Krönika: Jag blev skitskraj!
Allt såg ut att gå på räls för allsvenskans suveräna serieledare HBK, men i natt hände något som bara inte fick hända.
Det är faktiskt inget att hymla om, jag blev skitskraj. Det värsta som inte kunde hända hände, och vi stod där bara med byxorna nere och tackade för tiden som varit. Det kändes lite som om man hade stått och väntat på bussen och när den kom körandes så svängde den lite för tidigt och smällde rakt in i dig istället. Smärta, smärta...
EM-uppehåll. HBK leder allsvenskan efter en magisk vårsäsong, bättre än någon vågat hoppas eller tro. Hyllningskörerna slår varandra och vi supportrar växer med varje artikel vi läser om vårt HBK. Stundtals kritiserade för att Klubben inte värvar mer och framför allt större, men vi värvar ju rätt istället. Inför året hämtades MFF-talangen Markus Rosenberg till HBK. Bara på lån, men i alla fall säsongen ut. Trodde jag. Tillsammans med Yaw Preko bildade han i nio omgångar allsvenskans starkaste och bästa anfall. Men bara i nio omgångar. Sedan slog byråkratin det i spillror.
I Malmö hade man redan under vintern kalkylerat med SM-guld 2004. Nu skulle man bara ställa ut skorna, se motståndarna skaka av rädsla "Hjälp, det är der Kaisers skor" och sedan kategoriskt lämna över samtliga poäng till MFF. På pappret en lysande plan, tyckte nog Borg och Madsen. De två skrattade säkert nästan ikapp när Malmö hämtade stjärna efter stjärna. Från Halmstad lyckades man med en fet pengabunt locka över vår stjärna Igor Sypniewski. En fantastisk spelare under sommaren, en slät figur efter densamma. Då redan på gång till MFF, men väl där saknas något. Spelet fungerade inte och bråken med Prahl avlöser varandra.
I Halmstad lyser det istället stjärnglans om nästan MFF-ratade Markus Rosenberg. Nyförvärven i MFF skickade honom till Halmstad och HBK och väl här pekar karriären åter spikrakt uppåt och han älskas redan på Örjans Vall, långt från föga karriärfrämjande bråk på Stadion i Malmö. I Malmö undrar fansen vad ledning sysslade med, såg man inte "Mackans" potential? Tydligen inte, men allt det ändras över en natt. Nu vet man ju vilken fantastisk spelare "Mackan" ändå var och med hjälp av sina två stolar fixar Bengt Madsen hem Rosenberg under sommaren. Ojust, men för att kompensera Halmstad så skickar man i alla fall tillbaka Igor till HBK, lika bra tänker man i Malmö, "han trivdes ju ändå aldrig här". I Halmstad är vi vansinniga över MFF:s svek, men det finns tydligen inget att göra åt saken. Mitt i allt adrenalin vaknar jag. Allt var en dröm, en mardröm. Bara lite för verklig för mitt HBK-hjärta, helt enkelt.
* * *
I Malmö gnys det över att Real inte fungerar. I Sportbladet frågar Simon Bank hur man bygger ett vinnande lag. Med kontinuitet, spetskvalitet och hunger på framgång, svarar jag. Detta vet Tom Prahl, kanske mer än någon annan. Detta kan Tom Prahl, kanske mer än någon annan. I Malmö har man definitivt spetskvalitet, problemen ligger på övriga två faktorer. Det är inte Tom Prahls fel att Malmö saknar dem. Det valet gjordes på ett kontor över hans huvud.
MFF spelar ett farligt spel om man gör sig av med Prahl. Riktigt bra tränare växer inte på träd och kommer inte springande till ett uppdukat fat där segrar är godkänt och allt annat är fiasko och kris. Efter sex framgångsrika år i HBK (minst sagt) så ville Prahl inget hellre än att få träna laget i sitt hjärta, Malmö FF. Nu är klubben nära att göra sig av med den tränare som helst vill skapa framgång med MFF. Tom Prahl har receptet på framgång, just nu hoppas han nog mest att få tiden till att använda det.
* * *
Klassen på klubbledningen speglar också klassen på föreningen. Se bara på HBK.
* * *
I eftermiddag möter vi GIF Sundsvall på bortaplan. Samma GIF som slog Hammarby i torsdags och gav HBK ett ännu bättre läge i tabellen än våra vildaste fantasier hade kunnat presentera för oss innan säsongen började. Jag hoppas verkligen inte att min dröm var en varning om att mycket kan hända i verkligheten. Inte nu... Inte nu när vi har så förbannat roligt. Ska de förstöra festen som vi i HBK-leden fått duka upp långt innan Sverige tar tag i taktpinnen i Portugal? Inte om jag får bestämma! Men det får jag väl inte, antar jag...
Och Sundsvall är ett bra lag, kanske inte lika bra som HBK, men ett bra lag. Mycket kan hända, speciellt i Sundsvall, det vet vi alla så väl. Solen kan t ex blända en av våra mittbackar och få honom att ta bollen med handen och bli utvisad istället för att nicka undan den och se oss vinna komfortabelt och rättvist med 2-0. Det kan slutat 3-2 till hemmalaget efter att ha vänt 0-2 sista tio minuterna. En mardröm det också? Kanske, jag har fortfarande inte kunnat svälja den förlusten. Jag hoppas bara att vi har lärt oss av den senaste veckan. GIF slog tvåan Hammarby och vi spelade 120 minuter mot ett division 2-lag. En förvarning så god som någon. Låt oss ha lärt den läxan. Och låt oss, framför allt, med en vinst mot Sundsvall fortsätta skapa fotbollshistoria!
