Krönika: EM ur ett djurgårdsperspektiv
"Den gången var det Stefan Rehn vi satt och hoppades lite extra skulle få spela, denna gången har vi två spelare att hålla tummarna för."
För att ha missat att ett EM-slutspel närmar sig måste man väl vara eremit, medlem av en ännu icke upptäckt stam i de djupaste Amazonas eller Real Madrid-supporter (det vill säga helt ointresserad av fotboll). Haussningen är stor och intresset minst sagt likaså.
Sommarens höjdpunkt är mer eller mindre klart och alla hoppas vi väl att det ska gå bra för Sverige, men för första gången sedan den fantastiska VM-sommaren -94 har vi djurgårdare representanter i det svenska laget (med representant menar jag en spelare som spelar eller har spelat i Djurgården). Den gången var det Stefan Rehn vi satt och hoppades lite extra skulle få spela, denna gången har vi två spelare att hålla tummarna för.
Att Andreas Isaksson skulle bli förstemålvakt i landslaget för eller senare var det väl få som tvivlade på. Att ett EM sedan spelas samma säsong som han verkligen har blivit aktuell för spel utomlands och dessutom gör sin bästa säsong någonsin passar honom och Djurgården utmärkt. Gör "Isak" ett bra mästerskap kan det innebära en riktigt bra placering för Sverige och en riktigt bra försäljningssumma för Djurgården. Det är inte varje dag man får glädjas åt att en nyckelspelare i ett EM även representerar ens klubblag (i alla fall inte om man är svensk). Jag rekommenderar alla blåränder att njuta rejält!
En som inte längre representerar Djurgården, men som likväl i mycket stor grad finns i våra hjärtan är Kim Källström. Sandvikensgossen har växt till sig och är nu en viktig spelare för sitt Rennes i franska ligan, en av de bättre i Europa. Med en mycket bra säsong bakom sig slåss han och Anders Svensson om samma plats i den svenska startelvan. Svensson är en mycket bra spelare, men min favorit är (föga överraskande, kanske) Kim. Han är långt ifrån given, men med sin form och sitt självförtroende bör han kunna övertyga förbundskaptenerna om att han är den de ska förlita sig på. Även i detta fall bör alla blåränder passa på att njuta av när en av "våra" spelare representerar Sverige, även om det är osäkert hur mycket han kommer att göra det.
Två andra djurgårdsspelare var länge aktuella för EM-spel. Petningen av Andreas Johansson var lite oväntad, men ganska logisk. Adde kommer inte till sin rätt på någon annan position än som central mittfältare, och där har Sverige redan tillräckligt med bra spelare. När han har spelat i landslaget har han fått spela på kanterna och har presterat väldigt dåligt. Även om det är synd att Adde inte får representera Sverige i EM är han spelmässigt ingen jag kommer att sakna.
Lika mycket som jag förstår att Adde inte fick åka med till Portugal blir jag förundrad över förbundskaptenernas beslut att inte ta med sig Mikael Dorsin. "Dorran" har gjort bra ifrån sig i landslaget de gånger han har fått chansen och är en viktig kugge i U21-landslaget, men istället för att se till att laget har två vänsterbackar tar Lars-Tommy ut Erik Wahlstedt, en spelare med två A-landskamper, varav en som forward! Dorsin är inte bara en bättre spelare än Wahlstedt, nu har landslagstruppen dessutom bara en vänsterback, men fem möjliga högerbackar (om man betänker att både Mikael Nilsson och Olof Mellberg kan spela där). Om Erik Edman blir skadad och Teddy Lucic tvingas bli vänsterback igen kommer jag vara den första att säga "Vad var det jag sa?".
När jag avslutar denna ganska korta krönika är det knappt fyra dygn kvar till Sverige - Bulgarien. Jag vågar mig inte på att tippa hur det kommer att gå för Sverige, men jag är övertygad om att EM 2004 kommer att bli en fest, precis som många kommande mästerskap, Kim och Isak har ju långa karriärer framför sig...