Dubbel-Anders & Robin - två blonda yrväder
Himmelriket träffade Anders Andersson och Robin Nilsson på Ystads Idrottsplats för ett samtal om årets säsong, om gårdag och framtid, om känslan för Malmö FF och lite till.
Anders Andersson är 33 år. Han har spelat 27 a-landskamper. Han har en serieseger i flygplansligan med Ålborg och fyra år i Benfica i sin ryggsäck. Nu på äldre dagar gör han en av sina bästa säsonger i MFF någonsin.
Robin Nilsson är 19 år. Han är purfärsk. Han har ett gäng ungdomslandskamper i sin modeinriktade sidoväska. Han gör sin första säsong i MFF:s a-lag. Han har inte spelat i allsvenskan ännu.
Skillnaderna mellan dessa två är många. Den enda likheten mellan dessa två blonda yrväder är att de är från Österlen. Jag träffade dem båda en solig dag på Ystads Idrottsplats där de var för att lära knattar lira boll enligt MFF-manus. Jag pratade med dem en stund för att se ifall de upplever sin fotboll på samma sätt. Hur de känner för sitt MFF och vad de tror om säsongen.
Hur har säsongen gått för er, tycker ni?
(Anders)
– För min del har en gått hur bra som helst. Jag har fått en nytändning i och med min nya position.
(Robin)
– Försäsongen gick bra. Sedan skadade jag mig när vi var på Cypern i mars. Men jag har fått spela mycket i b-laget. Men jag är ung fortfarande.
Har det inte varit frustrerande med gnälliga fans och dåliga resultat?
(Anders)
– Självklart har det varit frustrerande att resultaten har uteblivit. Men Malmö är en storklubb och det är roligt med en publik som reagerar och bryr sig. Vill man spela utan press och mycket publik kan man lika gärna spela i GAIS eller något.
Men varför har denna säsongen blivit så lyckad för dig, Anders?
– Positionen som mittback passar mig perfekt. Jag har rutinen och är en säker spelare. Sen har jag varit skadefri såklart. Jag spelade mittback under mina ungdomsår, bland annat i pojklandslaget så helt ovan är jag inte.
Motsatta frågan till dig Robin, varför har du inte fått chansen?
– Jag har inte den rutinen som de äldre har. Men det kommer. Som sagt, jag är fortfarande ung.
På de fjorton år som skiljer Anders och Robin åt har det hänt en del. Sverige har tagit brons i fotbolls-VM, det har blivit ett nytt millennium, en enorm tsunami har härjat vilt och fotbollen har exploderat både pengamässigt och spelmässigt. Är klimatet tuffare i dagens allsvenska än vad det var 1991?
Tror ni det är tuffare att slå sig in i MFF:s a-lag i dag än vad det var vid Anders premiär 1991?
(Anders)
– I dag är möjligheten att köpa in spelare större. Men svårare vet jag inte. En bra sak är att låna ut unga spelare. Titta på bara på Markus Rosenberg i Halmstad.
(Robin)
– Ja, det tror jag. Det är ett tuffare klimat i dag. Det är jag säker på.
Anders, om du ser tillbaka på din karriär. Har du blivit den fotbollsspelaren som du ville bli när du var i Robins ålder?
– Ja det tycker jag. Jag har spelat två EM-turneringar och jag har varit proffs i stora ligor. Kanske hade jag kunnat spela i större klubbar om jag hade varit en aning kaxigare men det är omöjligt att veta i dag.
Känner du inte ett visst ansvar inför de yngre spelarna som Robin, Labinot o.s.v.?
– Ja det är klart. Jag försöker pusha dem framåt. Men jag kräver att de ger järnet hela tiden. Ta en kille som Robin, han har en inställning som är helt otrolig. Det dröjer inte länge innan han spelar i allsvenskan. Jag har skällt en del på Labinot med. Han är en av de största talangerna jag har sett. Han är otrolig med bollen. Men de behöver knuffas framåt lite ibland. Bara för de är unga åker de inte på stryk på träningarna. De får lika hårda tacklingar som alla andra.
Robin, hur tycker du din roll i laget ser ut?
– Jag är ny fortfarande. Jag tittar mycket på de äldre, särskilt Danne och försöker lära mig så mycket om möjligt av honom. Sedan får vi yngre göra allt skitjobb som att bära material och så men det är bara kul tycker jag.
Hur påverkades ni i laget av Babis-affären?
(Anders)
– Inte ett dugg. Han tog ett svårt beslut som han visste skulle uppröra många. Men det har inte påverkat laget alls. Vi har kört på som vanligt.
Robin symboliserar en sak som utnyttjas för dåligt i Sverige enligt mig. En stor talang som kan bli hur bra som helst. MFF väljer att använda och satsa på honom. Problemet med allsvenskan är att det värvas brassar, portugiser, danskar, ja allt möjligt. Detta gör så att de svenska talangerna antingen åker utomlands eller helt enkelt försvinner. Ungdomsproffs i Tottenhamn, Aston Villa eller Juventus. Visst, det kanske gör så att tjejer flockas runt en i hemstaden. Men oftast slutar det med en bitter eftersmak och ett krossat självförtroende.
Jag räknar med att du såg matchen mellan Valencia och Elfsborg, Anders. Skämdes du också? Håller svensk ligafotboll så pinsamt låg klass?
– Alltså, skämdes gjorde jag inte, man ska inte glömma att Valencia spelade ruskigt bra. De spelade en vacker och ödmjuk fotboll. Jag känner Miguel och Canerra sen min tid i Benfica och de har berättat att det är en kanonklubb. Men det är synd att vi inte står upp bättre mot Europeiskt motstånd.
Hur ska svensk fotboll stå upp mot lag som Valencia då?
– Det fungerar inte att allsvenskan är så jämn. Vi behöver ett lag som Rosenborg i Tippeligan som verkligen kan få toppklubbar i gungning. En stor satsning mot Europa. Kolla Köpenhamn som fick med sig ett bra resultat från Benfica. Så ska det vara.
Anders, du närmar dig slutet av karriären. Robin, du är precis i början av din. Vad händer framöver?
(Anders)
– Just nu är fotboll jäkligt kul. Jag har svårt att se mig själv i en annan klubb än MFF. Slutar jag spela i MFF så slutar jag antagligen med fotbollen med.
(Robin)
– Jag har kontrakt nästa år med så jag kör bara på. Detta är skitkul ju.
Det blir ingen Hasse Mattisson för dig då, Anders?
– Om jag hamnar i den situationen där MFF inte vill ha mina tjänster men suget finns kvar så kan det bli så. Men jag har mycket svårt att se mig själv i en annan klubb än MFF.
Anders avslutar dagen med att prata med ett gäng knattar som sitter framför honom i en halvmåneformation. De lyssnar på honom på ett sätt som jag lovar deras mellanstadielärare aldrig får uppleva.
När Anders talar är barnen tysta.
För en stund ser jag honom framför mig i tajta lila trikåer och röda kalsonger. Fantomen. Anders är Fantomen.
