ÄNTLIGEN FREDAG – Fy fan vad det byggs fula fasader
Tråkig fotboll och tråkiga fasader. Ibland är livet bara fruktansvärt hopplöst. Hur kunde det bli så fel? Nu får Reinfeldt göra något åt fasaderna och nu får Örebro återigen skämmas för sin destruktiva idealfotboll.
Förortens betong är två ord som nuförtiden dyker upp i ungefär varannan samhällspolitisk debattartikel. Förortens betong och sedan följer de numera självskrivna liknelserna: alkoholiserad förälder, gängbråk och arbetsförmedling. Tråkiga betongen, fula portar och ingen glädje. Är det denna arkitektur som kännetecknar min tid på jorden? Är det dags för en ny renässans?
Dessa områden med hus fula som jag vet inte vad. Budgeterat för vinstmaximering och inget annat. I hopp om att pressen inte ska koppla ihop fasaden med ägarnas varumärke sätts en träbänk och några bruna buskar upp. För staten gäller det att tjäna pengar så de kan ta hand om alla psykiskt sjuka människor som ramlat ner från samhällets platå. Det är effektivt. Men det är inte inbjudande.
4-3-3 eran är slut. Den påbörjade revolutionen har slagits ihjäl av alla konservativa fotbollsmördare. Nu är det återigen 4-4-2, där endast tränarnas ivrighet att sticka ut kan få det att låta som något annat. Ingen tänker offensivt. Alla tänker kontring. Ingen tänker spelfördelare. Alla tänker långboll. Vissa av klubbarna har fått betala ett högre pris än andra. Alla känner vi till tråkiga Kalmar och noll-noll-Örebro. Inte konstigt att just dessa två lag har arbetat intensivt för en omprofilering.
Tyvärr så sätter defensiven sina spår. Alla lag är så defensivt inriktade att varje lags försök till offensiv slutar allt för ofta i baklängesmål. Vi svenskar är så duktiga på defensiven att offensiven inte får tillräckligt spelrum. Vilket självklart leder fram till den bisarra slutsatsen att svenska lags defensiv aldrig sätts på prov förrän det är dags för internationella cuper.
Allsvensk fotboll är sällan publikfriande. Oftast tvingas man vänta ut flipperspelet tills slumpchansen dyker upp och då gäller det att vara vaken. Jag saknar vinstpressen på lag. Jag saknar det publikfriande hemmalaget som går ut och kör över motståndarna med propagandafotboll. Det ska vara press. Det ska vara chans efter chans. Det är det publiken vill se.
Att vinna matcher eller underhålla publiken, det är vår övergripliga fråga. Lika fruktansvärt tråkigt var det att vakna upp i ett grått centrum, lika fruktansvärt tråkigt var det att se Örebro spela fotboll. För min del är en sak säker. Jag ska alltid bo i ett inspirerande område där fasaderna är allt annat än gråa. När det gäller fotbollen är det omöjligt att lova. Jag kan bara hoppas. Jag hoppas att Allsvenskan återigen kommer att få uppleva en offensivvåg som drar med sig ett antal optimistiska klubbar. Allsvenskan behöver det. Det svenska folket behöver det.
Nu ska jag fila till de sista detaljerna på brevet till Reinfeldt. Ett konstbidrag för roligare fasader – första steget mot en tillräcklig psykmottagning. Sedan ska jag sätta mig i fåtöljen och drömma mig bort till offensiva Holland. Vi var så nära.
