Gästkrönika: AIK behöver tid - och en lagbyggare

Forumräven Kafka har skickat in en gästkrönika där han ger goda råd till styrelsen samt en kravprofil vad AIK:s nye tränare bör behärska:
"Självklart är det tränaren som väljer spelsystem. Om han sedan vill ha tre, fyra, åtta eller elva centrala mittfältare är det varken VD:s, sportchefens eller materialarens sak."

Nej, jag unnar inte Helsingborg särskilt mycket gott. Särskilt inte när de är ett av de lag som har den goda smaken att ligga efter oss i tabellen. Ändå var det med viss sorg som jag såg Malmö FF spela ut HIF den sista matchen före EM.

AIK:s ökenvandring är långt från slut. Landskrona var mer en oas att vila och svalka sig vid medan man förvirrat studerar kartan än ett etappmål på vägen mot bra spel, tillförsikt och harmoni.

Nu är det, förstås, dags att se framåt.
Hur mycket respekt jag än har för Englund och Nesjo - två av de absolut största i AIK:s moderna historia - tycker jag att det är orättvist att låta dem fortsätta som tränare.
De har gjort ett efter förutsättningarna godkänt jobb. Nu krävs det helt andra krafter.

Först kravprofilen:

 AIK behöver en tränare med pondus. En auktoritet med väldokumenterade erfarenheter av att leda topplag.

 En taktiker som kan vända matcher med ett eller två genidrag som framstår som självklara efter matchen men som ingen tänkt på från läktaren.

 Någon som kan hantera media. En person med gedigen inblick i svensk fotboll, till skillnad från Uhrin och Money.

 Slutligen. Kanske viktigast av allt - och det är här jag tror att AIK tänkt fel ända sedan Baxters avgång - en lagbyggare.

Alla talar om kontinuitet nu, modeordet som ersatt press/understöd. Om det verkligen är kontinuitet vi vill ha har vi (läs: styrelsen) agerat märkligt.

Zoran L sa en bra sak om det där när han påpekade, ungefär, att Djurgården står i ett vägskäl nu. De har förlorat sina bästa spelare sedan SM-gulden. Nu är det bara att välja: Värva färdiga spelare eller ta ett kliv tillbaka och bygga ett nytt lag, vilket kommer att ta några år.

Samma vägskäl har AIK stått i och tittat dystert ända sedan 1999. Tyvärr har de flesta bilarna kört förbi oss. Vi valde att köpa spelare. De var dyra och - ofta - underpresterande. Nu är pengarna, och värvningens tid, slut. Återstår att bygga nytt. Men då är det rätt korkat att ställa målen för högt ("MINST Royal league!") och låtsas som om vi fortfarande har Sveriges bästa trupp. Det skapar frustration, besvikelse och utbrändhet hos de ansvariga och frustration och besvikelse hos fansen - det är förresten bara en tidsfråga innan vi blir utbrända också.

Här är den strategi som jag tror skulle kunna ta AIK ur krisen:

 Rekrytera en tränare med omvittnat god förmåga att ur knepiga förhållanden skapa en slagkraftig trupp.

Deklarera följande från styrelsen:
- Att den nye tränaren får god tid på sig - fem år? - mer eller mindre oberoende av resultat. I år måste alla placeringar över kvalstrecket ses som en framgång. Nästa år kanske alla placeringar över sjua. Nästa år över fyra. Därefter kan vi börja snacka guld och Europa igen. Men så länge patienten har 41 graders feber, hjärtsvikt och blöder ur flera kroppsöppningar är det inte läge att spekulera i vad han ska bli när han blir stor

- Att styrelsen inser sitt misstag med 4-3-3-dravlet och gör den fläskigaste pudel som skådats utanför Östermalm. Självklart är det tränaren som väljer spelsystem. Om han sedan vill ha tre, fyra, åtta eller elva centrala mittfältare är det varken VD:s, sportchefens eller materialarens sak.

- Att styrelsen överhuvudtaget inte lägger sig i lagets direkta skötsel utan koncentrerar sig på att skapa så goda förutsättningar som möjligt, ekonomiska och andra, för tränaren att bygga ett harmoniskt och slagkraftigt lag.

- Att tränaren är större än de enskilda spelarna. Uppenbarligen var missnöje från spelartruppen en stor orsak till att Baxter och Nordin fick gå. Det bör vara slut med det nu - det är inte miljöpartiets lokalförening i Skara vi snackar om, där ordföranden måste vara omtyckt av alla från Siv med kaffekassan till Benke som läst för många poäng ekologisk teori. Om någon spelare tycker att tränaren är för jobbig finns alltid en ledig plats att vila på en bänk nära sidlinjen. My team right or wrong.

- Att sportchefens roll är att rekrytera spelare och/eller spelartyper efter tränarens önskemål, inte att ställa tränaren inför fullbordat faktum och säga "här har du en skön lirare, släng in honom i laget nu".

Låt sedan den nye tränaren få botanisera fritt på Karlberg, lära känna hela AIK och Café Opera och där skapa grogrunden till något större.

Vem är då denne korsning av Stuart Baxter, Bosse Johansson och Aragorn? Jag är naturligtvis medveten om att inget realistiskt alternativ passar in på allt i kravprofilen, om man inte som någon på forumet räknar Houllier som ett realistiskt alternativ. En del av kraven/önskemålen blir vi tvungna att kompromissa med. Ska man utmejsla två egenskaper som måste prioriteras anser jag att det är lagbyggarförmåga och pondus. Tror att Tommy Söderberg, gärna med Englund och Nesjo som assisterande, hade varit fullständigt perfekt.
BEHÖVER Sverige verkligen ett fucking U21-lag?

Men låt mig återkoppla till måndagsmatchen Helsingborg-Malmö. Om HIF hade vunnit där, vunnit övertygande, är jag övertygad om att Tom Prahl hade ridits ut ur Malmö i tjära, fjädrar och den obligatoriska träningsoverallen som han förmodligen gifte sig i. Samme Prahl som ser sig som en typisk lagbyggare och häromdagen sa till Sportbladet "Det går inte att bara värva och värva. Då riskerar man att hamna i samma fälla som många klubbar i England gjort. Om det ska vara så ska man ha en annan tränare."
Nu, efter derbysegern, kanske Prahl fått respit. Det är otur för AIK.

Med tålamod (från fansen) och prestigelöshet (från ledningen) tror jag att AIK:s näste tränare skulle kunna bli vår Alex Ferguson. 1986 kom han till klubben, 1990 vrålade Old Trafford "Fergie out". 1993 kom första ligatiteln, det skulle bli flera.

Sign. Kafka 2004-05-27 07:00:00

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan