Benny höll nollan - igen!
Fem minuter före två på natten. Det var inte läge att säga till polarna att ”jag ska gå hem och skriva matchrapport” efter en sådan här match. Det fanns alldeles för mycket som var tvunget att avhandlas över ett par kalla. Vi vann! 1-0 mot Malmö och jag vägrar att redan här prata om incidenten med ölen och den avbrutna matchen. Det tar vi senare.
Matchen inleddes i ett furiöst Malmötempo. Jag satte näst intill hjärtat i halsgropen då planen inte alls var att det skulle se ut så här. Det var ju vi som skulle ta initiativet. Första fem minuterna var en plåga. Det var rörigt framför Benny och malmöspelarna såg ruggigt taggade ut.
Hammarby tog dock tag i spelet. Vi fick se prov på ett par snabba omställningar, fint passningsspel och hjärtat återtog platsen längre ner i bröstet. Dock kortvarigt. I den 8:e minuten visste jublet inga gränser. I ett av de vackraste anfallen jag sett, där bollen går som på ett snöre, avslutas med ett precis, lång, vacker djupledsboll från David Johansson. Den går från vänster till höger i en perfekt båge och där vid högerstolpen dyker Paulinho upp. Han slår till direkt, Sandqvist har inte en chans, och vi tar ledningen. Paulinho får nog verka lite väl ostörd i det där läget, men det är inget vi klagar över.
Kan man vara kär i spelare och dess prestationer?
Jag har svårt att sätta ord på vad det är för känslor, men det är väl lika bra att erkänna. Det Lollo Chanko presterar på en fotbollsplan en dag som denna är för mig ren och skär magi. Karln är fan ett unikum. Han dök upp som gubben i lådan matchen igenom. Kanske att passningarna framåt lämnade lite i övrigt att önska vid ett par tillfällen, men hans defensiva arbete är tametusan helt makalöst. Jo, jag är nog fan kär i karln. Det arbete han lägger ner, kanske framförallt i andra halvleken när MFF delvis har oss i brygga är värt hela entrépengen. Och mer därtill. Känslorna för Lollo, så här efter en kväll som innehållit det mesta, är fan kärlek.
Strax efter det så viktiga förstamålet dyker det upp en ny chans. Erkan får läget men bolluschlingen går precis utanför stolpen. Ruskigt nära att Erkans nick resulterade.
Den första halvleken bjöd på stundtals riktigt bra spel från Hammarby när bollen gick längs backen och det var bra rörelse i hela laget. Gästerna fick lite för många hörnor för att jag skulle vara helt nöjd men de orsakade inte mer än en smula oro. Malmös vassaste chans var när Molins tar sig förbi David Johansson, lite för enkelt, men avslutningen är tam och Benny kan styra undan.
Den andra halvleken fick ett annat ansikte. Malmö FF var betydligt mer taggade efter paus. Stort bollinnehav för MFF men vi får läge till ett par omställningar. I en sådan får Paulinho ett gyllene läge att göra sitt andra mål. Han rundar Sandqvist och fälls. De allra flesta på Söderstadion vrålar efter straff. Tills man får se repriserna och inser att av någon underlig anledning så väljer Pålle att lägga sig fast att han har rundat målvakten. Han försöker helt enkelt filma sig till en straff när han har läge att göra mål? Märkligt. Domare Fröjdfelt varnar Paulinho och får då stora delar av läktarna emot sig, som ju absolut såg sig blåsta på en straff. Så här i efterhand är det väl bara att erkänna att han gjorde helt rätt. Heder åt det beslutet.
Publiksiffran var riktigt fin. 14 063 personer tog sig till Söderstadion och det var stundtals riktigt bra stämning på läktarna. Malmö FF byter in Ola Toivonen och jag tycker att det bytet skapar än mer tryck för MFF. När klockan står på drygt 60 minuter spelade ska Jon Inge Höiland ta ett inkast framför klacken. In flyger en plastmugg med öl, den träffar inte, men den är ju slängd i riktning mot Höiland. Denne markerar att han finner situationen otrygg, hukar sig och väljer att gå därifrån. Domare Fröjdfelt blåser genast av och beordrar spelarna från platsen. Visst palaver uppstår och jag ska villigt erkänna att jag fick kalla kårar. Nej, inte igen! Vad är det för mupp som kastar in grejer på plan och dessutom när vi är i ledning? När så domarteamet beslutar att köra igång igen efter bara en kort stund så är det en idiot som kastar ett glas till! Fröjdfelt blåser av matchen och håller den avbruten i tio minuter. Under dessa tio minuter fick dessa båda ölkastare sina fiskar varma. De är identifierade och fick dessutom en hel del stryk. Jag lider inte med dem.
Jag led däremot åt situationen. Jag lider fortfarande. Det var vidrigt. Lagkapten Sleyman var framme och manade till ordning. Likaså Börje och flera av de andra spelarna. Den stora massan visade sitt stora missnöje mot händelserna kring sektion J och ”Ut med packet” skanderades.
Tack och lov fick matchen fortsätta. Jag undrar hur nära Fröjdfelt var att blåsa av matchen. Hade en tredje grej kommit flygande hade han förmodligen gjort det. Nu fick matchen spelas färdigt och det är jag väldigt tacksam för. Jag kan förstå frustrationen hos motståndarsupportrarna men med tanke på att det just var öl och inte vässade el-rör eller slipade mynt som kom in så i mina, visserligen färgade ögon, gjorde han rätt som fortsatte. Det goda segrade. Då menar jag inte Hammarbysegern i sig utan att majoriteten, som faktiskt är där för att stötta sitt lag i alla väder, fick se matchen spelas klart. Nu kommer det naturligtvis att skrivas rapport om det hela som ska behandlas hos Svenska Fotbollförbundet men jag har svårt att se att det ska bli poängavdrag, däremot kan vi räkna med dryga böter.
Malmö FF pressar på enormt mycket den tid som var kvar av matchen. Farsan bredvid muttrade ”det här håller aldrig” och där och då var jag benägen att hålla med. Men så klev han fram. Benny Lekström gjorde ett par högkvalitativa räddningar på slutet och såg till att hålla sin nolla hölls intakt. Underbart!
Suleman Sleyman har en duell med Jonatan Johansson där malmöspelaren absolut ville ha straff men ingen signal kommer. Å andra sidan studsar bollen på handen på Dixon i ett senare läge i MFFs straffområde men även denna gång vinkar Fröjdfelt avvärjande.
Vi fick se en allsvensk debut på Söderstadion. I den 88:e minuten fick Paulinho tacka för sig och in kom Alagie Sosseh. Som trogen följeslagare till talanglaget (HTFF) måste jag erkänna att det värmde enormt i hjärtat att se Alagie på plan. Jag tycker dessutom att han gör en klart godkänd debut. Han sliter på bra i anfallet och har en nick på mål efter ett fint inlägg av Erkan som dock Sandqvist räddar. Gunnar Thor Gunnarsson drar på sig en varning för maskning vilket jag kan känna är en smula klantigt då José fick kliva av med skada och Emil Johansson inte är tillbaka från sin skada. Varningen innebär att Gunnar inte får spela mot Örebro så vill det sig illa är det tunt på ytterbacksposition på söndag.
11 tilläggsminuter visar fjärdedomaren. På tilläggstiden görs två byten så vi är uppe i 103 minuter innan slutsignalen ljuder. Efter avbrottet och framförallt på den långa stopptiden var det en grym stämning på Söderstadion. Alla sektionerna var med och det var länge sedan jag upplevde ett sådant tryck. Spelarna gick verkligen på knäna och det kändes skönt att Jocke Jensen fick komma in och ta hand om MFFs långa uppspel. Han nickade bort en fem, sex stycken men det höll på att sluta illa när han gav sig på en dribblingsraid.
Det var ett par lägen där vi tappade bollen i uppspelsfasen där Malmö kunde ställa om snabbt som kunde slutat illa. Vi reder dock ut stormen. Slutsignalen kommer och segern är ett faktum. Och jag är fan helt slut. Ett djupt andetag och känslan över att själv ha genomfört ett hårt träningspass infinner sig. Det var sannerligen en pärs. Det var en match som innehöll det mesta. Bra spel, dåligt spel. Tuffa närkamper. En domare och dennes domslut som stod i centrum. Mål och många avslut. Inkastade föremål och riktigt bra läktardrag. Den här matchen kommer jag att minnas. Och jag kommer att välja att minnas den för segern och för sången från läktarplats. Och för spelarnas höga huvuden. Det är en imponerade moral i laget. Man vägrar vika ner sig. Trots att MFF var det bättre laget i andra halvleken, så kämpar man för allt vad tygen håller. Det är blod och svett. Mer kamp än skönspel. Men så jävla skönt när de tre poängen är i hamn.
Jag tänker inte läsa artiklarna i kvällspressen som förmodligen braskar om skandal och som dessutom säkerligen kommer framställa det hela som att alla hammarbysupportrar skämt ut sig. Att alla har kastat in saker och uppträtt illa. Det som hände tar jag starkt avstånd ifrån. Men vi som var där vet att det gjorde fasen så gott som samtliga grönvita på plats. Vi markerade ett starkt avstånd till de två fyllon som skämde ut sig och Hammarby. Jag tänker lägga mitt fokus på att vi vann matchen.
Alla spelare var bra idag. Jag imponeras som sagt av Chanko, hela tiden. Även Christian Traoré förtjänar beröm för sin insats. Jag gillar hans lugn och hans sätt att utstråla trygghet. Och i dag fick vi se en framåtattack a´la Max från hans sida. Mer sånt! David Johansson gör sin bästa match för säsongen och får bara Haris ordning på avsluten så är allt bra.
Nu väntar kanske en ännu svårare uppgift. Ni vet, en sån match som på pappret kanske ser enkel ut? ÖSK på deras hemmaplan på söndag klockan 17. En match där vi förmodligen kommer att förväntas föra matchen. Ett ÖSK som säkert kommer backa hem. Usch, sånt är ju av gammal hävd inte Bajens specialitet. Hoppas tränarteamet hittar på något bra tillsammans med spelarna inför den matchen. En seger där och vi hakar verkligen på i toppen.
Tack, och god natt!
Forza Bajen!
