Säsongen 2004 första halvan, del 3
Panelen dissikerar spelsystemet och publiken!
3-5-2 eller 4-4-2 eller något helt annat? Hur ser du på spelsystemet?
Per Welinder: Nu är vi tillbaka i trygga 4-4-2. Och det känns bra. Att samma år som man ställer krav på Guld och värvar en ny centrallinje (Sypniewski, Afonso, Patrik), dessutom byta spelsystem var kanske inte så genomtänkt. Hade 3-5-2 fortsatt att ge den utdelning som vi såg mot FCK, Hammarby och Örebro hade det naturligtvis varit roligt att få se så många offensiva krafter på plan samtidigt. Men när det kärvar verkar det vara svårt att göra något åt det. Dessutom tappade vi allt omställningsspel med 3-5-2. Och då gör vi det ganska svårt för oss att vinna matcherna.
Kåffe: Jag anser att vår trupp bäddar för en variant av 4-2-3-1 - särskilt om Daniel Andersson kommer hem. Vi har nämligen gott om duktiga defensiva innermittfältare och vi har även spelare som trivs i gränslandet mellan mittfält och anfall, samtidigt som vi bara har en enda "target player" i Skoog. 3-5-2 lät roligare än vad det blev och det är nog som Prahl säger, att det är "lättare att försvara sig med en fyrbackslinje".
Magnus Johansson: 4-4-2 som det har sett ut de senaste matcherna tycks vara att föredra.
Dolph Sense: Jag är övertygad om att Malmö FF skulle kunna spela i princip vilket spelsystem som helst. Det handlar bara om att ha det sittandes i ryggmärgen, att vara väl förtrogen med det. Att en månad före säsongspremiären gå och introducera ett nytt system (som skiljer sig ganska mycket från vårt tidigare) samtidigt som man har för avsikt att ta hem guldet är en ekvation, som för mig inte går ihop. Vill man satsa på 3-5-2 tycker jag man borde börja träna på detta direkt efter säsongsavslutningen i november, och sedan träna stenhårt på att nöta in positionsspel och dylikt fram tills starten i april. Nu anser jag emellertid att 4-4-2 fungerar bra och att det inte finns någon anledning att byta. Detta är ett spelsystem som såväl spelare som tränare är väl förtrogna med. Nu gäller det bara att till nästa säsong omstrukturera truppen lite så att spelarmaterialet går ihop med de positioner som finns i spelsystemet.
Jakob Kjelldén: 4-4-2 tyvärr. Jag tyckte det var kul och lite exotiskt när vi drämde till med 3-5-2 och hela Sverige darrade. Men tack vare att våra två så offensiva ytterbackar helt plötsligt blir väldigt defensiva när de hamnar högre upp i banan så funkar det inte. Dessutom kan inte Björnligan hålla sig friska samtidigt så det funkar inte med tre mittbackar heller. Så. back to basic.
Tony Ernst: Jag tycker, och har alltid tyckt, att vi ska spela 4-4-2. Det är på något vis MFF:s signum. Vårt varumärke. Bob körde med det. Roy likaså. Och Prahl föredrar det. Dessutom känns det som att 3-5-2 är ett spelsystem som uppmuntrar två stycken innermittfältare till att gå och lata sig. 4-4-2 kräver kanske mer av varje spelare, men har också större belöning.
Spelare nr. 12:s insats under våren?
PW: Överlag positiv. Trots den otroliga svackan mot AIK och Kalmar. Det tar tid att spela in nya spelare i ett lag. Och att sjunga in nya medlemmar i klacken. Halmstadsmatchen visade att även spelare nummer 12 kommit ur svackan och är nu starkare än någonsin.
K: Ojämn. Såväl borta- som hemmastödet har varierat. Kul att så många dök upp på Söderstadion, men trist att så få dök upp i Solna mot DIF (och här får även jag skämmas). Buandet på Stadion har varit ett aber, men senast mot HBK var det magisk stämning. Helt jävla magisk. Det som imponerar stort nu är hur de många nya - och ibland kritiserade - sånger som lanserats under de senaste åren, satt sig och bildat en bred sångrepertoar som är i absolut högsta nordenklass.
MJ: Upp och ner. Mäktiga insatser ibland; herregud, mot IFK var det nog vi som såg till att Ijeh INTE gjorde mål. Fast å andra sidan var uppförandet i matchen mot ÖIS under all jävla kritik.
DS: Det har sett otroligt ojämnt och stundtals knackigt ut på den stadionska läktaren. Dels har vi frågan om bua kontra peppa som splittrat mången Malmöit. Med AIK-matchen som startskott har det buats (stundtals) överdrivet mycket. Så fort en spelare gjort ETT enda misstag - eller ännu värre - så fort "fel" spelare (alla vet nog vilken stackare jag åsyftar) blivit inbytt har det uppstått en ljudmatta av burop. Vidare har vi problemet med passiviseringen av klacken. Här har det dock vidtagits åtgärder vilka ser ut att leda till en mer positiv utveckling. Med den goda starten samt HBK-matchen i minne blir betyget ändå godkänt.
JK: Stundtals usel och stundtals alldeles underbar. Höjdpunkter: HBK, Göteborg hemma och HIF borta. Lågvattenmärke: Bajen-banderollen och sommarmatchen mot Örgryte.
TE: En berg-och-dalbana. Det debila buandet på försommaren var nog lågvattenmärket under min tid som MFF-supporter. Fullt jämförbart med solkorsflagghavet i Göteborg för, vad kan det ha varit, tolv-femton år sedan. Men å andra sidan: den Tesla-elektriska gåshudsframkallande målinsjungningen mot HBK hemma senast var ju bara över toppen.
