Mr X spelar back i blåvitt!

Det var inte någon fantastisk fotbollsunderhållning som bjöds från Gamla Ullevi. Av tradition tenderar Hammarbys matcher mot IFK i Göteborg att vara så kallade mittfältskamper.

Mittfältskamp brukar i princip betyda att det är hafsigt spel och det lilla spel som bjuds köttas effektivt ner av blåvitts rutinerade centrala mittfällt. Kanske är Mild och Erlingmark ikoner i Blåvitt, men gudarna skall veta att dom har inte erhållit denna status genom att vara välspelande och fantasifulla fotbollsspelare.

Matchen

Matchen inleddes av att Hammarby på en gång tog tag i spelet och vore det inte för Bajens dokumenterade oflyt när det gäller målgörande, hade det kunnat bli ett tidigt mål. Men som i många matcher tidigare stannar spelet upp när man kommer i närheten av straffområdet. Allt eftersom spelet går gnetar sig Blåvitt in i matchen och i den 13:e minuten får dom till sin första halvchans. Direkt därefter börjar Blåvitt allt mer hitta sitt spel och skapar ett rätt bra tryck mot Bajens mål. I den 17:e minuten får dom sin bästa målchans - på hörna så skarvar någon i den blåvita dressen bollen vidare mot Ante Covics bortre stolpe. Men som en räddande ängel står Petter på rätt plats och nickar ganska enkelt bort bollen.

Därefter böljar spelet fram och tillbaka på mittfältet och båda lagen skapar halvtrista halvchanser - läs här istället: inte mycket hände. Det man däremot kunde komma fram till - när man satt och drömde sig bort till en välspelad match - var två saker.

För det första:
- Julbocken i Gävle kommer brinna igen innan Björn Runström kommer få en enkel frispark med sig, alternativt två stycken givna efter varann.

För det andra:
- Håkan Mild har uppenbart skaffat sig någon slags diplomatimmunitet som gör att han inte kan bli varnad såvida inte en kroppsdel lossnar från motspelarens kropp vid regelöverträdelsen.

Första halvleken tog slut och den kan sammanfattas med att det var två lag som böt halvchanser med varandra och att det i alla lägen var kamp före finess. Björn Runström slet hårt som vanligt, Alexander Östlund gör en bra halvlek och Mikkel Jensen visade från och till upp en form från fornstora dar. I Blåvitt visade George Mourad att han är en väldigt lurig anfallare och att han kan tugga tuggummi och föra sig på samma sätt som Zlatan gör på plan.

Andra halvlek

Hammarby sätter även här fart i början av halvleken och drar upp ett tempo som blåvitt verkar ha lite svårt att hänga med i. Hammarby skapar en del hyggligt farliga chanser och Micke Andersson visar på något som en vänlig själ skulle kunna kalla gryende form. (Faktum är att Micke sliter rätt hyggligt hela matchen - men han skulle verkligen behöva göra ett mål.) Hammarbys höjning av tempot resulterar i att Blåvitt emellanåt inte riktigt hänger med i svängarna och drar inom loppet av några minuter på sig två gula kort (Jonsson och Sandklef). Hammarby kommer i sin tur allt närmare och närmare ett mål.

I den 61:a minuten gör Hammarby sitt första byte, Sulan tvingas kliva av och verkar småskadad. In kommer Erik Johansson, vilket innebär att Alexander Östlund kliver tillbaka ett steg till högerbacken och Erik hamnar på högermittfältet. Drygt fem minuter efter att Erik kommit in på banan fick han chans att göra det efterlängtade första målet. Björn jagar efter bollen i straffområdet och stressar så att bollen sakta rullar ut mot sidlinjen. Östlund snappar upp bollen och driver runt den blåvita försvararen och slår ett inlägg. Micke A kastar sig mot bollen, bollen studsar lite flipperaktigt i straffområdet och studsar ner framför Erik J som bara har att lägga in den, i viss obalans lägger han den i stället en bra bit över ribban.

Precis när man tänkt tanken att "nu har dom verkligen etablerat ett tryck" så hinner det knappt gå en minut förrän hemmalaget har kvitterat i chanser. Här dyker han upp igen i den randiga tröjan - Mourad.

Hammarbys andra byte genomförs i 71:a minuten och in kommer Nadir Benchenaa istället för en trött Petter Andersson. Knappa tio minuter senare är det Nadirs tur att nästan göra mål. Först får han ett fint inlägg från Östlund som han nickar i famnen på målvakten, sen skapar han ett skottläge själv genom att en aning turligt få med sig bollen. Skottet hamnar tyvärr inte bakom Bengt Andersson.

Tio minuter kvar av matchen och jag börjar att misströsta en aning, trots att Hammarby sliter som djur och faktiskt är det bättre laget på plan så gör dom inga mål.

Som en skänk från ovan behövde dom heller inte göra det. I den 88:e minuten - på ett inlägg från Erik Johansson - tar Björn först ner bollen på axeln, därefter försöker han nicka den framåt för att skjuta in den. Men innan han ens får möjlighet att försöka skjuta snuvas han på chansen av Mikael Antonsson (i Blåvitt) som stormar emellan och försöker rensa undan bollen med knäet. Resultatet blir en riktigt snygg lobb/styrning förbi målvakten och Hammarby leder med 1-0. Trots att jag (hur otroligt det än kan låta) lider med Antonsson kan jag ändå inte förneka att jag tycker att det var ett välförtjänt och rättvist mål. Är det inte lite komiskt, här flyger Hammarby in anfallare från både när och fjärran och så finns vår Mr X i Göteborgs backlinje. En chans fick han och en chans behövde han för att göra mål.

Tyvärr har man fått lära sig att det inte är över förrän nittio minuter har gått (plus tillägg) och jag bävar för att det skall ramla in någon retlig kvittering. Trots viss kalabalik uppstår i de extra långa tilläggsminuterna håller Hammarby undan och får med sig - trots omständigheterna - tre välförtjänta poäng. Karl-Oskar agerar räddande ängel det sista han gör matchen och personligen höll jag på att gå upplösas i atomer när domaren bestämde sig att dom ursprungliga tre förlängningsminuterna istället nog var fyra.

Som sagt en skön seger som värmer ett Hammarbyhjärta och en bitter förlust för dom blåvita. Inte heller idag tycker alla att resultatet var rättvist - fastän jag tycker det.

Alexander Östlund, Patrik Gerrbrand, Björn Runström skall alla tre ha en extra eloge för genomförandet av dagens match. Ante Covic och Sulan kan få en släng av samma slev. Äsch, strö lite över hela laget - trots att det var långt ifrån den mest välspelade matchen jag sett, visade hela laget att dom förstår att det lönar sig att kämpa och slita i 90 minuter (plus tillägg).


Em-uppehåll

Nu väntar en oändligt lång och otålig period bestående av Hammarbyabstinens och fortsatt jakt på en striker/målgörare/djupledslöpare/frälsare. Man får trösta sig med att trots att spelet (och framförallt målgörandet) lämnat en del att önska hittills ligger vi på en andra plats inför uppehållet. Skulle vi under detta EM-uppehåll hitta en naturlig målskytt/targetspelare/messias så ser i alla fall jag fram emot den allsvenska nystarten.

0 kommentarer