Lycka till i framtiden, Igor!
Han kom, han sågs, han sågs alltmer sällan och sedan segrade förnuftet. Igor har spelat sin sista match i Malmös tröja och det är lika logiskt som tragiskt.
Det är knappast förvånande att MFF nu väljer att bryta kontraktet med Igor Sypniewski - eller vad man nu ska kalla det, då klubben i sitt pressmeddelande hävdar att det var Igors beteende som bröt kontraktet. Sådana spelare ska inte få spela i en proffsklubb. För i proffsklubbar spelar proffs.
De första signalerna kom på La Manga-lägret (även om en del säkert, i irriterande efterklokhet, hävdar att Igors usla höst i HBK var en första varningsflagga). Iggy var bara delvis närvarande mentalt och betedde sig stundtals som en barnunge. Tidningarna fick nys om om hans förehavanden och så var snacket om Sypniewskis psyke igång. Vad berodde allt på? Var han rätt person för storsatsande Malmö FF? Kunde han fylla luckan efter Peter Ijeh?
En kall vinterdag i januari såg jag Igor briljera mot Stadslagets stabbiga backar i en match där bara han, Afonso och Jocke Nilsson var i närheten av allsvensk klass. Han löpte förvisso offside oftare än Roger Blomqvist går upp i falsett under en simhoppsfinal, men steget fanns där. Och lekfullheten.
När Igor mådde som sämst inför säsongspremiären skrev tusentals supportrar på för att visa stödet för honom. "Wow! Så många?", sa en rörd Igor och tackade för stödet. Och vi hoppades igen.
Mot Örebro, den där underbara vårdagen när MFF spelade den bästa fotbollen jag sett dem spela sedan 1997, satt Igors pappa på hedersläktaren och fick se sin son göra två mål och bli besjungen av tjugotusen ljusblå själar med nymornade förhoppningar om en ny strålande era. Och Igor sa att han var så lycklig.
Kanske kom vändningen mot Trelleborg, då Sypniewski byttes ut trots att han själv hävdade att han var "i sitt livs form"? Men troligtvis är den förklaringen alltför enkel. Alla som såg matchen vet att så inte var fallet. Iggy var ur balans och hade han varit kvar på banan så hade han fått sitt andra gula kort.
Samtidigt kom rapporterna om hur han vägrade spela i B-laget och att han lämnade träningar i vredesmod. Spelare "i sitt livs form" gör inte så. Formen var en schimär, förmodligen ett rop på hjälp.
Det är tragiskt, det som sker. Det finns andra spelare som kommit och gått under en halv säsong - minns exempelvis dansken Christian Bank som gjorde en halv halvlek i MFF innan han gick sönder och fick lämna - men undrar om det finns någon som på så kort tid fått så mycket stöd, såväl från klubben som från fansen, som Igor? Och ändå gick han inte att rädda.
Kontraktet är alltså brutet av honom själv, hävdar klubben - och jag kan inte annat än att hålla med. En spelare som bara dyker upp ibland på träningar, som vägrar nedlåta sig att spela i B-laget och som levererat så många okvädningsord på träningarna att jag inte släppt dit mina barn, om jag hade några, kan inte anses ha uppfyllt sitt kontrakt.
Vad som händer nu med Igor vet jag inte. Vem vill satsa på honom nu? Paul Gascgoine fick harva i kinesiska gärdsgårdsdivisionen för att få spela fotboll efter sina alkoholproblem och att vara så mentalt instabil som Sypniewski gett sken av att vara, kan knappast locka någon ansenlig klubb att öppna portmonnän. Speciellt inte när det handlar om en vuxen man över de trettio som bara stundtals i den senare delen av sin karriär levererat kontinuitet.
Som människa kan jag inte önska Igor Sypniewski annat än ett stort lycka till i framtiden och hoppas att han någon gång får den hjälp han så väl behöver!
