Drömmen om Superettan fortsätter
Nedan följer en text skriven av en syriansk supporter. Redaktionen förbehåller sig rätten att låta supportrar göra sin röst hörd i olika sammanhang genom dessa insändare. Olika åsikter bör respekteras då vi alla har olika utgångspunkter och tankar kring vissa frågor. Det viktigaste är trots allt att vi alla vill klubbens bästa!
Sedan 2001 när vi kvalade till Superettan har jag drömt om den där biljetten som tar oss raka vägen till eliten!
Men som många Syrianer vet har vi inte fått den biljetten ännu.
Varför får vi inte biljetten för? Är det för att Svenska Förbundet särbehandlar oss? Eller är det för vi inte har en bra trupp? Eller kanske för att tränaren inte är den rätte? JAG KAN GÖRA LISTAN LÅÅÅÅÅNG !
Vi har div 1:s bästa trupp på papperet, ingen snack om saken! Men tränaren håller inte klass i det här sammanhanget. Han har gjort MYCKET för klubben men nu räcker det Herr Özcan! Det är dags att avsäga sig tränaruppdraget och fortsätta arbeta i klubben genom ledamotsrollen i styrelsen istället. Eller varför inte fungera som sportchef i klubben?
Nu känns drömmen om Superettan HELT släckt! Vi fick inte biljetten och kommer inte få den där biljetten i år heller!
Styrelsen, Özcan, och spelarna fattar inte vad vi Syrianska fans går igenom, hade dom fattat hade dom krigat betydligt hårdare.
Jag vet att tusentals många andra längtar vecka efter vecka, år efter år efter Syrianska FCs matcher. Allt vill man göra, bara för att stå i den där UNDERBARA klacken och skrika och heja tills rösterna försvinner för att sedan ladda om batterierna till nästa match!
När Syrianska förlorar är inte bara dagen förstörd utan hela veckan, när Syrianska inte har någon chans att vinna serien så förstörs hela vintersäsongen. Då blir man nämligen deppig ända tills serien börjar igen på våren. Då tänds hoppet om att vi äntligen ska upp i år. Men år efter år är det samma tragiska slut, vi får inte den där EFTERLÄNGTADE BILJETTEN TILL SUPERETTAN!
Derbymatchen mot AFF glömmer jag aldrig heller!
När jag visste att Assyriska förlorat mot Bunkelflo och dom hade en stor chans att hamna i vår serie rös jag redan då!
18 års väntan är över tänkte jag, Syrianska - Assyriska har inte mötts på 18 år!
24 Maj 2007 var det dags, jag hade ordnat en hel buss från Eskilstuna och min stora trumma som fortfarande ekar i mitt huvud!
16.00 samlades vi vid Syrianska Kyrkan i Eskilstuna.
Vi började åka mot "JALLAVALLEN" och bussen kokade kan man lätt säga! På vägen dit sjöng dom för mig då jag fyllde år samma dag, snacka om att det skulle bli dubbelt firande! Stämningen var god och alla var glada med en förväntan om matchen skulle sluta med seger för Syrianska.
När vi börja närma oss Södertälje blev alla tysta när vår syrianske busschaufför spelade upp låten SURYOYO BELHAB YOYO. Alla ställde sig upp och nu kunde ingen sitta kvar längre, män som kvinnor!
Vi anlände till arenan och vilken känsla det var! Alla busspassagerare stod vid fönsterna och tittade ut och började gapa: SLÄPP UT OSS!!!
När vi väl var inne i arenan började vi skrika som aldrig förr och jag trummade på som aldrig förr. När Syrianska tog ledningen rös jag som aldrig förr och kramade om några jag aldrig sett förrut. Atmosfären var på TOPP!
Alla Syrianska fans och en stor majoritet av Sverige vet att Syrianska kom, sågs och vann!
Efter matchen skulle vi återigen till bussen, Jag bar på trumman och börja trumma igång medan hela vårt bussfolk samlades runt omrking mig och börja skrika. Jag blev då tyst för ett ögonblick för att i nästa sekund skrika: "LACK SURYOYO BELHAB" varpå resten skrek: "YOYO". Detta fortsatte under hela 30 min tills vi satte oss i bussen och skulle åka hem, eller trodde att vi skulle åka hem...
Vi åkte för att skjutsa min kusin till Geneta och där såg vi folkhavet, folkhavet som bara bestod av tusentals RÖDGULA MÄNNISKOR! Vi sprang raka vägen dit. Med skrik och vilt firande var det en härlig gemenskap vi hade tillsammans med supportrar från hela landet!
TIHE TIHE TIHE SURYOYE!
