltid de direktiv han får. Han är otroligt pålitlig och dessutom mångsidig - han gå in som anfallare eller på en kant, eller rentav som ytterback. För mig är det otroligt tacksamt att ha en sådan spelare. Med sin snabbhet ger han oss dessutom en extra dimension såväl offensivt som defensivt.
Hur ser du annars på matchen mot Gais? De besegrade HBK i våras, i en match du tidigare beskrivit som en av era sämsta i år. Hur ska ni vända på steken nu?
- Vi ska fortsätta med mycket rörelse, och ta många löpningar både med och utan boll. Killarna vet sina positioner väl vilket ger oss en trygghet i vårt spel. Då måste vi fortsätta satsa på det. Jag vill som sagt inte fokusera så mycket på motståndarna. Vi vet givetvis hur Gais spelar och har sett dem i några matcher, men framför allt lägger vi ned möda på vårt eget spel.
- Över huvud taget brukar jag följa devisen "bli inte för smart". Fotboll är inte schack. Egentligen är det ju enkelt: spring mest, så vinner du matcherna. Sedan förutsätter det givetvis en fungerande spelidé som spelarna behärskar. Och det tycker jag att vi har nu, vi har hittat balansen. Vi har byggt upp vårt självförtroende under en lång period nu, där vändningen mot HIF i premiären givetvis var väldigt viktig. Men vi har varit på rätt väg ända sedan första träningsmatchen i vintras.
Är Sebastian Johansson spelklar? Och i så fall, är han aktuell för truppen mot Gais?
- Jag vet faktiskt inte om Sebastian är helt klar, vi väntar på besked från Malatyaspor om det. Vi har skickat in alla papper som behövs och övergången är klar från vår sida, så att säga. Om han blir tillgänglig är han absolut aktuell för truppen. Han har överraskat väldigt mycket på träningarna. Med tanke på att han inte har spelat match sedan i maj så är han i otroligt god form. Vi får väl se.
