Elfsborg 3 - 0 Örebro

Äntligen kom årets första seger! Äntligen stämde det offensiva spelet igen, och äntligen gjorde Hasse Berggren mål igen.

Det är en märklig historik som följer de inbördes mötena mellan Elfsborg och Örebro. På Eyravallen kan inte Elfsborg vinna, och på Ryavallen kan inte Örebro vinna.

Ett Örebro i form bör rimligtvis ha en ganska bra chans mot ett Elfsborg ur form, eller hur?

Elfsborg hade haft två riktigt fina lägen (Holmén och Klarström) innan Örebro i första halvleks tilläggsminut träffade virket två gånger.

Wiland kom för långt ut på en frispark men lyckades på något märkligt sätt tippa bollen i stolpen. Returen dundrades i ribban från nästan innanför mållinjen.

Inledningsvis i andra halvlek såg det ut som om Örebro skulle ta över matchen, men ganska snart började Elfsborg skapa målchanser igen. Hasse Berggren var framme två gånger, och John Alvbåge visade klass med ett antal fina räddningar.

Till slut kom det då, det där målet som vi väntat på i över tre matcher. Ilola kämpade fram bollen, och då menar jag verkligen kämpade, som letade sig fram till Berggren. Berggren hade sedan inga problem med att hitta Lasse Nilsson som resolut slog in 1-0.

Sedan var det dags att ha ytterligare lite välförtjänt flyt. Jag skriver välförjänt därför att Elfsborg var klassen bättre idag. Örebro uppträdde mycket fantasilöst (det måste sägas för att hålla myten om Örebros bortaspel vid liv). Bollen träffade Joakim Alexanderssons hand, tv-bilderna visade det klart, men Ukalovic friade.

Minuterna senare spelade Nilsson fram Berggren snyggt och Berggren sköt distinkt in 2-0 från nära håll. Ridå för Örebro.

Ytterligare en straffsituation hade Örebro när Arvhage missade sin tackling, men den gången föll bortaspelaren alltför lätt.

Elfsborg backade hem och kontrade effektivt. Lasse Nilsson och Samuel Holmén hade ett vackert samarbete som sånär resulterade, men återigen svarade Alvbåge för en fin räddning.

3-0 skulle komma i slutminuterna då Magnus Samuelssons långa passning friställde en iskall Lasse Nilsson.

Efter matchen stannade många Guliganer kvar en kvart extra för att ropa in spelarna för ytterligare hyllningar. Och spelarna svarade på ropen. Det var härligt att se den glädje och lättnad som fanns i deras ansiktsuttryck.

Noterat
Holmén använder vänsterfoten alltmer när han slår frisparkar. Det är svårt att veta om han är höger- eller vänsterfotad. Påminner om Nigel Quashie, om ni nu vet vem det är.

Andreas Klarström är på god väg mot formen, liksom Jari Ilola. Finländaren vann mycket boll idag och gjorde alltid något vettigt med den. De gångerna han tappade bollen vann han tillbaka den direkt.

Elfsborgs försvar uppträdde ibland lite virrigt, men Johan Sjöberg fanns alltid till hands. Får man spela med samma backlinje flera matcher i rad kommer stabiliteten, var så säkra.

Övrigt
Det var svårt att utse bra spelare i Örebro idag, men Danielsson spelade stabilt i försvaret och var ett hot på fasta situationer innan han fick känning av en skada.

John Alvbåge imponerade stort på mig och vann målvaktsmatchen även om Wiland höll nollan. När U21-konkurrenterna spelar så här bra är de tveklöst två av Allsvenskans absolut bästa målvakter.

Lasse Nilsson och Hasse Berggren förtjänade givetvis att hamna på listan över de tre bästa i Elfsborg. Lasse hade ju del i alla mål till exempel, och Hasse visade prov på sin enorma styrka i bollmottagningen. En imponerande insats av de båda.

Till sist vill jag passa på att rekommendera Jan-Ove Sjöbergs artikel.

Heja Sverige!

0 kommentarer