Bradford City - Oldham
1 - 1

Kamraterna - Östers IF 1-0: Drömmål tog IFK närmare Allsvenskan

Gardar Gunnlaugsson matchvinnare efter ett fantastiskt mål i en annars rätt händelsefattig tillställning. Superettandebut för såväl nyförvärvet Léandre Griffit som Sasa Sjanic denna kylslagna kväll då IFK Norrköping tog ett stort steg närmare Allsvenskan.

Det var lite spänt i luften innan match. Höstkylan kom lika plötsligt som beskedet att IFK Norrköping lånar fransmannen Léandre Griffit från Elfsborg. Det är alltid spännande att gå till Parken för att se nyförvärv. Så även idag, och redan innan avspark fick fransosen ta emot hyllningar från Norrköpingspubliken.

Nyförvärvet, med nummer 6 på ryggen, tog plats till höger på mittfältet och det syntes att han var spelsugen. Dock verkade hans medspelare inte vara lika sugna på att spela bollen till honom, och stundtals försvann Griffit ur matchbilden. Hade matchen TV-sänts hade nog också bollen stundtals försvunnit ur matchbilden, då – de tänkta – passningarna både var långa, höga och sneda. Snacket inför matchen om att hålla bollen på marken verkade ha gått in genom ena örat och ut genom det andra på de vittröjade.

Hursomhelst, IFK ville givetvis ikväll visa att man är serieledare och vill tillbaka till vinnarspåret. Men det var i ärlighetens namn ängsligt och stundtals mycket virrigt hos hemmalaget. Backlinjen såg nyvaken ut, och redan efter ett någon kvart var Öster så när på att ta ledningen då Mikael Roths bakåtnick mot Nuredin Bakiu blev för lös. Men en suverän utrusning av Nurre räddade den situationen.
- Det ändrade lite av matchbilden, kommenterade Mats Jingblad efter matchen.

Kanske var det så, och Öster tog över mer. IFK:s innermittfält med Mikael Blomberg och David Nordbeck slet och kämpade, dock utan större framgång. Det känns som om Blomma utan Magnus Samuelsson inte kommer till sin fulla rätt. Tidigare nämnda Griffit måste både en och två gånger ha funderat över vart fan han hamnat. Kunde det här vara Superettans suveräna serieledare? Knappast, det såg inte så ut. Kortpassningsspelet var som bortblåst, och stundtals kändes det som om man bevittnade en tennismatch när man satt där i mitten av Östra läktaren. Ett spel som inte alls gynnade fransosen. Den dagen då IFK hittar tillbaka till sitt fina vårspel kommer fransosens kvaliteter mer till sin rätt.

Pausresultatet var rättvisa 0-0, där båda lagen kändes likvärdiga. Thomas Magnusson, som fick en stämpling under de första 45 fick utgå och in till den andra halvleken kom Anders Whass, som för övrigt gjorde ett mycket bra arbete ikväll.

Om först halvlek var dålig så var den andra inte mycket bättre. IFK försökte men kom inte till några vidare heta chanser, förutom kvällens delikatess i den 53 minuten, signerat Superettans skyttekung Gardar Gunnlaugsson. IFK vinner boll nere på egen planhalva, och kontrar genom Stefan Thordarson till Eirik Dybendal, som i sin tur slår en aningen för lös boll på djupet mot Gardar. Men islänningen agerar skickligt, och vänder snett inåt vänster vid straffområdeslinjen och drar sin försvarare för att sedan vackert skjuta in 1-0 i Östermålvakten Robert Veselovskys högra kryss. Hattarna i luften och stor glädje bland IFK-kamraterna och den kylslagna publiken.

Efter målet fick såväl IFK-spelarna som publiken mer energi. Men spelet blir dock inte mycket bättre och Graffit glömdes bort ännu mer på sin högerkant. Dock blev de knappa 6000 på läktarna ikväll påminda om att Gardar Gunnlaugsson kan göra annat än endast mål. Han slet över stora ytor, hämtade och vann boll på mittfältet och visade sig verkligen delaktig i spelet på ett annat sätt än han gjort tidigare. En tydlig markering till tränare Jingblad om att han inte vill sitta mer på bänken i år.
- Jag ville visa löpvilja i den här matchen, sa en mycket glad och nöjd Gardar efter matchen. Islänningen fick också helt rättvist ta emot priset som matchens bästa spelare.

Gardars anfallskompis Stefan Thordarson gjorde ingen av sina bättre matcher ikväll. Efter att ha fått sitt obligatoriska gula kort, byttes han senare ut mot Bruno Santos. Brassens inhopp var okay, och med lite större skicklighet i en frilägessituation hade han blivit målskytt ikväll. Men Bruno är inte alls lika snabb och rapp som han var för några år sedan. Det är mest tröttsamt och lamt att se hans försök till dribblingar, och jag ställer mig allt mer tveksam till om han har något att tillföra IFK nästa år.

Ikväll fick vi också se Sasa Sjanic göra debut i Superettan. Nuredin Bakiu, som genom hela matchen led av ljumskproblem, hade redan innan avspark annonserat om att han var osäker till att spela 90 minuter. I 77 minuter höll Nurres ljumskar, och den alltid lika glada och leende Sasa fick göra debut i detta otacksamma läge.

Det viktigaste ikväll var givetvis att IFK är tillbaka på vinnarspåret efter de tre senaste svaga insatserna. Spelet var tämligen värdelöst långa stunder. Kantspelet, som varit lite…kantigt, på senare tid var inte mycket att hurra för idag heller. Som tidigare nämnt; högersidan med Griffit utnyttjades knappt alls, och till vänster kom inte riktigt Eirik Dybendal fram som man önskar. Dock ska nämnas att Eirik tog ett mycket stort defensivt ansvar i slutet mot andra halvlek då Mikael Roth fick krampkänning. Idag var Dybendal bättre bakåt än framåt!

I och med segern har nu IFK Norrköping 51 inspelade poäng, och det ska givetvis mycket till för att man nu ska misslyckas att ta steget upp till finrummet. Nu kan vi gott njuta av den här viktorian några dagar, innan det är dags för nästa hållplats i den här sketna andradivisionen då IFK den 9 september möter Falkenberg på bortaplan.

Matchfakta

Mål: 1-0 Gardar Gunnlaugsson (53)
Publik: 5747 på Idrottsparken, Norrköping

Frisparkar: 18-18 (Kamraternas siffror först)
Hörnor: 3-6
Offside: 3-2
Varningar: 2-2
Avslut totalt: 10-14
Avslut på mål: 6-4

Varningar i IFK: Stefan Thordarson (45) och Mikael Roth (84)
Varningar i Öster: Paulo Figuereido (33) och Mario Vasilj (67)