Reserapport: En härlig eftermiddag på Fredriksskans
De flesta hade nog förväntat sig sol under lördagen och hade klätt sig därefter. Innan matchstart började regnet ösa ner. Något som jag inte tror att någon i den blåvita klacken, inte heller Glenn Hysén, brydde sig om. Med tanke på det underbara blåvita spelet vi fick se på Fredrikskans.
Klockan nio på lördagsmorgonen träffades jag och dom resterande 17 personer som skulle åka i de två minibussarna. Den här gången ställde man upp som chaufför för FML, feta minibuss ligan. Redan innan vi kommit ut ur Göteborg lyckades vi tappa bort minibussen framför oss.
– Sväng av mot Borås, skriker Stålis.
Men han kommer på det för sent och vi hinner inte svänga av.
– Det är lugnt, dom ligger där framme, jag ser dom. Vi sa ju att vi skulle åka via Halmstad, säger Fredrik.
Problemet är att när vi närmar oss den andra minibussen som vi sett, är det en helt annan. Den andra minibussen hade alltså svängt av mot Borås. Vi bestämde oss för att det var lika bra att fortsätta ner till Halmstad.
Linnea och Fredrik hjälper till att bestämma hur vi ska köra när vi närmar oss Halmstad och Linns skiva ”sommar 2004” spelas i minibussen. När vi sedan byter skiva är det låten ”Looking for freedom” som spelas på repeat men även låten ”Sommargay” med Björn Rosenström är populär. Fredrik frågar sig hur man ska göra om man istället vill vara vintergay. När vi kommer in i Växjö möter vi upp den andra minibussen och går till Mc Donalds. Det skriks några blåvittramsor på vägen dit. Efter att alla ätit åker den andra minibussen i förväg. Och vi beger oss något senare mot destinationen Kalmar. När vi kommer dit är klockan halv fyra och när vi kliver ur minibussarna börjar det ösregna. Så där står man klädd för sommarvärme på bortasektionen utan tak och inser att det kommer nog inte sluta regna på ett tag.
Men det var det nog inte särskilt många som brydde sig om, för redan i första halvlek fick vi se två fina mål, ett av ”Sella” och ett av Pontus. Bengan fyllde 41 år och det ville vi fira med att sjunga och hurra för honom. Sammanlagt var vi cirka 600 personer som rest till Kalmar, varav en av dem var Glenn Hysén, som stod med i klacken denna match. I andra halvleken börjar ramsor som ”Glenn Hysén, ge oss en sång” och ”Hysén på räcket” skrikas. Glenn går upp och ställer sig på räcket och frågar vad han ska säga, men efter ett tag säger han:
– Tobbe är klar!
De orden får stora delar av klacken att springa fram och krama honom. Men inte nog med det, i de tio sista minuterna får vi se ytterligare tre mål av våra blåvita hjältar. På resultattavlan stod det alltså 5 -0 till Blåvitt efter slutsignalen, (något som enligt oddset var värt 388 gånger pengarna) och man trodde att det var en dröm, underbart! Tredje målet stod vår skyttekung Mackan för och han blir omfamnad av många supportrar som springer för att möta honom. Det fjärde målet nickar Walle in bland det första han gör efter att han blivit inbytt. Och sist men inte minst gör Mattias Bjärsmyr sitt första allsvenska mål.
Efter matchen tackades spelarna otroligt mycket efter en mycket väl genomförd match. De går sedan in i omklädningsrummet, men det var en person som vi ville se en gång till. Personen var självklart Marcus Berg som spelade sista matchen i Blåvitt, i alla fall för den här gången, så under tiden som Fredriksskans töms på folk står vi kvar och väntar på honom. De andra spelarna kommer ut på plan igen för att varva ner och vi ber dom dansa, vilket dom gör för oss. Tillslut kommer även Mackan ut, som innan varit med i en intervju. Han möts av jubel och får höra att han är välkommen tillbaka och vi önskar honom lycka till. Han kastar ut sin matchtröja och vi ber honom sjunga en sång. Fredriksskans blir helt tyst och helt plötsligt hör vi honom skrika:
– JAG ÄLSKAR BLÅVITT!
Klacken svarar med att skrika samma sak, och avslutar sedan med att hurra för honom.
Efter det är det dags att bege sig hemåt. Något som inte var så ovanligt för dagen var att den ena minibussen körde i väg tidigare och vi hittade dem inte. Så vi åkte hem på egen hand och tillslut hittade vi supporterklubbens buss med Glenn Hysén på. När vi kört en bit stannar dem och vi, och då blir det upprepning från Gefleresan, vi dansade till Papaya Coconut, i alla fall vi som satt i minibussen. Resan fortsatte och vi sa att vi skulle stanna där supporterbussen stannade för att äta. Det var bara det att dom aldrig tycktes stanna för att göra det, så vi svängde in på något ställe innan Gislaved. Där åt vi mat, tankade och träffade på publikvärdarna, vilka vi fick oss en trevlig pratstund med. Sedan fortsatte resan hemåt.
Man var och är väldigt nöjd efter en underbar match som vi vunnit med hela 5-0, glad över beskedet med Tobbe. Och även glad för Mackans skull, även om man helst hade sett att han hade stannat kvar. Men nu är det att önska honom lycka till och välkommen tillbaka att spela i den blåvita tröjan igen!