Värvningsstrategi tack!
Malmö FF måste i framtiden ha en mer genomtänkt värvningsstrategi för att undvika nya Sypniewski-affärer.
Det finns skäl att efterlysa en mer genomtänkt värvningspolitik från MFFs sida när det nu visat sig att förhållandet mellan Malmö FF och Sypniewski slutligen är över. Att värva Igor från HBK var redan från början ett riskprojekt. Innan kontraktet skrevs borde MFFs ledning satt sig ner och funderat över fördelarna och nackdelarna med att värva en en spelare med ett skört psyke och en tung ryggsäck från sitt förflutna. Det krävs inte mycket kunskap i pykiatri för att räkna ut att en person med psykiska problem inte skakar dessa av sig över en natt. Igors problem har inte varit okända i fotbollssverige under HBK-året. Undrar om någon i MFF pratade med Jonas Thern om vad som krävts av honom som tränare för att få Igor i den form som han hade på våren 2003.
Att kontraktet nu bryts är ett logiskt och väntat slut på en tråkig historia för alla parter. Sypniewski-affären har skapat oro i klubben och i truppen och den var förmodligen en bidragande orsak till att till och med förtroendet för Prahl ifrågasattes av fans och media under vårsäsongen. Framförallt bedömer jag att den oro som Igors uppträdande skapat i laget bidragit till flera poäng förlorats under seriens inledande nio matcher. Många önskar nu Igor lycka till och undertecknad kan inte göra annat än att stämma in i detta.
Dock visar den här historien på en tydlig problematik inom vår förening. MFF har under senare år varit aktiva och framfusiga på transfermarknaden vilket också givit resultat i form av framskjutna placeringar i serien under 2002 och 2003. Icke desto mindre är det uppenbart att flera av klubbens värvningar under senare år varit renodlade fiaskon. Jussi Nuorela, Brian Steen Nielsen och nu senast Igor Sypniewski är exempel på välmeriterade spelare som har kommit till klubben utan att få tränarens förtroende. När de väl fått spela har de trängts in i tränare Prahls spelupplägg på onaturliga positioner och de har haft svårt att komma till rätta.
Ovanstående behöver egentligen inte vara ett exempel på någon persons inkompetens, varken spelare eller ledares. Dock förefaller det finnas en fallenhet inom klubben för att slå till och köpa bra spelare som är tillgängliga utan att spelaren ifråga har någon tydlig plats att fylla i laget. När Tom Prahl kom till MFF uttalade han att det var viktigt att värva karaktärsspelare till klubben. Spelare med vilja och förmåga att göra jobbet som krävs både på och utanför planen. Sypniewski-affären är exempel på att denna förmåga inte alls har tagits i beaktande. MFF-styrelsen har i det här fallet ett stort ansvar för att ett antal miljoner kronor bara slumpats iväg i en affär som redan i förväg var ett högriskprojekt.
Klubbens medlemmar och supportrar har rätt att ställa kravet på styrelsen att göra en grundlig research av tilltänkta nytillskott till klubben och att det ges tillfälle till en grundlig diskussion mellan tränare, sportchef och styrelse innan beslut om värvningar fattas. Det är också önskvärt att styrelse och tränarstab är överens om de värvningar som görs innan klubbens pengar spenderas. Om inte värvningarna utförs utifrån en genomtänkt strategi riskerar vi att hamna i nya Sypniewski-affärer i framtiden.
