Måndag morgon: Och Åkeby pratar Nobelpris
När det går dåligt för ett lag får tränaren alltid frågan ”varför det?” Det är inte så konstigt. Alla vill ju veta varför saker och ting är som de är.
Viljan att förstå börjar redan när man är 3 år gammal:
– Nu ska vi äta.
– Varför det?
– För att vi är hungriga.
– Varför det?
– För att du har lekt hela dagen och då behöver man fylla på med ny mat för att man ska orka leka imorgon igen.
– Varför det?
Och så fortsätter det.
I tonåren:
– Du ska vara hemma klockan 12.
– Varför det?
På jobbet:
– Och så ska alla vara här åtta prick imorgon!
– Varför det?
I samlivet:
– Jag älskar inte dig längre.
– Varför det?
Man kan ju då tycka att en fotbollstränare ska vara hyfsat förberedd på den frågan. Men icke:
– Vad gjorde att ni förlorade?
– Det saknades sprutt.
– Varför det?
– Varför det? Tja om jag kunde svara på det borde jag få Nobelpris.
Nobelpris delas ut till världens smartaste personer. Folk som har det där extra som gör att de med rätta kan kallas för genier. Det är alltså den kapaciteten man behöver för att kunna förstå varför ett fotbollslag inte presterar.
Det borde väl annars vara högst rimligt att just en fotbollstränare vet varför spelet inte fungerar. Det är väl hela idén med att vara tränare. Alla killarna i laget kan ju spela fotboll. Tränarens roll är att få dem att göra det tillsammans. Och för att få det att fungera borde väl steg ett vara att se varför laget inte fungerar? Om inte det ryms inom fotbollstränarens roll, vet jag faktiskt inte varför man överhuvudtaget har en tränare. Mer än för att sköta laguttagningarna då (även om just laguttagningar genom åren har blivit tränarnas paradgren när det kommer till obegripliga beslut).
Men så är det alltså inte. Och detta är inget Åkeby-syndrom. Till exempel sa Nanne ungefär samma sak som svar på varför Kalmar som tidigare varit så defensivt starka helt plötsligt förlorar två matcher på raken med 5 – 0: "Visste jag det hade vi inte förlorat."
Inom andra områden har man lite svårt att tänka sig motsvarande avfärdande svar.
Inom båtindustrin:
– Era båtar sjunker. Varför det?
– Visste jag det borde jag få Nobelpris.
Inom sjukvården:
– Dina patienter dör under operationerna. Varför det?
– Visste jag det hade dom inte dött.
Eller tänk er en fotbollsdomare:
– Från läktarplats är det klart och tydligt straff. Men du blåste inte. Varför det?
– Visste jag det borde jag få Nobelpris.
Eller tränare som precis tagit SM-Guld:
– Ni var helt överlägsna i år. Varför det?
– Visste jag det hade vi inte vunnit.
Ok, jag medger att jag riggat texten lite för att driva in den där sista poängen. Men samtidigt tycker jag det är ett mycket märkligt fenomen. När det som man tränat på inte fungerar så är det mystiskt och omöjligt att greppa för alla utom några få världgenier.
Så svårt är det alltså att analysera lagets prestation, eller snarare brist på prestation. Jag tillåter mig att undra: – Varför det?
