Gästkrönika: Vad har hänt med vårt kära lag?
Från att ha kommit upp från Superettan och placerat sig tvåa, och sedan vunnit Allsvenskan två år i rad, så ser det ut som om denna mörka period vi nu befinner oss i inte har något slut.
Att spela mot ett Hammarby som själva säger att de saknar en anfallare av rang och ändå förlora med siffrorna 3 - 0 är inte bra, hur man än ser på saken.
Visst killarna kämpade och slet, sköt i ribban och hade ett par okej målchanser.
Hur förklarar man detta? Är det som vissa tidningar har skrivit att killarna är mätta efter tre framgångsrika år?
Om så är fallet så tycker jag att det är dags att göra något åt saken. Detta kan endast de själva och tränarstaben ändra på. De måste motivera killarna till att gå ut på planen och kämpa i 90 minuter och inte bara i 45 som det har sett ut så här längt på säsongen.
Jag tror att Andreas Johanssons stolpträff i derbyt visar rätt bra hur laget spel har sett ut denna säsong, ribba, målvaktens axel och ut. Något måste hända och det måste hända nu! Vi är två poäng ifrån en kvalplats och kommer inte laget på fötter och börjar producera, så är vi snart där!
Det är som Zoran har sagt, målsättningen för denna säsong är inte längre SM-guld, det är att ta så många poäng som möjligt.
Detta innebär att man inte kan gå in och vara loja i 45 minuter, och sedan få en utskällning i paus för att sedan komma in och kämpa. Man måste kämpa redan från start och ända tills matchen är avblåst. Det är djävlar anamma som behövs och kanske en gnutta tur. Börjar man att kämpa så börjar så småningom bollarna att trilla vår väg igen och det är på denna väg allt måste ske.
Nu är det upp till var och en i klubben att ta sitt eget ansvar. Inte bara spelare, tränare och ledning. Även vi supportrar måste stödja laget i motgång och visa vårat stöd genom att fortsätta visa oss på matcherna och sjunga precis lika högt och stolt som alltid!
Visa djävlar anamma och gör det nu.
Upp till kamp säger jag ännu en gång!
Full fart framåt, håll tätt bakåt!!!
