Krönika: Silly Season har gett Djurgården guldläge igen
"...Jag jublade högt i min säng i torsdags när jag satte på text-tv sidan 300. Vill inte göra mig ovän med alla AIK:are och Wilton-beundrare som läser detta, men jag tror de skulle göra samma sak om Mattias Jonson återvände till Norwich. Jag erkänner att Wilton är jävligt duktig, inte minst placerad i årets upplaga av Allsvenskan, det är bara fakta..."
Att ens börja nämna guld i samma meningar som Djurgården just nu är som att skjuta sig själv i foten och bara... ...onödigt och dumt. På 20 avverkade matcher av årets Allsvenska har Blåränderna spelat 2-3 riktigt bra matcher som framkallat guldrysningar från 2003. Lika många matcher har varit riktiga bottennapp. Resten ganska intetsägande. Vi har helt enkelt fått konstatera att Djurgården inte är samma Djurgården som för några år sedan. Det lag som äntrar Stockholm Stadion i år till "Sjung för gamla Djurgårn nu" är det "nya Djurgården" - ett lag där inställningen och lagmoralen är starkare än någonsin tidigare på 2000-talet men spelkvalitén inte är densamma som den en gång var, tyvärr. Men med ett ramstarkt försvar, framför allt grundat på det kollektiva arbetet och inte enbart försvarsspelarna, har man levt upp till epitetet Järnkaminerna och gjort sig oerhört svårgenomträngda. Djurgården har inte tappat en ledning till förlust i år och mäktat med smått fantastiskt dåliga 29 mål på 20 matcher framåt för att vara serieledare. Det säger en del om försvaret, och tack vare försvaret har man skaffat sig ett bra men "lättöverskattat" utgångsläge inför slutspurten i Allsvenskan. Om man även ser till de senaste veckornas händelser på den allsvenska transfermarknaden har utgångsläget närmast blivit till ett guldläge.
Djurgården har de senaste säsongerna varit synonymt med högaktivitet under Silly Season, på gott och ont. Spelare som Kim, Isak, Elmander och Adde har kommit och gett Djurgården SM-tecken men sedan lämnat stora tomrum efter sig, och många förväntade sig ännu en händelserik sommar anno 2007 då vissa lagdelar har varit i behov av förstärkning. Men - det blev ingen Tobias Hysén. Ingen Vilakazi, ingen Lustig och ingen provspelande islänning eller finne heller. Det blev Aki Riihilahti in och Matias Concha ut, en summering som givetvis är till mångas stora besvikelse. Personligen är jag inte överraskad. Djurgården har varit betydligt fösiktigare i sin framtoning på värvningsfronten sedan Quirino-debaclet, det är inget snack om saken att det har satt djupa ärr, och om inte riskkapitalbolaget kliver in uteblir de stora värvningarna. I fotbollsklubben Djurgården finns ett hyfsat kapital, men en ny VD vill nog avvakta åtminstone en säsong innan det blir något mångmiljonköp. Får vi kanske se något till vintern? Inte omöjligt. Jag undrar bara hur man lockar dugliga spelare till Allsvenskan nuförtiden. Det känns som ett större problem än den ekonomiska biten.
Aki kom... ...Concha lämnade
Jag jublade högt i min säng i torsdags när jag satte på text-tv sidan 300. Vill inte göra mig ovän med alla AIK:are och Wilton-beundrare som läser detta, men jag tror de skulle göra samma sak om Mattias Jonson återvände till Norwich. Jag erkänner att Wilton är jävligt duktig, inte minst placerad i årets upplaga av Allsvenskan, det är bara fakta. Så när AIK, som plöjt fram och utmärkt sig som den hetaste guldkandidaten på sistone, släpper en av sina viktigaste spelare och grusar sina guldchanser rejält, är det bara till min glädje. Det är något vi alla djurgårdare kan glädjas åt efter denna sommar; den allsvenska värvningskarusellen snurrade aldrig runt hela varvet som den brukade (förutom på slutet i Helsingborg), utan stannade någonstans halvvägs där de bra spelarna hade klivit av men inga bra stigit på för att komma hit. Med andra ord har Allsvenskan blivit ännu sämre. Djurgården skickade iväg Matias Concha men hämtade hem Aki Riihilahti, vilket innebar att vår spelskickligaste back försvann men att ännu ett cementblock tillfördes i betongförsvaret och den så otroligt viktiga balansrollen, där Johan Arneng inte fungerat som man hoppats, fylldes upp. Ett litet plus trots allt, sammanfattningsvis, håll med om det. Men om man sätter det hela i ett större, allsvenskt, perspektiv har Djurgården faktiskt varit det vinnande laget på Silly Season. Igen.
Guldfavoriterna Elfsborg som har imponerat mest sett till hela säsongen, förutom på Mestalla i Valencia, har grundat mycket av sitt spel på 3-4 nyckelspelare. Två av dem – Jon Jönsson och Samuel Holmén – förlorades. Istället har man värvat en duglig mittbacksersättare i Björck och en ganska duktig men nästan överflödig anfallare i Fredrik Berglund. Förlusten av Holmén är dock blytung och Elfsborg har totalt sett gått minus på Silly Season.
Den senaste tidens ångvält AIK värvade intressanta argentinarduon Obolo/Valdemarin och "NEJ" (Nils-Eric Johansson) som ersättare till Sandberg, men förlorade sin bästa spelare i form av Wilton Figuereido. Fram tills i torsdags klockan 10:00 var man kanske den hetaste guldkandidaten. Nu kommer ett olägligt uppehåll och jag tror inte att de grejar en topptre-placering i och med Wiltons adjö.
Halmstad, vårens mästare, har lyckats behålla Djuric, men tappade Emra Tahirovic som verkade vara rejält på gång. Och IFK Göteborgs målproduktion ser ut att ha stannat av helt och hållet sedan överlägsna skytteligaledaren Marcus Berg lämnade. Han hade kunnat skjuta Änglarna till guld i år. Förväntningarna på att Tobbe Hysén ska ställa saker till rätta igen är stora men han kommer knappast frälsa med alla de mål som Berg bidrog med. Kalmar tappade sin mest glänsande brasse Ari och Fabio därtill. Nya landsmannen Thiago Oliviera ser inte ut att vara i närheten av Aris klass. Skånelagen Malmö och Helsingborg är numera borträknade från guldstriden.
Wilton jublar säkert över sin nya lön
Djurgården har inte värvat sig till segern på Silly Season och därefter en eventuell seger i Allsvenskan, som man gjort tidigare. Man har lyckats behålla nästan samtliga spelare tack vare att man inte har haft några superstars som laget mer eller mindre stått och fallit på. Det kan vara helt avgörande för slutstriden i Allsvenskan. Medan Elfsborg, AIK, Helsingborg och Hammarby dessutom snurrar bort sig i CL- och UEFA-cupkval och Kalmar och IFK Göteborg har haft Svenska Cupen att fokusera på har Djurgården fått lägga all krut enbart på Allsvenskan. Vill man som blårandig supporter bli ännu mer optimistisk är det bara att ta en titt i spelschemat. Djurgården har kvar att möta fyra av de fem sämst placerade lagen just nu. Men man ska komma ihåg att det inte alltid behöver betyda något bra.
Kontentan av det hela är att vi inte ska misströsta alltför mycket för uteblivna värvningar. Det blåser snålt på den allsvenska transfermarknaden och Djurgården har gjort det bra och haft tur som har fått behålla kontinuitet i laget och endast förlorat Matias Concha. Han har ersatts med en blytung finne med en vinnarskalle sällan skådad som kan bli avgörande de sista matcherna han medverkar efter sin skada. Djurgården står överraskande nog återigen som segrare av Silly Season. Vi vet hur det brukar sluta då...
