Vidare med nöd och näppe
Blåvitt är vidare till semifinal i cupen efter en dramatisk vändning mot Mjällby. Mourad och Hjalmar i lite ovana hjälteroller.
Cupdrömmen lever fortfarande efter en spännande match mot Mjällby men det krävdes en kvittering i den 90:e spelminuten och sedan ett avgörande i förlängningen för att IFK skulle kunna boka sin semifinalplats.
Ett litet orosmoln på förhand var den korta viloperioden mellan cupmatchen och det allsvenska mötet med ÖSK senast men trots detta valde tränarduon att matcha samma startelva som då bärgade en säker seger. Matchinledningen såg också förtroendeingivande ut i minst flera minuter innan det börja spåra ur rejält. IFK hade nämligen matchens första målchans redan i den andra spelminuten när Berg tvingade Mjällbymålvakten Fransson till en bra räddning på en frispark från håll.
Det visade sig inte vara en bra indikation på vad som skulle följa för det var sedan Mjällby som dikterade spelbilden och visade prov på ett riktigt bra passningsspel som gång på gång sågade sig igenom IFK:s mittfält och försvar. I den sjätte matchminuten skapade hemmalaget sitt första läge men då gick avslutet utanför. Minuten senare kunde den starke Ekenberg ta emot bollen centralt i straffområdet och lägga den vidare till Erton Fejzullahu som kom helt fri med Bengt ungefär vid straffpunkten men lyckligtvis gick hans skott tätt utanför. Det såg inte alls bra ut och nästa gång smällde det också. I den tionde spelminuten väggspelade sig Mjällby genom försvaret förvånansvärt enkelt och nu satte också Fejzullahu sitt skott i mål. Ett väldigt vackert anfall och ledningen var inte mycket att säga om givet spelbilden.
Mjällby spelade riktigt bra i matchinledningen, bra rörlighet, fint passningsspel och de tog för sig rejält i duellerna vilket gjorde att de oftast klev vinnande ur dem. Samtidigt så tillät också IFK dem att briljera genom att agera passivt och inte trycka till när man hade chansen. Kort sagt kan man säga att den första halvtimmen såg vi ut som ett superettanlag och Mjällby som ett allsvenskt topplag.
Sedan jämnade spelbilden ut sig något men IFK hade förtvivlat svårt att skapa något framåt. Det var riktigt dålig rörlighet i laget vilket gjorde att de flesta uppspel till slut sparkades i väg med en vag förhoppning om att Pontus kanske skulle kunna vinna en luftduell men han togs stenhårt (men oftast schysst) av hemmalagets mittback Lindgren som vann i stort sett allt i luften. Även offensivt visade Lindgren sin styrka i luftrummet när han så när nickade in 2-0 på hörna i slutet av halvleken. Sedan försökte hemmalaget få in IFK i matchen genom att bjuda på ett spektakulärt självmål men Cederbergs skeva rensning gick visserligen över den egna målvakten men studsade sedan i stolpen och bollen kunde rensas undan.
Halvlekens sista chans hade ändå Mjällby på övertid med ett skott som smet under Bengts händer men också utanför hans högra stolpe. Halvtidsresultatet skrevs därmed till1-0 och det skall IFK vara mest nöjda med. En riktigt dålig halvlek där framförallt mittfältsspelet var svagt. "Sella" kom aldrig med i spelet, Tomas var inte vän med bollen, Gustav kämpade men kom på mellanhand ibland och "Alex" kom sällan loss.
Pausen blev lite oväntat lång på grund av strömavbrott på arenan och kanske var det vad som behövdes för att IFK skulle ha tid att få ordning på spelet. Det såg i alla fall lite bättre ut direkt efter pausvilan. Jakob Johansson hade ersatt en för dagen blek Selakovic och var framme i ett bra skottläge redan efter ett par minuters spel. IFK visade bättre intensitet nu och satsade framåt på ett annat sätt än tidigare. Man försökte också höja tempot i spelet lite och lyckades då pressa tillbaka Mjällby. Spelbilden i den andra halvleken blev därmed olik den från första fyrtiofem. Nu var det IFK som styrde spelet samtidigt som hemmalaget säkert var rätt nöjda med att spela lite mer tillbakadraget och satsa mer på kontringar.
Matchen blev chansfattigare och det bjöds inte på lika fina kombinationer som Mjällby hade visat prov på tidigare. IFK förde matchen men det var inte något speciellt fantasirikt eller inspirerande spel man bjöd på utan det var mer att mala på och få till en acceptabel arbetsinsats. Och visst, nöter man på så får man till slut några studsar med sig offensivt och skapar lägen. Så även nu och även om inte chanserna precis radades upp så fanns det ett antal lägen när man på bortaläktaren tyckte att det var ack så nära att bollen skulle rinna igenom Mjällbys försvar. Bästa läget kom i den 74:e matchminuten, "Alex" slog en frispark som Marcus nickskarvade vidare och framför mål var Gustav först på bollen men tyvärr stoppades hans skott just framför mållinjen.
I första halvlek hade Mjällbys offensiv byggt mycket på den ensamme anfallare Ekenberg som IFK inte alls fått stopp på då. Nu bevakades han mer rejält så hemmalaget hade svårare att spela upp på honom men de var farliga när de kom med fart kanterna och med lite otur hade något av deras kontringsanfall kunnat resultera i ett andra baklängesmål. Resultatet 1-0 stod sig ändå länge och när slutminuterna närmade sig satsade IFK mer framåt genom att ta ut Adam och byta in George och samtidigt gå över till en trebackslinje.
Det kändes som IFK hade bättre fysik än hemmalaget nu och man tryckte på rejält men hade fortsatt svårt att få till de riktigt farliga lägena. I den nittionde minuten satt ändå kvitteringen där, "Alex" kom runt på kanten och slog ett fint inlägg som nådde George centralt. Målvakten var på hans nick men kunde inte styra den utanför stolpen. Otroligt skönt för oss på läktaren och säkert ändå mer för George som hade fått höra en del mindre uppmuntrande ord från delar av bortaläktaren när han värmde upp innan match.
Oavgjort efter nittio minuter och det kändes ändå inte helt ologiskt även om en del säkert skulle invända att det inte var särskilt rättvist. IFK hade jobbat sig in i matchen och spelade mer rejält i andra halvlek. Mjällby var bra i första halvlek men samtidigt är det ju enkelt att passa runt bollen om motståndaren aldrig går på eller satsar i duellerna. Nu såg det lite bättre ut och de tre byten som gjorts hade alla haft positiv effekt.
När förlängningen började blev IFK lite försiktigare igen och "Alex" gick ner som högerback med George framför sig. Spelet blev mer avvaktande och det var inget lag som hade något klart initiativ inledningsvis. Mot slutet av den första kvarten började det dock hända saker och lagen bytte chanser och den bästa hade IFK efter ett långt anfall där Hjalmar, Eldin och Alexandersson alla var inblandade innan Jakob fick ett jätteläge. Hans skott räddades dock ut till hörna.
I den andra förlängningskvarten är det IFK som trycker på, återigen är Jakob med ett par gånger framför mål men avgörandet faller till en ovan målskytt, nämligen "Hjalle" som även tidigare i matchen testat målvakten med en bra frispark. Upprinnelsen är en hörna från höger som Hjalmar tar, bollen rensas ur straffområdet av Mjällby men IFK fångar upp den på mitten och lägger en boll mot högerkanten av straffområdet där flera IFK:are nu befinner sig, det blir "Hjalle" som får bollen och med högern trycker han obevekligt in ledningsmålet. Mörkret sänker sig nu snabbt över Mjällby både bildligt och bokstavligt talat och hemmalaget orkar aldrig svara med någon slutforcering i skumrasket utan det blir IFK som går vidare till cupsemi.
Totalt sett ingen stor match av IFK, en riktigt dålig första halvlek men sedan viss uppryckning och ändå avancemang vilket ändå var det enda viktiga. Inte så många som förtjänar överbetyg i dag men de tre inhopparna var alla bra och av de som spelade hela matchen är det främst "Alex" som förtjänar överbetyg. Nu blir det Landskrona i semi som nästa motstånd i cupen.
