10 år sedan HBK krossade IFK:s dominans i svensk fotboll
I dag är det exakt tio år sedan HBK vann med 6-0 mot den tidens gigant inom svensk fotboll.
Det finns vissa stunder i livet som etsas fast i minnet för alltid. Vi kommer ihåg exakt var vi var, vad vi gjorde och vilka vänner vi hade med oss. Det blir som en milstolpe i våra liv. Mordet på Olof Palme är ett sådant exempel, terrorattentatet den 11:e september ett annat.
För oss HBK:are som har några år på nacken är dagen då Klubben vann mot Parma ett exempel som för alltid kommer finnas kvar i våra minnen. Ett annat oförglömligt minne är när IFK Göteborg fullständigt blev krossade en eftermiddag i augusti för exakt 10 år sedan.
Vid denna tidpunkt dominerade IFK fullständigt i svensk fotboll. Föregående år vann de Allsvenskan med tio poängs marginal före tvåan. De hade vunnit serien sex gånger de senaste sju åren och hade en kassakista som var så stor att de inte visste vad de skulle göra av alla pengar. (Det är faktiskt sant! Detta var innan Bosmandomen.) De spelade allt som oftast i Champions Leagues gruppspel. De hade vunnit över lag som Barcelona, AC Milan, Manchester United m.fl. Landslaget bestod mest av spelare som spelade eller hade spelat i Blåvitt.
Efter cupvinnarcuptriumfen på Gamla Ullevi 1995 hade HBK i vanlig ordning förlorat sina bästa spelare. Niklas Gudmundsson fick kontrakt med Blackburn Rovers som nyss vunnit Premier League och Niclas Alexandersson hade lämnat sitt pick och pack och plötsligt stuckit till IFK Göteborg. Några dagar innan matchen ägde rum blev det klart att även Robert Andersson skulle lämna HBK för IFK mitt under pågående säsong. Nyheten slog ned som en bomb, inte minst i Halmstad. Övergångssumman på åtta miljoner kr var rekord för inhemska värvningar och stod sig väldigt länge.
För IFK var värvningarna av Alexandersson och Andersson vardagsmat. Sin vana trogen dammsög de svenska klubbar på sina bästa spelare i jakten på att nå långt i europacuperna. I synnerhet HBK blev drabbade. Mats-Ola Carlsson, Peter Larsson, Stefan Lindqvist (via Xamax Neuchatel), Ola Svensson, Niclas Alexandersson och nu senast Robert Andersson, alla hade lämnat HBK för spel i IFK under 80- och 90-talet. Många av övergångarna var infekterade och transferreglerna var luddiga. När IFK ville ha Peter Larsson yttrade HBK:s ordförande Stig Nilsson de klassiska orden till IFK:s värvarbas Anders ”Rövarn” Bernmar:
”När Bernmar hör ordet etik, tror han det handlar om en hund”.
Men låt oss återgå till dagen den 3 augusti 1997. Själv stod jag tillsammans med farsan på södra träläktaren. Vetskapen om Robbans övergång var bara någon dag gammal och ilskan bland kvastar var stor, riktigt stor. Som alltid mot Blåvitt var det mycket folk på Örjan. Men denna dag var det extra mycket. 11 503 åskådare kom för att se den historiska matchen. Frågan många ställde sig var om Robban skulle spela och vem som skulle ta Robbans forwardsplats i HBK.
Tom Prahl överraskade och ställde upp med en 4-3-3-uppställning. Robbans ersättare blev en ung kille från Varberg som heter Stefan Selakovic. Taktiken var snabba omställningar, ett signum för HBK, så även denna ljuvliga kväll. Så här gick det till:
1-0 Mats Lilienberg (19)
2-0 Stefan Selakovic (56)
3-0 Stefan Selakovic (57)
4-0 Mikael Gustavsson (63)
5-0 Stefan Selakovic (63)
6-0 Artim Sakiri (90)
Jag kan fortfarande se framför mig den annars så beskedliga sittplatspubliken stå upp, jubla och vifta med sin HBK-halsduk. Klacken var givetvis salig och ropade ”var är Robban”, för på plan var han inte. Men vem saknade Robban nu? Ja, inte var det många. Man vet ju att HBK alltid har någon ny talang att sätta in!
HBK passerade så småningom göteborgarna i tabellen och vann senare på hösten sitt tredje SM-guld. IFK har aldrig hämtat sig riktigt efter den smällen. Guldet 1996 är fortfarande deras senaste.
Vill du se alla målen? Klicka på länken där uppe till höger!
