Krönika: "DIF ville aldrig ha Zoran" - del 2
...fortsättning från del ett.
Det var ett märkligt hörn styrelsen hade målat in sig i. En slutsats som kan dras är att styrelsen var av den åsikten att det egentligen var Sören Åkeby som varit ansvarig för de just inkasserade framgångarna. Men då inställer sig den logiska frågan vad de skulle med Zoran till. Tyckte de redan tidigare att han inte var kompetent eller komplett nog, kunde de enkelt ha gjort sig av med eller ersatt honom. Enligt detta argument skulle Zoran ju bara ha varit assisterande tränare bakom Snuffe. Ett sådant drag hade knappast orsakat stora vågor i lägret. Men DIF hävdade ju i stället hela tiden att tränarsysslan i laget varit delat. Logistiken går inte ihop.
Bosse Lundkvist har sagt att den modell Djurgårdens nya tränare nu ska verka efter, den roll som nu går under namnet HCS, skapades redan i början av det här året. Detta skulle ha skett i samklang med Lukic och att denne skulle ha haft insyn i de villkor som därmed dikterats. Styrelsen hävdar därmed att de redan då hade klart för sig vilka krav de ställde på denne nye tränare, och därmed vilken sorts person de letade efter. Men Zoran erbjöds aldrig platsen. Varför? Enda rimliga slutsatsen blir att de ansåg att han inte platsade. Som jag har förstått av de uppgifter som framkommit under de senaste dagarna var Zoran aldrig på allvar aktuell för den nämnda posten när den skapades. Och när man inte lyckades besätta platsen enligt de specifika krav denna medförde, valde då styrelsen den tillfälliga, och nu vet vi också - kontroversiella, lösningen att fortsätta med Lukic vid spakarna. En lösning som innebar att klubbledningen redan då visste att Zoran någon gång i framtiden skulle bli degraderad till andretränare igen. Återigen ett tecken på att klubbledningen nog inte ville ha Zoran trots allt.
Tydligen var det tänkt att den nya tränarrollen skulle ha bemannats först i höst. Men helt plötsligt passade inte denna planering längre. Med största säkerhet hade sportsliga motgångar och kontroverser inom spelartruppen tvingat fram en revision av tidsplanen. Men utan att ha gett en godtagbar förklaring till varför det skedde, offentliggjorde föreningen att posten plötsligt blivit tillsatt. Men inte av Zoran, utan till hans stora förtret, av någon annan. Från att i praktiken ha varit huvudtränare såg han sig plötsligt degraderad till att bli assisterande tränare igen. Och därmed utlöstes den kedja av händelser som gjort att vi nu en vecka efter tillsättandet av den nya posten kallar Kjell Jonevret för ny tränare i Djurgården och Zoran Lukic för extränare.
Klubbledningen försvarade sig med att de visst ville att Zoran skulle stanna kvar, men då i en tydligt tillbakadragen tränarroll. Samtidigt hävdar de också att de kalkylerat med risken att han skulle tacka nej och därmed försvinna. Vad är nu detta? Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag alltid fram till att klubbledningen inte längre ville ha kvar Zoran. Språkbruket är tydligt. Antingen tog de in en annan huvudtränare eller så försvann Zoran. Vilka andra alternativ att tolka finns det?
Det är denna oärlighet från styrelsens sida som jag finner oacceptabel. Varför spelade inte ledningen med öppna kort? Zoran gjorde det hela tiden. Både gentemot sina spelare och gentemot klubbledningen. Det finns få människor som uppvisar en sådan integritet i alla lägen som just han och som dessutom konsekvent är trogna sina egna ideal. Jag utgår från att de krav Lukic ställer på sina medmänniskor, ställer han dessutom på sig själv. Tuffare krav hade säkert Lukics person klarat, om inte annat själv avgått. Men nu har jag den fadda känslan att Zoran tvingades bort på ett sätt som ingen finner vara tillfredsställande. Helt enkelt för att ingen, eller någon, inte vågade kliva fram och ärligt säga "vi vill inte längre ha dig, sluta medans tid är".
De senaste dagarna har vi genomlevt ett oönskat avslut på en karriär som borde slutat annorlunda. Zoran är redan på många sätt legendarisk i klubben och hur mycket lär han inte bli med tiden? Vi hyllar alla dessa hjältar från förr som förvisso gett sitt allt för våran klubb men som tyvärr aldrig levererade. Zoran Lukic har på ett direkt sätt i stället skänkt Djurgården så mycket mer än någon vågat drömma om. Under hans delade ledning genomlevde klubben en framgångsperiod som inte har sitt like. Kan inte vi Djurgårdare då göra vårat bästa och hylla honom som sig bör?
Av klubbledning och styrelse förväntar jag mig absolut tacksamhet till en människa som på ett frispråkigt sätt alltid sade vad han menade, men också levererade. Just nu är det Djurgården som är skyldiga Zoran, inte tvärtom. Jag vill att han avtackas officiellt med blommor, pompa och ståt, med sång och presenter, med jubileumsmatcher, med allt som hör till! Något annat nöjer jag mig inte med. Hittills har jag inte sett några tecken på att det från officiellt håll förbereds någon hyllning till denne balkan, men helt enkelt utgår jag från att det kommer. Något annat kan vi inte förvänta oss.
Zoran, låt inte din sista säsong som tränare i Djurgården förstöra minnena av de tidigare så framgångsrika säsongerna. Vi kanske ändå hade klarat av dem, vem vet, men de hade garanterat sett annorlunda ut. Du kommer att bli ihågkommen av en hel ny generation fotbollsälskare, både i Stockholm som i Sverige, både på grund av dina uttalanden som dina meriter. Inget annat återstår för oss än att säga tack för festen, och känn dig fri att bjuda in dig själv hos oss Djurgårdare igen närhelst det må passa dig.
Till dess...
