IFK:s största supporter bor i Motala?
I en artikel i tidningen Söndag, kunde man läsa om Motalabon som verkligen älskar sitt IFK Norrköping. Nedan följer den artikeln, publicerad med tillstånd av författaren.
Ingvar Ståhl i Motala lever för sitt IFK Norrköping. Det hela började 1963..
Som ung bodde han i Ringarum och brukade se ett par hemmamatcher från C-läktaren. Idag ser han nästan alla.
- En vart ju så biten, säger han.
Att se sitt IFK 17, som klubben kallades då, springa in i de vitblåa färgerna på hemmaplan fick Ingvar att rysa. Han minns det som igår. Det var då han förstod. Det skulle alltid vara IFK Norrköping. Alltid vitt och blått.
- När jag var barn lusläste jag alla tidningar om IFK och klippte ur alla bilder och sparade dem i album. Jag har fortfarande kvar dem, säger Ingvar och hämtar sina fotoalbum som är fulla med urklipp.
Fulla med drömmar.Han visar sin samling med autografer. Tunga namn finns signerade. Viktiga namn för Ingvar. Betydelsefulla spelare för IFK.
- Janne Hellström var en guldgris för oss alla. Han kunde man alltid lita på. Stod det 0-0 i en match så nog tusan kunde han peta in ett mål.
Ingvar nämner också Leif Andersson, mittfältskämpen.
- När han gjorde mål, då var det mål, säger han och visar samtidigt bilder på andra minnesvärda spelare som Ulf "Uffe" Jansson, Bengt Lidström, Ulf Hultberg och Lasse Berglund.
Ingvar Ståhl anser att Ove Kindvall är IFK:s störste spelare genom tiderna
Sedan stannar upp. Framför honom finns en bild på en av de största. Eller kanske den största. Någonsin. Ove Kindvall.
- När han återvände från proffslivet 1971 var det som om messias kom hem. Han var helt magisk, Ove.
IFK Norrköping har alltid lyckats få fram duktiga egna produkter. Vanliga kämpar som till exempel Leif Andersson har gjort enorma insatser, viktiga för IFK. Det är det som är roligt, tycker Ingvar och hoppas nu att traktens grabbar som Anders Whass, Markus Hansson och Mikael Ström får chansen att visa vad de går för under årets säsong.
Hittills har Viktor Rönneklev imponerat och lagets försvarsspel verkar stabilt. Ingvar beundrar också tränaren Stefan Hellberg för sitt stora kunnande.
Förhoppningarna inför årets säsong i Superettan är därmed höga.
- Vi kommer att vara bland de fyra främsta, det är jag helt säker på, säger han.
Ingvar har själv spelat en gång i tiden. Hans bror också. Det var alltid mycket snack innan en match. Värre blev det när brorsan gjorde revolt och blev Åtvidabergare.
- Ja, visst, suckar Ingvar. Det var lite jobbigt. Speciellt inför en derbymatch. Då kunde vi ha fotbollssnack ett helt halvår innan. Men nu har han mognat och ser ett par matcher med IFK.
Det är ofta han nämner Åtvidabergs FF. Och då med lite tjurighet i rösten. De har haft tur i många matcher. Men inte alltid.
- Ett jätteminne jag har är från 1971-72 då vi spelade derby mot Åtvidaberg och vann med 4-2. Det var läckert, för det var på den tiden som Åtvidaberg ansågs vara bättre än oss. Jag tror det var 18 000 i publiken
på den matchen, berättar Ingvar stolt.
Flera stora minnen har etsat sig fast. Speciellt från 1984 då IFK Norrköping lyckades besegra AIK inför ett fullsatt Råsunda. Segern innebar att IFK fick möta Hammarby på Söderstadion och det blev en ryslig semifinal. Det stod lika i förlängningen och matchen fick avgöras på straffar.
- IFK lyckades fälla sista avgörandet och när det stod klart att vi var i SM-final var det som om hela stadion tystnade. Det glömmer jag aldrig. Det var kul, säger Ingvar.
Det största var ändå när IFK knep sitt 12:e SM-guld 1989. Helt ofattbart enligt Ingvar.
- En visste ju inte hur en skulle bete sig. Att de vann, det var ju så stort, menar han och ställer tillbaka sina fotoalbum på hyllan i sitt IFK-rum.
Här finns också en broderad tavla med emblemet. IFK 17 står det. Stort och tydligt. På väggen hänger bilder på Janne Hellström. En förevigad sekund av hans sista match med IFK. En målgest som säger allt.
Givetvis finns också en förstorad bild av guldlaget från 1989. Men det är inte bara rummet som skvallrar om Ingvars kärlek till vitblått. Hela huset är målat i samma färger. Och det är ingen slump.
- Nej, det var gult från början men vi målade givetvis om det i vitt och blått. Och det kommer det alltid att vara, säger IFK supportern med ett skratt.
Text och bild: Emelie Schepp
