ÄNTLIGEN FREDAG – Djurgården hade gjort det bättre än Elfsborg
Champions League är över för den här gången. Elfsborg vek ner sig fullständigt och skämde ut Allsvenskan. Spelet var pinsamt. Fullständigt förödmjukande. Även om det var jobbigt att behöva konstatera den stora klasskillnaden, gav det ändå en skön bekräftelse för Djurgården. Värvningen av Riihilahti kan bli mycket värdefull i eventuellt europaspel.
Vi lever i en fotbollstid där ledstjärnan heter destruktivitet. Lag vinner sina matcher genom att spela ett bra försvarsspel och störa motståndarna. Tränare som Benítez, Capello, Mourinho och nu även Svennis är de tränare som lyckas. De tränare som väljer att satsa på försvaret före anfallet. De tränare som anpassar spelet efter motståndaren. De tränare som alltid ser till att laget centreras runt de defensiva mittfältarna.
Det gäller att skapa kontroll på matchen. Det gäller att plocka bort viktiga nyckelspelare hos motståndaren och det gäller att inte bli översprungen på mitten. I matchen mot Bajen gjorde Djurgården just detta. Genom ibland löjeväckande hårt spel centralt, självklart hänfört av Riihilahti, lyckades Djurgården få den så uppskrivna Eguren att försvinna. Chanko, som visserligen orkade slutföra matchen, lyckades aldrig fördela bollar eller vara det orosmomentet han tydligen brukar vara. Bajen hade inget val än att välja spel på kanterna. Nu lyckades Bajen visserligen spela ett bra kantspel. Och de var mycket nära vid ett flertal tillfällen att göra mål. Men det är inte poängen. Poängen är att Djurgården förstörde motståndarnas spel, de tog bort nyckelspelare i motståndarnas lag och de lyckades på så sätt att styra spelet.
Jämför vi Djurgårdens sätt att spela med det spelet Elfsborg visade upp mot Valencia hittar vi inga likheter. Elfsborgs mittfält har aldrig sett så försiktigt och mesigt ut. Illola och Holmén kunde varken tackla, markera eller passa sidled. Skräckslagna Elfsborgsspelare gav inte ett enda blåmärke. Även om det självklart är stor skillnad på Valencia och Bajen fanns inte ens intentionen hos Elfsborg att försöka störa Valencias spel. Ingen vågade ta initiativet. Ingen vågade gå in med första tacklingen. Ingen vågade visa Valencias stjärnor att det här kommer att bli en jobbig match.
Djurgården har under 2000-talet varit ute i Europa nästan varje år. Och oftast har det varit i Champions League sammanhang. Djurgården har mött lag från alla europeiska hörn och lyckats samla ihop viktig erfarenhet. Den här erfarenheten, tillsammans med spelare som Jonson, Riihilahti och Komac, som alla har spelat viktiga avgörande matcher, är nyckeln till framgång inom Europa. Detta kan man ganska lugnt konstatera efter att ha sett Elfsborg-debacklet i tisdags.
Rutin, kraft och temperament. Svenska lag ska inte försöka efterlikna spanska lag med deras passningsspel, även om Hysén var duktig på att påpeka klasskillnaden i detta. Att försöka spela spanskt mot spanska lag är dödsdömt. Svenska lag ska försöka få spanska lag att spela som vi gör, absolut inte tvärtom. Svenska lag ska vinna matcher genom hårt arbete och fysiskt spel. Det gäller att störa och styra spelat. Det gäller att plocka bort spelare. När man lyckas med detta, först då, har man en seriös chans att vinna.
Alla som tror att Sverige aldrig kommer att få ett lag i Champions League tror fel. Det kommer att hända. Det handlar bara om att hitta en vinnande kombination. Det krävs en bra tränare med bra erfarenhet. Och det krävs en fysisk trupp som aldrig kommer att vika ner sig.
Om Djurgården har detta vet jag inte. Men med Riihilahti har vi garanterat kommit närmare. Aki Riihilahti. Kanske är han början på något nytt. Den som lever får se.
