*UPPDATERAD!* Zorans avsked - del 3
...fortsättning från del två.
Finns det händelser från din tid som tränare du i dag ångrar ?
Inte många. En av de saker jag faktiskt gör det är det lilla bråk som inträffade med den där AIK:aren efter derbyt förra året. Men många minns incidenten från 2001 då vi spelade hemma mot Örgryte och Jeffrey Aubyn drog Barsom i håret. Jag ångrar inte att jag sprang in på plan och puttade bort honom. Det hände just framför mig och jag handlade helt enkelt.
Naturligtvist är det så att jag som tränare inte har inne på planen att göra. Men just i det läget struntade jag i det. Jag tänkte inte utan reagerade bara. När händelser inträffar reagerar jag spontant. Jag är en känslomänniska.
Är det inte kontroversiellt för en tränare att säga så?
Jag upplever inte att jag är kontroversiell. Jag är bara väldigt spontan. Många i Sverige tänker efter före angående konsekvensen av det de gör och säger, och försöker därför tona ner sitt budskap. Många försöker vara politiskt korrekta. Jag är mindre kontrollerad och tänker inte alltid på konsekvenserna. De tar jag när de kommer. Jag svarar alltid ärligt på frågor. I och med det har jag ibland hamnat i blåsväder. Och där skiljer sig nog mitt sätt att tänka mycket från det typiskt svenska.
Att jag är sådan har naturligtvist mycket att göra med att jag inte är svensk, men ännu mer med att jag helt enkelt är sådan som person. Jag är inte bra på detta att vara politiskt korrekt. Jag är ingen bra diplomatiker.
Det är ingen hemlighet att det fanns personer i Djurgårdens styrelse som tyckte att jag förekom alldeles för mycket i media. Det fanns en diskussion angående om jag inte fick för mycket medialt utrymme. I Sverige är det inte vanligt att tränare tar så stor plats. Det var en ovan situation för Djurgården. Men utomlands är det just så här det är. Fråga Svennis efter hans tid i Lazio.
Har du fått avsked av Djurgården?
Ja, jag var förbi på Kaknäs och träffade spelarna. Jag berättade då att det var mitt eget beslut och inte styrelsens att jag skulle sluta. Spelarna har därmed både pratat och ringt mig, och jag har skakat hand med alla berörda. Det var väldigt vackert.
Jag kommer däremot inte att komma till någon match nu och ställa mig i mittcirkeln för att ta avsked. Jag måste se till att förening, spelare och ledare kring laget får den lugn och ro de behöver för att bygga upp den nya organisationen.
Jag har fortfarande kontakt med många inom föreningen och några praktiska detaljer återstå att lösa, men jag och Djurgården har gått skilda vägar.
Vad känner du nu gentemot Djurgården?
Jag har en väldigt bra relation till styrelsen. Vi har pratat igenom det hela och vi har lagt fram våra synpunkter bägge två. Jag har lämnat föreningen på så sätt att jag kan ta alla i hand. Jag är varken bitter eller har några negativa tankar gentemot någon. Snarare tvärtom.
Jag vill påpeka att vi verkligen har skiljts åt som vänner. Det finns inga "hard feelings" eller negativa känslor åt något håll. Vi har skilts åt som vänner och Djurgården kommer att bli laget i mitt hjärta. Jag kommer också att följa föreningen och utifrån det agera för lagets bästa. Men att komma tillbaka går nog inte. Detta är nu ett avslutat kapitel.
Så vad händer nu?
Först ska jag ha semester. Eftersom jag har låtit fotbollen styra mitt liv har jag inte haft det på femton år. De närmaste veckorna ska jag därför försöka åka iväg till Kroatien och Bosnien, om nu inget händer inom de närmaste dagarna.
Min dröm är att träna i Tyskland. Jag tror att de tyska spelarnas mentalitet skulle passa mitt ledarskap perfekt. Jag behärskar tyskan, vilket underlättar, samtidigt som intresset för fotbollen är så stor där. Det finns mycket större utvecklingsmöjligheter där än det gör i Sverige.
Och självklart vore min tid från Djurgården en stor merit inför ett sådant äventyr. Det är inte många tränare som har samma meritlista som jag har från så kort tid. Vi har vunnit SM-guld två gånger i rad samt gjort bra ifrån oss i UEFA-cupen. Folk i Europa följer svensk fotboll så många vet nog vem jag är, trots allt.
Jag kan även tänka mig ett annat tränarjobb i Sverige om det dyker upp något attraktivt. Jag kan även tänka mig att träna något annat allsvenskt lag. Även om den frågan just nu i princip är avskriven då alla lag har sina tränare klara inför i år. Men det finns många klubbar här som med ändrad träning och utvecklat spel skulle kunna utveckla den potential som redan finns.
Men att i dagsläget gå till AIK eller Hammarby skulle vara politiskt omöjligt. Jag skulle aldrig kunna svika mig själv eller supportrarna genom att göra på det sättet.