Kamraterna - Landskrona BoIS 2-3: IFK ute ur cupen.
För andra året i följd blev det respass i kvarten för IFK Norrköping. Ett blekt hemmalag föll mot ett ännu sämre Landsrkona BoIS, som på hela matchen inte lyckades skapa en enda målchans av egen kraft. Stefan Thordarson enda hemmamålskytt, i matchens sista sekund.
Målskyttar:
0-1 (8) Pär Cederqvist.
1-1 (14) Självmål (ass Stefan Thordarson)
1-2 (56) Mikael Dahlgren (straff)
1-3 (56) Pär Cederqvist
2-3 (90+5) Stefan Thordarson (Thomas Magnusson)
Statistik:
Avslut totalt: 15-4 (7-1)
Avslut på mål: 10-3 (5-1)
Frisparkar: 13-10 (7-6)
Hörnor: 5-2 (3-1)
Offside: 3-4 (2-3)
Varningar: 1-3 (1-1)
Gula kort:
IFK Norrköping: Mikael Roth (34)
Landskrona BoIS: Andrew Kelly (36), Amar Muaremovic (62), Karl Corneliusson (86)
Startelvan:
Sasa Sjanic-
Viktor Rönneklev, Thomas Magnusson, Anders Whass, Mikael Roth (ut 90+2)-
Daniel Bamberg, Mikael Blomberg (ut 76), David Nordbeck, Patrik Svensson (ut 61)-
Gardar Gunnlaugsson, Stefan Thordarson
Avbytare:
Nuredin Bakiu, Richard Spong (in 90+2), Eirik Dybendal (in 61), Martin Gustafsson, Riki Cakic (in 76)
Efter måndagens blytunga förlust mot Ljungskile var det tänkt att IFK Norrköping skulle låta Landskrona BoIS få smaka på revanschsuget i kvällens kvartsfinal i Svenska Cupen. Men ett alldeles för ineffektivt och slarvigt hemmalag gav bort matchen till gästerna, som kunde gå segrande ur striden utan att skapa en enda målchans av egen kraft. Samtliga BoIS mål tillkom efter slarvigt IFK-spel.
Alldeles före avspark tvingades ett av vårens största utropstecken, Kristoffer Arvhage, kasta in handduken efter att ha skadat ena ljumsken under skottuppvärmningen. Detta gjorde att Anders Whass hastigt och mindre lustigt flyttades in centralt bredvid Magnusson och Viktor Rönneklev fick kall och ouppvärmd kasta sig in i leken.
Bortalaget kunde ta ledningen efter 8 minuters spel, efter en - med hemmafärgade ögon sett - horribel situation. Anders Whass försökte, minst sagt onödigt, dribbla som siste gubbe. I kamp med en alldeles för brysk Pär Cederqvist, frisparken var klar för IFK, förlorade "Whassen" bollen. Micke Roth jagade ikapp BoIS nyförvärv och bröt klockrent - men domare Johnny Lundbäck blåste frispark för Landskrona. På Valentino Lais inspel kom Sasa Sjanic på "mellis" och Pär Cederqvist kunde nicka in bollen i ett tomt mål.
Klumpigt, klantigt och onödigt - något som satte an tonen för resterande del av matchen.
Nu fick förvisso hemmalaget IFK en gratischans in i matchen igen, då Antti Okkonen snyggt sköt 1-1 bakom egna målvakten Sebastian Karlsson med en sträckt vrist upp i nättaket, bara 6 minuter efter BoIS ledningsmål. Målet tillkom efter att flera spelare halkat på IFK:s offensiva vänsterkant, sist i raden Landskronas högerback Mikael Dahlgren, vilket gav Stefan Thordarson tillfälle att slå in ett hårt inlägg mot Gardar Gunnlaugsson. "Goosie" han inte riktigt fram till bollen, men det gjorde alltså Okkonen, som antagligen gjorde ett av säsongens snyggaste mål, för hans del.
Kvitteringen gav Kamraterna ny energi och man började nästan känna igen laget igen. Det trillades boll på mittfältet och den som verkligen visade föregångsmannaskap var lagkaptenen Mikael Blomberg, som hade stor lekstuga med vilsna BoIS:are. "Blomma" slog tunnlar, vann andrabollar, dribblade bort en hel hop med skåningar och serverade djupledsmackor till medspelare under en gyllene period i första halvlek. Kaptenens första halvlek måste vara en av hans absolut bästa i den Vita tröjan.
Chanserna kom också så småningom och det var riktigt nära hemmaledning när Patrik Svensson, tyvärr inte särskilt lyckad idag i övrigt, fick ett bra läge efter Daniel Bambergs vänsterhörna. "Pattes" halvvolleyskott räddades strax före mållinjen av en reflexsnabb Sebastian Karlsson.
Strax dessförinnan skulle hemmalaget haft en straff. Målvakts-Karlsson gick ut för att boxa bort David Nordbecks inlägg, ämnat för Gardar Gunnlaugsson, men Karlsson missade bollen fullständigt. Istället boxade han Gardar i huvudet och allt annat än straff i det läget måste anses vara ett felaktigt beslut från domartrion. Nu friade Lundbäck situationen och Gardar kunde, till mångas förvåning, resa sig upp utan större möda. Den tuffe islänningen ruskade lite på sig och löpte hemåt.
Oavgjort efter första fyrtiofem och det kändes i underkant för hemmalaget som tagit över spelet. Den stora skillnaden mellan lagen var tempot. IFK Norrköpings passningsspel och aggressivitet översteg vida gästernas, som vid varje fast situation försökte dra ner på tempot och sinka spelet.
Än värre blev det efter den 56:e matchminuten, en riktigt dålig IFK-minut.
Först hamnade Viktor Rönneklev på efterkälken när Landskrona kontrade. "Ploppen" hann upp Valentino Lai alldeles vid kortlinjen, touchade BoIS:arens fot med sin och Lai föll som en fura. Den gången blåste domare Lundbäck straff och även om Viktor själv efter matchen erkände att han var på honom var de flesta på pressläktaren överens om att det var en mycket billigt dömd straffspark.
Mikael Dahlgren gjorde inget misstag från 11 meter. Sasa Sjanic gick till höger, bollen till vänster om honom och Landskrona hade återigen kopplat greppet om matchen.
Nådastöten kom bara 46 sekunder senare. Alldeles efter avspark drällde IFK:are med bollen. Pär Cederqvist tackade för det och drev igenom hela försvaret och placerade säkert in nådastöten, 1-3 och en gigantisk uppförsbacke för hemmalaget.
Om Landskrona försökt dra ner på tempot före sina båda snabba mål, så kan inte det som kom efter kallas annat än regelrätt (regelvidrig?!) maskning. Plötsligt tog varje inkast 25 sekunder och en inspark nånstans kring 40 och klockan tickade allt snabbare upp mot 90 minuter.
Även om Johnny Lundbäck demonstrativt stannade klockan varje gång en BoIS:are maskade, så delades inget gult kort ut för den saken, något som självklart skulle gjorts vid första tendensen till detta otyg, vilket inleddes redan med halvtimman kvar att spela.
Hemmalaget försökte framåt, men hade förtvivlat svårt att komma till de där riktigt heta lägena. Under våren och sommaren har ett drivigt och frejdigt kantspel varit IFK:s främsta väg till framgång, men ikväll sökte sig både Patrik Svensson - sedermera Eirik Dybendal - och Daniel Bamberg av någon oförklarlig anledning inåt mitten, där BoIS utan problem kunde kötta på och spela sina långbollar på Pär Cederqvist (vilket i ärlighetens namn var det enda BoIS ägnade sig åt under 90 minuter. Plus tillägg.)
Ett par giftiga lägen skaffade man sig dock. Gardar Gunnlaugsson blev nerriven bakifrån av Muhamerovic, något som givetvis skulle resulterat i ett rött kort för mittbacken, och den efterföljande frisparken slogs med bra knorr av "Bambam". "Seb" Karlsson hann dock ner till stolproten för att tippa bollen och returen slogs högt över av framrusande hemmaspelare.
10 minuter senare var Karlsson ännu en gång ute på äventyr, vilket resulterade i en missad utboxning. Denna gång lyckades han knocka Mikael Dahlgren så illa att han tvingades bäras ut på bår.
En minut senare joggade samma Dahlgren in på planen igen, utan några som helst sviter av Karlssons boxning.
Närmare än en reducering i matchens sista sekund kom man inte. Thomas Magnusson drev upp bollen i ett anfall och sköt från 25 meter, rakt på Karlsson, som dock inte kunde hålla den stenhårda kanonen och släppte retur rakt ut, där Stefan Thordarson stötte bollen i mål.
Kort efter avspark blåste dock Lundbäck av matchen för gott och Kamraternas uttåg ur cupen var ett faktum.
Andra tunga förlusten på 4 dagar svider i en IFK-själ och det var minst lika lågmält i pressrummet efter matchen som i hemmalagets omklädningsrum. När PVH kom dit drygt 20 minuter efter slutsignalen var det så gott som tomt på spelare, endast David Nordbeck var kvar.
Det säger en hel del, om ett gäng som annars kunnat stanna och prata hur länge som helst.
Förutom Mikael Blombergs briljanta första halvlek är det ingen spelare som idag höjer sig direkt över mängden. Däremot finns det flera som kan prestera bra mycket bättre.
Jag känner för Patrik Svensson som gjorde en dålig första halvlek och en nästan sämre andra, den kvarten han spelade. Patrik verkar spela helt utan självförtroende och det syns på lång väg. Han vill så förtvivlat gärna och det blir nästan för mycket vilja.
De rätt slagna passningarna idag var lätträknade.
Att Anders Whass tvingades flytta in centralt var oturligt. Whass har inte samma lugn som Kristoffer Arvhage och det syns även på honom att han inte fått särskilt mycket speltid i år. Timingen saknas och även om "Whassen" är snabb så räcker det ändå inte riktigt till. Inte i den form han är nu.
En liten positiv sak att nämna är att Gardar Gunnlaugsson löpte betydligt mer än han brukar. Han arbetade stundstals lika hårt som sin landsman Stefan Thordarson (som som vanligt slet på topp utan att få ett dugg med sig från domaren) och det vill inte säga lite.
David Nordbeck gjorde en stabil insats centralt och det är kul att se att han på allvar vill ta upp kampen med "givna" Magnus Samuelsson och Mikael Blomberg.
Till måndagens Superettamatch mot Ljungskile saknas ett helt koppel av ordinarie spelare. Eirik Dybendal är avstängd och såväl Bruno Santos som "Sama" har gått skadade en längre period. I och med Kristoffer Arvhages frånfälle till dagens match ser det plötsligt ut som att molnen hopar sig för Mats Jingblad. Med en Patrik Svensson ur form finns ingen naturlig backup till vänstermittfältet, eftersom Santos, Omekanda och Haglund alla är skadade. Islänningen behövs i anfallet. Om Arvhages skada är allvarlig är Anders Whass det naturliga alternativet i backlinjen, något som tidigare visat sig inte vara lika stabilt som man är van vid.
Å andra sidan gjorde Whass en strålande säsong förra året, så vi vet att kapaciteten finns.
Jingblad har en hel del att fundera på.
Inte ett dugg angenämnt, dock.
Till sist måste man nämna de fylltrattarna till spånhjärnor i den 32 personer stora BoIS-klacken som med en kvart kvar började sjunga hatramsor om Mats Jingblad.
Är det verkligen värdigt en klack vars lag har Allsvenska ambitioner? Pinsamt, Black & White!
