Forts. Den blåvita våren
Mikael Sandklef dribblade, tappade aldrig boll, vann boll och slog varenda passning rätt innan han tåfjuttade in segermålet mot Helsingborg nere på Olympia. Dessförinnan hade Peter Ijeh gjort sitt första Allsvenska mål för IFK Göteborg och även om vi inte gjorde någon större match vinner vi på ett betryggande sätt. Dessutom vinner vi två gånger i rad och man kunde bara i det läget hoppas på någon sorts stabilitet.
Det önskemålet infriades knappast då norrlänningarna från Sundsvall kom på besök. Ett hemåtbackande, tjongande, tråkigt men vinnande Gif blev för svårt för Blåvitt. För första gången i år fungerade inte alls innermittfältet med Mild och Erlingmark och laget hade svårt att få till något kreativt när motståndarna backade hem så kraftigt. En horribel markering på en hörna medförde ännu en förlust.
I nästkommande match väntade bortamatch mot hemlösa Djurgården i Solna. Första halvlek bjöd på en underbar blåvit tillställning. Mittfältet var tillbaka i storform och George Mourad visade att det minsann inte var forwardskris i Blåvitt. Mouradonas mål när han stänker dit den på en halvvolley utanför straffområdet för att sedan springa fram till fansen och visa sin glädje är en bild som många säkerligen kommer ha på näthinnan ett långt tag framöver. Djurgården kom ut i andra halvlek, efter att han varit helt av banan i första, som ett nytt lag. De började spela bra fotboll men Blåvitt stod upp och krigade tills matchen var slut. Blåvittsupportrarna gjorde sitt och sjöng oavbrutet vilket säkert gav spelarna lite extra ork. Glädjescenerna som utspelades efter matchen var snarlika med dem som fanns på den motsatta kortsidan på Råsunda säsongen innan då Gnaget slogs tillbaka på ett liknande sätt. Och det är lika härligt varje gång!
Laget svävade på moln precis som supportrarna och med ett par hjälpande resultat kunde laget ta sig upp på andra plats vid en seger mot Bajen hemma i den sista matchen innan EM-uppehållet. Matchen var jämn och Blåvitt saknade inte chanser. Vi borde dessutom fått läge från elva meter minst en gång och det retade hemmapubliken rejält. Matchuret närmade sig slutet men det kändes som att vi kanske kunde peta in en boll för det var trots att Blåvitt som tryckte på för ett segermål. För en gångs skull kunde vi väl få ett förlösande mål i slutet som inbringar en sådan enorm glädje hos en. Det var jag nog inte ensam om att be om när Antonsson knäar in självmålet och istället för en enorm glädje infinner sig en lika stor tomhet. Plötsligt vaknar de hundratalet Hammarbysupportrarna på långsidan och till slut lyckas Blåvitt även sumpa en ypperlig kvitteringschans. Man kunde ha mått bättre om man uttrycker sig milt. Det krävdes mer än en lång promenad hem för att smälta förlusten och det kändes väldigt tråkigt att avsluta vårsäsongen på det sättet.
Nu ett par veckor efter Hammarbyförlusten kan man dock titta tillbaka på de inledande omgångarna och vara ganska nöjd ändå. Det som fungerat absolut bäst under våren har varit försvarsspelet. Antonsson och Risp har hittat varandra förträffligt och lyser av självförtroende båda två. Framför dem har Erlingmark bidragit enormt genom sitt rutinerade spel vilket medfört att Håkan Mild kunnat gå mer offensivt än tidigare. Offensivt har det fungerat bra stundtals. Skador på Jonas Henriksson, Tomas Rosenkvist och Peter Ijeh har dock gjort det något ryckigt och det är bara att hoppas på att de kommer tillbaka friska efter uppehållet. På högerkanten har Alexandersson varit grymt nyttig och på andra sidan börjar Sandklef hitta formen. Lite längre bak på ytterbacksplatserna har det varierats lite mer. Många matcher har Dennis och Hjalmar briljerat både offensivt och defensivt för att nästa match agera rundmärken och offensivt slagit bort varenda boll de kommit över.
Blåvitt kan föra spelet och vara det lag som skapar mest mot vilket lag som helst, både borta och hemma. Laget kan dock också spela mindre bra och förlora matcher som på förhand verkar enkla att vinna. Blåvitt kan vara med i den absoluta toppen. Det som krävs är att vi fortsätter spela som i de flesta matcher men sätter de chanser som ges. Det gäller att vi börjar göra lite enkla mål framförallt mot lite sämre motstånd och klarar av att vinna de matcherna. Det krävs flyt. Det krävs inget komplicerat men det krävs trots allt. Om någon vet vad som krävs så är det Bosse Johansson. Därför går i alla fall jag in med en lagom stor optimism inför hösten.
***
Peter Ijehs skor passar inte. I våras sa Peter till mig att man alltid har ont någonstans som fotbollsspelare och att det bara är att bita ihop om man ska hålla på med sporten. Peter har bitit ihop tillräckligt nu och det är på tiden att han får ett par skor som passar honom och inte medför att han springer skadad. Motståndarsupportrar kan skratta hur mycket dem vill åt det men jag tror Peter kommer att göra mål efter mål i höst, för visst blir det lättare med ett par skor i rätt storlek. Blåvitt skrattar alltid sist hur man än vänder på det.
***
Jag hoppas inte att domarna tar semester under uppehållet. De borde ta några rundor om dagen på motionsslingan så de hänger med bättre. En trött domare är en mindre bra domare. För jag kan allvarligt inte se någon annan anledning till att man missar så klara straffar som det gjorts i årets allsvenska. IFK Göteborg har drabbats hårt. Motståndarna har tillåtits spela handboll både i deras egna och i vårt straffområde. Mot Malmö sträckte Majstorovic ut en ofrivillig arm och mot Bajen och Sundsvall finns det alldeles för många exempel på handbollsspelande. Fotboll spelas med fötterna och använder man händerna är det hands. Hur ska domare som knappt hänger med att kunna uppfatta om det är frivilligt eller inte. Vem tar frivilligt med hands förresten? Det finns förmodligen inte många exempel där det har skett. Det viktigaste är dock att domarna hittar en linje att gå på. Som det ser ut nu skiljer reglerna från domare till domare, från match till match och från straffområde till mitt ute på plan och det oavsett vad regelboken säger.
***
En dryg månad utan allsvenskan väntar nu. Titta på Europamästerskapet, det är ganska trevligt även utan överflöde av blåvita inslag. När nu abstinensen kommer så smått, se till att vara på plats när Trelleborg väntar i cupen. Ingen kan snacka om blåvit abstinens om man struntar i den matchen. Se till att ta dig till Varberg den andre juli för jubileumsmatch mot Elfsborg. Då är det ingen större väntan innan du tar dig till gamla fina Örebro när Allsvenskan tar vid igen.
