Måndag morgon: Upp till kamp - för fotbollen
" Ishockey i Malmö är som bakgrundsmusik man varken lysnar på eller tycker är bra eller dålig. Men man vet att man kan stänga av den närhelst den blir irriterande."
Jag har bott i Stockholm i 84 dagar. Under dessa 84 dagar har jag gjort vissa upptäckter. För det första tycker alla stockholmare att man är väldigt exotisk om man är från Skåne. Detta trots att det säkert bor 50 000 skåningar i Stockholm. För det andra så blir väldigt många chockade när man pratar med dem. Prata är något man i Stockholm bara gör med dem man känner väldigt väl och vet att man har samma värderingar och klädstil som. Man pratar inte med någon på tunnelbanan bara för att denna någon har en cool tröja eller visslar på en låt man vill veta vad den heter. Det gör man inte.
Men nu kommer vi till upptäckt nummer tre. En upptäckt som chockerade mig långt mer än stockholmarens fascination av skåningen och stockholmarens icke-intresse av att prata. Min viktigaste upptäckt är att det i Stockholm pågår en hätsk och blodig kamp mellan det goda och det onda.
I den ena ringhörnan, den goda alltså, hittar vi Lars Åke Lagrell, Zlatan Ibrahimovic, Lasse Lagerbäck, Svennis, Simon Bank, Hasse Borg och en mängd andra rättskaffens män.
I den andra, den onda alltså, trängs otäcka varelser som Peter Forsberg, Bengt-Åke Gustafsson, Mats Sundin, Lasse Anrell och Håkan Loob.
Kampen mellan det goda och det onda står alltså mellan fotbollen och ishockeyn.
Uppväxt som jag är i skuggan av Sheraton Triangeln, mitt i Malmös hjärta, så existerar det ingen kamp fotbollen och ishockeyn emellan. Fotbollen är enorm och ishockeyn är något som han den där Percy Nilsson försöker etablera i staden, men misslyckas ständigt. Ishockey är något konstigt som spelas i långa, märkliga serier som avslutas i ett ännu märkligare slutspel. Ishockey i Malmö är som bakgrundsmusik man varken lysnar på eller tycker är bra eller dålig. Men man vet att man kan stänga av den närhelst den blir irriterande.
Så är det inte i Stockholm. Här pågår en ständig kamp sporterna emellan. På gator och torg, på krogar och i barer, i vardagsrum och på tidningsredaktioner.
Allt är naturligtvis norrlänningarnas fel. De flyttar ju ner till Stockhom från alla möjliga gelsbefolkade områden norr om Dalälven. När de kommer till storstaden Stockholm vill de naturligtvis dela med sig av sina värderingar och prioriteringar - och i dessa ingår allt som oftast en förbehållslös kärlek till ishockeyn och en ytterst tveksam inställning till fotbollen. Bara under de senaste dagarna har jag på jobbet fått höra orden "att gå på fotboll är fan slöseri med värdefull tid" och "fy fan vad fotboll är tråkigt". Och då jobbar jag ändå på en sportredaktion.
Naturligtvis får norrlänningarna uttrycka sina känslor för sporten som i skåne av vissa kallas "pinnaslagsmål". Men der är inte bra när dessa norrlänningar infiltrerar tidningsredaktioner, tv-produktionsteam och politiska mötesrum. För då hamnar fotbollen - tro det eller ej - på efterkälken.
För mig som nybliven stockholmare är det svårt att gå i polemik med en hockeyfrälst norrlänning. För då används det argument och utryck som är mig främmande. Jag är ju inte van att behöva försvara fotbollen för någon. Vart jag mig i världen vänt har fotbollen betytt mer än både krig och fred tillsammans. I Stockholm slåss den om uppmärksamheten med en sport vars publik tycker att det är extra kul om utövarna slår på varandra. Suck.
Det gäller att fotbollen och vi dess förespråkare är på tårna under de närmsta åren. Det kommer att krävas både rutinerat positionsspel och snabba sidledsförflyttningar för att hålla hockeyorcherna utanför straffområdet.
Nu kanske ni tänker. "Men det gör väl ingenting om det finns folk som går och pratar väl om hockeyn". Men så enkelt är det inte. Hockeytraditionalisterna är som såna där märkliga rymdvarelse i Sci Fi-filmer som åker från planet till planet och utrotar dem. Med den skillnaden att vi här pratar om fotbollen som ett potentiellt offer för den grymma ishockeyn.
Alla fotbollsälskare i landet måsta ta upp kampen med ishockeyn. Den får inte lov att bli så nationellt allenarådande som norrlänningarna hoppas på. Jaga tidningar och tv-redaktioner och övertyga dem om om fotbollens betydelse och internationella styrka och låt aldrig någon tro att den bara är ett enkelt spel.
Upp till kamp - tillsammans - för fotbollen.
