Belfast tur och retur
Anders Hultin delger oss sina intryck från sin resat till Belfast och matchen mot Linfield häromveckan.
Äntligen, efter lång väntan, var det nu dags för IF Elfsborgs första match i Champions League. Lottningen av kvalet var ju i sig spännande och då jag jobbade hela dagen fick jag sms-info om vart vår resa skulle gå. Linfield i Belfast kändes helt OK. Efter lite ”velande” från några håll fick vi bokat flyg till Dublin och därifrån buss till Belfast till en kostnad av knappt 3000:-. Hade man agerat efter första tanken och bokat direkt så hade resan kostat under 1000-lappen men faktiskt att alla kostnader är accepterade för att se Elfsborgs första CL-match.
Måndag fm bär det av till ”Gothenburg City Airport” (Säve) med flygbuss. Det första man ser är två gäng med Elfsborgströjor. Vi var 10-15 st Guliganer på planet över till Dublin, bl a 3 ”Jonslundare” som jag även hade sällskap med på bussen till Belfast.
Väl framme i Belfast kl 4 på eftermiddagen skulle man ta sig till hotellet. Jag hade bokat på Stormont Hastings Hotel (samma hotell som Elfsborg) och trodde att det låg centralt men oj vad jag bedrog mig. 8 pund med taxi och sedan var jag framme. Det var en fin anläggning nära Parlamentsbyggnaden men kanske mer fin är praktisk.
På måndagskvällen var jag med ett antal sponsorer och supportrar på en middag inne i Belfast. God mat och mycket tjôt. Nervositeten börjar infinna sig och innan vi återvände till hotellet gjorde vi en pub-runda i centrala Belfast.
Tisdag morgon kl 08.30 är det frukostdags. Spelarna är redan i matsalen och det kändes både härligt och märkligt att äta frukost tillsammans med Bella, Keene, Holmén, Wiland & co. Själv åt jag en stadig frukost med ägg och bacon medan Keene imponerade med en jättetallrik med havregrynsgröt.
Keene laddade med havregrynsgröt men något mål blev det inte den gången.
Efter frukost gick en del till gym, andra drog på rundtur i Belfast och själv hittade jag en dator som surfade runt på. Det fanns dock inga nyheter förutom dem jag redan fått på frukosten. Leandre Griffit kommer fram och hälsar när jag sitter i lobbyn. Det är trots allt en skön lirare som jag hoppas får en ny chans att slå igenom i Elfsborg.
Vad gör man för att slå ihjäl tid till matchstart? En långpromenad till den imponerande Nordirländska Parlamentsbyggnaden som man nu börjat använda efter att det blivit lugnt i Nord-Irland. Efter det var det dags att ta sig in till city för lunch och efterföljande uppladdning. Vi sitter på restaurang Robinsson och vilka dyker inte upp där, jo Torbjörn Lindeberg och ”Vårgårda” och ytterligare en guling. Snart var det ”fullt” av rättrogna men då matchtröja är förbjudet plagg på pubarna drog vi vidare till en riktig fotbollspub där vi började ”sjunga upp”. Klockan är nu snart 17.00 och match om knappt 3 timmar. Jag var i Belfast redan i mars i år och såg EM-kvalmatchen så jag visste vägen till Windsor Park. Dock skulle två Linfieldanhängare, som varit med under eftermiddagen visa vägen och det blev en mycket märklig väg i delvis trånga gränder. Lite skumt men vi kom fram.
Bortaklacken har fått en hel långsida för sig själva (motsvarande Ålgårdsläktaren) så det är gott om plats för de 80 – 100 st som löst entré. Vi har några härliga timmar på Windsor Park och det enda som saknas är ett förlösande mål. Matchreferat får du söka på annat håll men en sak som kändes speciell hände efter slutsignalen. Våra spelare kom bort och tackade efter matchen. När de sedan går tillbaka över planen och skall lämna arenan står i princip alla Linfieldanhängare kvar på läktaren och applåderar Elfsborg när de lämnar plan. Inget som jag sett eller upplevt tidigare och det kändes härligt.
Efter matchen kändes det inte som att det direkt fanns något att fira. 0-0 är ju ingen katastrof men mål på bortaplan hade suttit fint. Nu är vi plötsligt 9 st som skall ta oss till Dublin för flyg hem på onsdag morgon till Göteborg. Vi tar oss till busstationen och ca 01.30 på natten är vi på flygplatsen och planet lyfter 09.00. Det finns inga lediga stolar så det får bli att sova på stengolvet. Väl insomnade efter 30 min kommer farbror polisen och sparkar på fötterna. De ville se pass och biljett så det inte var några vanliga luffare som övernattade i avgångshallen. Varningar och instruktioner i högtalarna ang. obevakat bagage m.m. höll oss vakna hela natten. Det var en befrielse när vi fick checka in och få lite mat. Flygresan hem gick fort tack vare att man sov i princip hela vägen.
Även om matchen inte slutade med vinst kändes resan mycket lyckad. Jag hade fått möjligheten att se IF Elfsborgs första Champions League-match genom tiderna. Det kändes hela tiden att det inte var en ”vanlig match” även om det inte var fullsatt på Windsor Park.
Tack alla Elfsborgare som var på plats och gjorde detta till en fest. Tack Elfsborg för att man nu får en bra anledning att resa runt i Europa. Nu när Elfsborg gått vidare så rekommenderar jag alla som har möjlighet att hänga på, upplevelsen är härlig!
