Måndag morgon...
...och det känns fortfarande lika bra att vara MFFare. Igår visade vi upp allt det som behövs för att vinna SM-guld. Trots att vi hade två av Allsvenskans kanske bästa spelare på sina positioner utanför truppen. Jag tänker naturligtvis på bröderna Bjärred.
Har du fått uppfattningen genom andra att Malmö spelade dåligt, så kan jag lugna dig. Det är lögn. Det är många som vill oss illa där ute. Det är fullt naturligt att de söker tröst i en och annan snedspark eller missad målchans. Malmö spelade precis så bra som det behövdes. Vi hämtade våra tre poäng utan att förta oss. Hade AIK satt någon av sina chanser, hade det inte förändrat någonting. Möjligtvis hade vi gjort något mål till.
Det som utspelade sig igår var hjärnornas kamp på den gröna schackplanen. Men det var en ojämn kamp. Vi pratar inte Fischer - Spasskij. Snarare Karpov - Pia Cramne om ni är bevandrade i det svartvita fältets schack. Englund har det inte lätt. I AIK finns många duktiga spelare, men när General Prahls soldater gör sin väldrillade exercis, räcker dom inte till. Och det tror jag faktiskt inget lag i Allsvenskan gör. Det här är vårt år.
Å-fan-så mycket bättre än resten.
I går fungerade spelvändningarna igen. Och vips gjorde Skoog ett spelmål. Ja, just vips var det kanske inte med tanke på att det kom i 93:e minuten. Men tendensen var där tidigt under matchen. Igår höll Asper och backlinjen nollan för nionde gången. Fortfarande ynka sex insläppta mål i år. Lägg till att tre av dem kommit i matcher vi vunnit, så inser ni att försvaret är vår - och Allsvenskans - absolut bästa lagdel.
Och Afonso. Tillsammans med Patrik Andersson den spelare som borde definiera vilken skicklighetsnivå hela laget ska ligga på. Då, men först då, blir vi farliga i Europa. Men mer om det längre ned
Men vart tog skönspelet vägen?
Det fanns där, under vissa stunder. Elangas löpningar, Höilands inlägg, Olof brytningar och Afonsos tvåfotare, enfotare, ja förmodligen också trefotare, hörde till läckerheterna. Att spelet i övrigt mest präglades av hård kamp var inte konstigt. Det visste vi sedan hemmamatchen i våras. Och utan en enda naturlig yttermittfältare måste vi förlita oss på snabba spelvändningar, vinnande av de smått mytiska andrabollarna på mittfältet, och fasta situationer.
Det som är konstigt är att så många verkar tro att man ska få se en massa champagnefotboll i Allsvenskan. Förra årets suveräne mittfältare, Källström, gick till ett mittenlag i Franska ligan. Jämför gärna det med vart Ljungberg tog vägen när Halmstad blev för litet på 90-talet. Allsvenskans stora problem är att hälften av lagen inte platsar i den. Och de andra kvalar på sin höjd in som mittenlag. Det blir inte mycket bättre än vad man kunde se igår. Framförallt inte när det regnar. Anä, nu överdriver du igen, Per. Ja, kanske. Men de flesta trupperna domineras av rena utfyllnadsspelare. Även om vi skulle ta ut en Allsvensk drömelva, så hade den förmodligen inte utgjort något större hot för lag som Kaiserslautern, PSG eller Aston Villa. Lag som åker ut på löpande band i de Europeiska cuperna.
Det kommer en dag.
Efter gårdagens match kan jag inte på fullt allvar tro att någon kan hota oss. Ok, ta i trä. Men det ser ruskigt bra ut. Det måste lossna för Skoog någon gång, och nu är det nära. Hans kalla avslutning gör Afonso villigare att släppa fler bollar på honom i nästa match, och då blir det dags för skyttekungen att börja öva målgester igen. Backlinjen, ja den har jag redan slätat av. Och slutligen mittfältet. Nu sitter äntligen spelet. Lägg till Daniel Andersson och jag tycker synd om den av gårdagens kvartett (Grahn, Chanko, Olsson, Jon) som måste stiga av. Men en av dem måste lämna. Mitt tips är att Jon bänkas och Chanko flyttas ut på kanten. Som sagt, synd om den det blir, men underbart för guldjakten. Visst, jag har inte sett Lill-Bjärred så mycket den senaste tiden. Men för två år sedan var han värderad till 60 miljoner, och han fyller bara 27 år i år (28 augusti). Han kommer att dominera. Var så säkra.
Alla verkar vara överens om att det kommer att stå mellan HBK, HIF och MFF. Man kan misstänka att matcherna dessa lag emellan blir avgörande. Lite statistik i halvtid av denna trelagsserie:
MFF 1 1 0, 2-1, 4p
HBK 1 0 1, 3-3, 3p
HIF 0 1 1, 1-2, 1p
Men så var det det här med Europaspel.
Med Daniel i laget kan vi börja prata om en centrallinje som håller även när motståndet hårdnar. Asper gör en kanonsäsong (Tack Hif för att ni släppte målvaktstränare Mats Svensson så lättvindigt). Framför Asper verkar det kvitta vilka två vi sätter. Alla har tagit till sig Prahl lektioner och det funkar nästan prickfritt i varje match. Ska vi upp ett pinnhål är Patrik Andersson däremot ett måste. Men tar vi guldet tror jag tyvärr han låter det bli finalen för en fantastisk karriär. Hur märkligt det än låter är det bara Jesper Blomqvist som kan tävla med honom när det gäller prestigefyllda titlar och klubbar. I något så när modern tid alltså. Men SM guldet har han kvar. Får man föreslå Joakim Persson i Hansa Rostock som ersättare? I Daniel Andersson kan vi få den dirigent vi behöver för att inte falla bort mot Europeiska lag. Framför honom Afonso.
Utöver dessa går ingen säker om vi siktar högre än Allsvenskan. Visst, vi har massor med bra spelare. Kan Tomas Olsson komma upp i den standard han hade förra sommaren nosar han på en plats. Om Elanga fortsätter att vara lika duktig offensivt som han varit på slutet, är han gjuten. Men sen är det lite tomt. För jag vill se spelare som just spelar fotboll. Inte som är bra på att springa, sparka, tackla, nicka, eller placera sig. Spelare som inte har ett problem med det faktum att bollkontakten är det viktigaste momentet. Som kan använda bägge benen om det kniper. Kommer ni ihåg Sporting Lissabon? Då fattar ni vad jag menar.
Men skit i det nu. Vi leder Allsvenskan. Vi leder maratontabellen. Vi spelar precis så bra som vi behöver. Det är måndag morgon. Och det är riktigt skönt att vara MFFare.
