Några ord från träning i dag
På Söderstadion i går sa Sören efter träningen: ”Sådärja, nu har vi sprungit bort midsommarledigheten.” I dag tränade laget på Årsta …
… kanske stämde det Sören sa i går för redan halv elva var nästan alla grabbarna ute på plan och lekte med bollen. Alla sugna på att flyga till Trelleborg vid lunchtid i morgon. Den planerade delen av träningen startade med en ganska lång genomgång inför morgondagens match. Det finns ju en hel del att rätta till, så det var säkert på sin plats.
Som vanligt joggade spelarna sedan igång på två led. Uppvärmningen sköts mycket noga, så har det alltid varit, sämre är det med nedjoggningen. Det är lite svårt att förstå varför det ska behöva vara så. Att i lugn och ro varva ner efter träningen, att sträcka ut spända muskler och inte minst mentalt gå ner i varv tycker jag är lika självklart som att värma upp i början av träningspassen. Vi har kommit in en bit i serien och det finns en del småskavanker. Då är det viktigt att noga vårda ”det material” man har. Att göra allt för att inte dra på sig onödiga skador. Jag skulle gärna se en nedjoggning på två led.
När jag ändå är inne på avdelning ”lite” gnäll, så kan jag inte låta bli att kommentera underlaget på Årsta. Det är hårt, riktigt hårt. Det är inget skönt underlag att träna fotboll på veckans alla dagar, det sliter. När Årsta är kortklippt är det nästan som ett betonggolv. I dag var mattan långhårig och det är ett mer skonsamt tillstånd för ömmande fötter och leder. Men det sker på bekostnad av en ”matchlikt” gräsmatta. Jag vet inte vad man kan göra åt det annat än att köra så många pass som möjligt på Söderstadion.
När grabbarna sprang runt planen så stack Roger Sandberg iväg längs parkvägen bort mot Årstabron. Jag blev lite nyfiken på hur det står till så jag passade på att prata en stund med Roger när han efter dryga halvtimmens löpning kom tillbaka. Roger har som bekant haft problem med ryggen. Han har en reumatisk sjukdom som heter Bechterew. Den innebär att han har en inflammation i ledhinnor och brosk i ryggen. Sjukdomen finns i släkten, man ärver anlagen men det är inte säkert att sjukdomen bryter ut. Rogers bror Patrik som numera spelar fotboll i Nacka har inga problem, medan pappan fick avbryta sin fotbollskarriär i Luleå Sportklubb som tjugotvååring när det började värka i ryggen.
Roger berättar vidare att han får hjälp av sjukgymnasten Britta på Bosön. Det är samma tjej som hjälper Hasse Eskilsson och Jesper Blomqvist på deras väg tillbaka. Roger har fått ett styrke- och smidighetsprogram för bål och rygg som han kör varje dag efter minst en halvtimmes löpning. Han ska köra programmet fram till den 20 juli då han ska försöka träna med laget igen för att ta tillbaka sin plats i förstauppställningen. Roger äter också antiinflammatorisk medicin för att hålla sjukdomen i schack. Jag vet inte om det finns någon annan elitidrottsman som har Rogers problem? Jag känner i alla fall inte till något fall. Runt en halv procent av befolkningen lider av sjukdomens så det borde väl finns någon mer.
Jag frågar om Roger läser ”på nätet”, och han berättar att han med nästan tårar i ögonen har tagit del av de uppmuntrande ord som skrivs på hemsidorna. Jag kan bara hålla alla tummar i världen och önska Roger ett enormt lycka till. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka ”fan” va orättvist. Här hamnar Roger som en "nödlösning" som vänsterback och så spelar han bättre än han någonsin gjort. Och så ska han behöva kliva av på grund av en sjukdom kommer smygande. Kom igen Roger!
Medan jag pratat med Roger så har de andra kört lite teknikträning och är nu i full färd med att ”hålla bollen inom laget” på en planhalva. Det finns en spelare som är lite större än de andra i dag. Det är Fredrik Stoor! Trots att han bara är sjutton år så viker han inte ner sig i en enda närkamp. I går spelade han innerback ihop med Jonas Stark i en av övningarna. Vilket innerbackpar – en stoor stark! Smaka på den!
Vi har tidigare berättat om hur viktigt det är att de äldre spelarna delar med sig av sina erfarenheter till de yngre. Då handlar det inte bara om bollen och positioner på plan, utan samtalen är en del i arvet. En del den speciella känsla som finns i en klubb. Nödvändigt för att andan ska överleva på sikt. I dag pratade Hasse Eskilsson mycket med Fredrik.
Det sista inslaget på träningen var en noggrann genomgång – både muntligt och praktiskt – av fasta situationer. Det är också på sin plats. Vi har till exempel inte gjort mål på någon hörna än. Jag vet inte hur många vi haft, men det borde väl röra sig om en sextiotal i alla fall!. Hörnorna såg bra ut i början av serien. Men nu på slutet har det sett i det närmaste helt ofarliga ut. Här krävs det skärpning! Vi har många bra huvudspelare. Vi har rätt att kräva mer.
När den gemensamma träningen är slut så går Hasse Eskilsson ner i källaren på det gula huset och hämtar upp en femtonkilosvikt och börjar gå ankgång fram och tillbaka i ena straffområdet. Man kan inte annat än att bli imponerad! Suleyman springer ett par varv och kör sedan sitt styrketräningsprogram. Jonas Andersson matar bollar från kanten in till Jonas Stark och Peter Markstedt. Det ser ut som om grabbarna har kul. Hoppas min känsla överstämmer med inställningen till matchen i morgon.
Hej på en stund /
