Mardrömsvecka för DIF
Det är inte kört ännu, trots de senaste omgångarnas resultat.
Dagen efter förlusten på Råsunda mot Malmö FF är det många tankar som flyger runt i huvudet på en orolig supporter. Tyvärr åkte favoritlaget på en av årets mest ovälkomna förluster, och till råga på allt med ett spel som inte på något sätt är positivt. Många hyllar Malmö FF för det spel som uppvisades i går vilken till slut ledde till vinst mot oss med 0-2. Men i ärligheten namn spelade Malmö FF inte särledes bra, bara väldigt effektivt. Så dåligt som Djurgården spelade i går hade det inte förvånat någon mot vilket motstånd vi än hade förlorat.
Den här veckan riskerar att bli den värsta veckan på hela året för oss DIF-supportrar. Vinner AIK i dag kommer de ikapp oss i tabellen och rent matematiskt kan de faktiskt gå om. Vi har under veckan tappat viktiga poäng mot två direkta toppkonkurrenter, där gårdagens minnen av förlusten verkar mörka som natten. Nu stundar dessutom derbyt mot Hammarby och det måste tillstås att matchen inte alls kommer lägligt för Djurgården. Hammarby verkar ha hittat formen just nu, och vette tusan om inte de har alla möjligheter att till slut vinna mot oss.
Inför förra derbyt (den mot AIK) skrev jag att inget talade för en svart seger. Till vissas förtret visade det sig att jag lyckades sia rätt. Men nu erkänner jag villigt att inget talat för blå seger på måndag. Jag ser helt enkelt inte någonstans där Djurgården för tillfället är bättre än Hammarby.
Allt jag kan göra är att hoppas att Tobias Hyséns spontana kommentarer efter förlusten i går besannas. Hysén påpekade då att det var viktigt att ta förlusten mot Malmö FF på rätt sätt och att laget nu måste försöka vända detta till sin fördel. Och enligt honom är det nu bara hundra procent som gäller i matchen på måndag. Med lite tur underskattar Bajen oss och Hysén får rätt. Men det vette tusan.
Från matchen i går på Råsunda finns det inte många goda intryck att nämna. Spelet var krampaktigt, passningarna gick helt fel och spelarna valde om och om igen fel löpvägar. Och trots att matchen tidigt visade denna tendens lyckades varken spelare eller tränare vända på det. Oroväckande statiskt, om jag får säga. I backlinjen tyckte jag bara Stenman gjorde en inspirerad insats. Men tyvärr är inte Fredrik av den kaliber att han ensam lyckas lyfta ett haltande försvarsspel i Djurgården.
Vad har hänt med Markus Karlsson? Lagkaptenen har i år spelat långt under den kapacitet han visat att han behärskar, och trots att han i går gjorde en av sina bättre insatser för i år, är det fortfarande inte godkänt. Långsamt, stabbigt, tveksamt, i många fall rent uselt. Efter matchen kritiserade han sin medspelare, vilket han gör helt rätt i i egenskap av lagkapten, men ännu mer självinsikt och självkritik vore på sin plats, Markus. Ska han fortsätta vara självskriven i DIF:s backlinje, fortsätta vara den krigare han visat att han vill vara, fortsätta vara lagkapten, ja då måste det till en rejäl höjning av spelet för att inte de dåliga åren ska överskugga de bra insatserna från föregående år.
Tony Koivasto verkade också han vilsen i försvaret i frånvaro av härledaren Karlsson. Men även finländaren har gjort bättre matcher, och till hans fördel kan nämnas att han verkar vilja revanschera sig efter varje dålig insats. Sådant kan räcka långt om bara fler yttre förutsättningar infrias för mittbacken. Matias Concha, sin vana trogen, blandar bra insatser med mindre bra sådana. I chilenarens ställe efterlyser jag ytterligare jämnhet.
Mittfältet av i går saknade tydligt Andreas Johansson. Det är oroväckande att se hur oumbärlig Adde har blivit för DIF av i år. Finns det verkligen inga alternativ att ta till då han är borta? Johannesson gjorde en klar godkänd insats men uppvisade inte alls de offensiva kvaliteterna han sades besitta. Han spelade alldeles för defensivt och var mer upptagen av att förstöra motståndarnas spel än att bygga upp det egna lagets. Kanske kan det bli en bra lösning att spela Johannesson och Johansson tillsammans, där den förstnämnde spelar bakom den andre. Men var för sig verkar det mest som att de bägge saknar en ordentlig medspelare som utför vad den andre inte förmår.
Om anfallet finns det inte mycket att säga. Babis spel av igår kommer ingen att minnas om en omgång, och den Ouden var alldeles för ensam om att vilja något. Den eviga frågan är ju hur länge han klär i blått. Den nya dansken har vi ännu inte sett prov på så ingen kan svara på om det är fråga om en fullgod ersättare som nu inkommit. Hysén sprang som vanligt mycket men i går till ingen nytta. Barsom tycker jag, efter att nu ha bevittnat honom på olika platser i laget, ska spela i anfallet. Hans förmåga att suga till sig bollen och vilja utmana kan vara ett bra sätt att låsa bollen i anfallszon och på det sättet skapa längre anfall.
Även om det just nu inte ser bra ut i DIF-lägret, är det ändå läge att belysa det Hysén (igen) uttryckte direkt efter matchen mot Malmö FF i går. Minns att halva serien ännu inte är spelad! Faktum kvarstår att DIF bara spelat elva matcher och att det faktiskt återstår femton. I poäng räknat är det bara elva poäng upp till serieledaren och krasst uttryckt är det faktiskt bara samma sak som att vinna fyra matcher. Det har vi gjort förut. Varken spelare eller supportrar kan tro att det redan är kört på något sätt.
Och visst har denne evige optimist rätt. Det är alldeles för tidigt att ge upp än. Det kan vi inte kosta på oss ännu att göra. Jag har ingen som helst lust att igen heja på en klubb som är mer rädd för nedflyttningsspöket än för att anfalla. De senaste årens framgångar har märkt mig och jag måste erkänna att jag verkligen gillar DIF:s nygamla policy, den om att varje match SKA VINNAS!
Med det sagt menar jag att motgångar är till för att överkommas. Den allsvenska nystarten blev inte alls vad vi hade tänkt oss, den här veckan kan fortfarande bli ännu svartare, och hela det här året kanske slutar i moll och att vi inte alls tar det SM-guld jag fortfarande är så övertygad om att vi kommer att vinna. Jag vill bara inte att DIF ska sluta kämpa. Efter dessa förluster kommer vi att börja vinna igen, det är jag övertygad om. Nu är det i stället dags att sluta leden och visa varför vi är Sveriges bästa supportrar. Det har ännu ingen i alla fall tagit ifrån oss.
