Inför MFF-TFF: En småtråkig släktmiddag
Då var det dags igen. För det där derbyt som inte känns som ett derby utan mer som en sån där släktmiddag man är lite tveksamt inställd till. Man tar på sig den obekväma slipsen, sätter sig i bilen och åker iväg - mest för att man måste. Det är klart det vankas ju säkert gott käk och det blir ju säkert lite sådär halvtrevlig, men man känner aldrig riktigt för det. Men det är ju självklart att man åker dit.
Förutsättningarna är inte heller de festligaste. MFF gjorde sitt bästa i söndags för att inte haka på guldtåget och nu snackas det mest om Åkeby får sparken nu eller efter säsongen. Det enda MFF-relaterade sms:et som ramlat ner i min mobiltelefonen under dagen löd: "Skönt att transferfönstret inte gäller tränare. Då kan vi fortfarande hoppas få en TRÄNARE till MFF o slippa brandmannen". Så är läget - och det är ju inte kul.
Inte ens de sjukligaste optimisterna tror på något annat än en mittenplacering just nu. Visst, om MFF skulle vinna tre raka (TFF, Örebro och Gelfe) så skulle väl den teoretiska chansen till guld finnas där i allra högsta grad. Men det känns inte lönt att hoppas, för att varenda gång MFF under den här säsongen visat något som andas guldtakter så gör de en dödligt besviken nästa match.
Det största vi kan hoppas på just nu är en överkörning av Trelleborg. Och det är väl inte för mycket begärt. Eller? TFF ligger i botten av tabellen, trea från slutet på samma poäng som BP och ÖSK i botten. Senast TFF tog poäng på bortaplan mot något annat lag än bottenkonkurrenterna var den 27:e maj då man överraskande besegrade Kalmar på Fredrikssskans. Trots de hyfsade nyförvärvän Berg, Sahlman och Burström får Conny Karlsson inte ordentlig fart på vare sig målskyttet eller poängplockandet. Så en vinst kanske man vågar hoppas på...
MFF:s form verkade vara på uppåtgående, två raka segrar mot Halmstad och BP fick fart på fantasierna om ett deltagande i guldstriden. Men de fantsierna satte ett formtoppat AIK effektivt stopp för. Från Råsundas regniga bortaläktare syntes det tydligt att AIK är ett lag som kan ta guld i år och att MFF inte är det. Nu gäller det för Åkeby och hans spelare att rädda vad som kan räddas kan. Vågar vi hoppas på en tredjeplats och deltagande i Intertotcupen? Med Hammarbys trevliga intertotoäventyr i minnet så kanske man till och med skulle kunna glädja sig åt det.
MFF ställer enligt rapporter från fredagstäningen upp så här: Sandqvist - Vinzents, Gabriel, Dixon, Safari - Stefanidis, Andersson, Labinot, Osmanovski - Toivonen, Junior.
Lårskadade Anders Andersson finns med i truppen men får troligen inleda på bänken för säkerhets skull. Och Järdler är sjuk så han stannar hemma. Detta innebär att Safari går ner på vänsterbacken igen och det är synd. Han är bättre högre upp i banan. Om en av Safaris sedvanliga missar i positionsspelet bidrar till ett baklängesmål mot TFF hoppas jag att Borg skriver femårskontrakt med Järdler på måndag. Han behövs i truppen.
Ja, vad finns det mer att skriva? Inte så mycket. Det här är en sån match som måste börja innan man får trevligt. Uppladdningen inför TFF-matcher brukar vara marginellt roligare än att knyta den där slipsen inför släktmiddagen. Så nu vill jag bara att matchen ska börja och att MFF visar att det faktiskt är skillnad på en klubb med 100 miljoner kronor i eget kapital och klubb med 0 kronor i eget kapital.
