Härliga Bajen!
Högst spontana tankar kring en derbyseger.
Att i onyktert tillstånd försöka sammanfatta en magisk kväll är kanske en smula idiotiskt. Trots det tänker jag krita ner mina intryck och mina känslor av denna dag. Jag måste helt enkelt då jag är så otroligt lycklig just nu. Detta är en dag jag kommer att minnas länge. Det här är ingen matchrapport utan bara spontana intryck från en salig bajare som egentligen borde sova för länge sen.
Jag vet inte hur det är för er, men för mig är derbydagar ren och skär ångest. Man sover dåligt flera dagar innan och väl på matchdag kan man inte göra något vettigt alls. Jag hade äran att spendera den gångna veckan på Gotland. Att vara där utan ordentlig mobiltäckning och kanske framförallt tillgången till internet är inget jag rekommenderar som uppladdning. Visserligen är Gotland vackert, men jag var vad man kan säga ruskigt felfokuserad. Tankarna var hela tiden på det som komma skulle. På väg hem natten mot måndag försökte jag sova där på gotlandsbåten. Varje gång jag blundade dök en jublandes Geert den Ouden upp. Riktigt vidrigt och jag fick krypande, onda aningar om kvällens drabbning.
Träningsrapporter nådde mig trots dålig mottagning under veckan och vittnade om ordentligt go och laddade spelare . Framförallt var det flera som sa att Erik Johansson sett ordentligt het ut. Skeptisk var jag, som vanligt, då jag inte varit fullkomligt nöjd med hans prestationer i Hammarby. Men, som min gode vän Christian sa en bit in i första halvlek idag:
- Vad Erik än ätit på sistone så vill jag också ha av den varan!
Eriks uppsnurrning av Abgar Barsom innan Björn kan göra 2-0 är fantastiskt. Det vill jag se igen.. och igen.. och igen..
Min uppladdning skedde med goda vänner på en söderkrog. Där möter jag Richard som är en sann grönvit entusiast. Han chockade mig storligen nere på cupmatchen i Värnamo genom att kunna tala om hur straffläggningen skulle sluta. Hans profetior stämde nästintill exakt. Vem som skulle missa, vilket skott Jon skulle rädda och var hammarbyspelarna skulle skjuta sina straffar. Jag var oerhört fascinerad av detta och så fort jag såg honom där på krogen bad jag om ett tips.
- 2-0, svarade han bergsäkert, vi släpper inte in ett enda mål idag, det är jag säker på. Jag kan säga att han inte såg särskilt ledsen ut där på Kvarnen efteråt när han erkände att han delvis haft fel.
Jag surrade med massor av folk efter matchen. Alla lika glada och nöjda förstås. En sak som jag fick berättat för mig, och där jag inte alls vet sannighalten, men som jag ändå känner att jag vill delge Er andra är denna:
Tydligen har Björn Runström ont i sina ljumskar. Så pass ont att han länge under dagen var tveksam till spel då smärtan var för stor och han spenderade stora delar av dagen liggandes i varmt bad för att lindra smärtan. Grabben bet dock ihop och vi såg ju alla på vilket sätt han genomförde matchen! Hans båda mål i första halvlek förtjänar enormt mycket beröm. Det var länge sen vi fick se tre spelmål i Hammarby. Tre spelmål gjorda av forwards dessutom. Björn Runströms inställning och insats fick honom att växa än mer i mina ögon. Härliga Bajen!
Många där på Kvarnen var av den åsikt att Hammarby egentligen vann med 5-0. Detta då vi ju hade två bollar inne som dömdes bort. Dels Mickes offsidemål, men kanske framförallt Karl-Oskars frisparksmål. Bad han verkligen om avstånd?
När Andreas Johanssons skott tar i ribban och sedan i Antes nacke och över börjar jag sakteliga förstå att det här nog trots allt är vår kväll. När sedan Pablo kommer in efter skada och gör 3-0 ur snäv vinkel börjar tårar rinna längs mina kinder:
-Vi kommer att vinna! skriker jag, Det är klart nu! Mina underbara vänner runt omkring bara ler, kramas och vrålar ut sin glädje. Det är så otroligt stort att få stå just där och då. Det är pur lycka, inte sant?
Det är många som förtjänar beröm ikväll. Jag tycker inte att någon grönvit vek ner sig. I första halvlek spelade Hammarby stundtals riktigt bra. Visserligen föll vi tillbaka alldeles för mycket i andra halvlek och jag var sjukt nervös för att DIF skulle kunna vända. Trots allt hade jag den där bilden av en jublandes Geert på näthinnan. I första halvlek fick vi se riktigt fina omställningar från försvar till omställning. Mikkel Jensen var kunglig på mitten. Ante hade två svettiga räddningar på frilägen i första som nog är matchavgörande.
Jag är helt otroligt glad just i detta nu. Att få sitta här klockan fyra på morgonen med ett fånigt leende på läpparna unnar jag varenda grönvit där ute. Detta är vi och spelarna så otroligt mycket värda. Det är så mycket känslor i detta spel. Ibland undrar jag om det egentligen är hälsosamt att bry sig så mycket som vi gör, men dagar som denna tvivlar jag inte en sekund.
Fotboll är fantastiskt. Hammarby är otroliga. Denna den 19:e juli kommer jag att minnas länge. Det var dagen då vi tvålade till DIF med 3-0. Så jävla efterlängtat!
Forza Bajen!
Fotnot: Under dagen har undertecknad vänligen blivit informerad av en domare att OM domaren börjat stega ut avstånd så måste spelarna vänta på ny signal, oavsett om någon begärt avstånd eller ej. Så, nu vet vi det!