Traditionens makt är stor
Superpanelen tittar på det här med klubbarnas tradition, och varför en sammanslagning mellan olika klubbar inte bara låter sig göras så där utan vidare. Panelen diskuterar också om vi är för snälla mot tränarna här hemma, och om det är möjligt att få fler åskådare till matcherna i Superettan.
- - - - - - - - - -
Superpanelens består den här gången av Göran Åberg från Parkens vita hjältar (Norrköping), Bosse Gullberg från LSK Fans (Ljungskile) och Johan Emdemalm från Vulkanerna (Degerfors). Frågor & protokoll: Micke Möller.
- - - - - - - - - -
En fråga som nyligen var på tapeten var den eventuella sammanslagningen av ÖIS, Häcken och Gais. Fansens reaktion var omedelbart fördömande och det gick inte många timmar förrän klubbarna bestämde sig för att lägga planerna på is.
Hur ser ni det inträffade, och hur skulle ni reagera om det var er egen klubb det handlade om?
Johan (DIF)
– Jag skulle protestera högt och vilt. Det är något som inte finns på världskartan att Degerfors skulle gå samman med någon annan klubb. Jag lider med göteborgsklubbarnas supportrar – klubbens hjärta – som behöver utstå en sådan styrelse som ger ett sådant förslag.
Göran (Peking)
– Helt vansinnigt förslag! Fattar inte de styrande i respektive klubb vad klubbkänsla är, ska de genast lämna sina poster. Jag har full förståelse för alla supportrar som blev upprörda. Skulle detta hända inom IFK, skulle jag bli skogstokig.
Bosse (Ljungskile)
– Nej, jag säger nog som dom flesta gjorde i Göteborg – Nej tack. Sedan är ju i och för sig vi en småortsklubb, så det är väl inte så aktuellt, men man vet ju aldrig.
Är det egna laget namn och tradition alltid viktigare än nyskapelser som kan leda till sportslig framgång och utveckling?
Bosse (Ljungskile)
– Det beror nog på hur mycket tradition det finns runt klubben. GAIS och ÖIS t ex är ju gamla klubbar med anor, medan Häcken är en yngre klubb. Samtidigt är det ju som så att FC Köpenhamn lyckades. Detta var ju två lag som hade ca 100 år var på nacken.
Johan (DIF)
– Det ena behöver inte utesluta det andra. Det handlar mycket om tradition. Ett ganska nytt lag som inte har någon större historia köper jag att de kan byta namn för det är ändå inga som har några känslor för klubben. En modern sponsrad arena är något helt annat och det kan leda till sportsliga framgångar och utveckling utan att peta på lagets namn och tradition.
Göran (Peking)
– I mitt fall är svaret glasklart JA! Jag är IFK-supporter och skulle aldrig acceptera att man slogs ihop med något annat lag. Traditionens makt är stor. Det räcker med att titta på de sammanslagningar som gjorts i Sverige. Ingen av dem har lyckats!
Under sommarmånaderna sparkade Örebro Patrick Walker, och för bara en vecka sedan var det Östers Gilles Stille som fick foten. Två tränare i de två högsta divisionerna på hela säsongen (jag räknar inte in Degerfors Mark Selmer som gick efter hot) – det är egentligen inte så mycket vid en internationell jämförelse. Är vi för snälla vid våra tränare i det här landet, eller är det så att de andra borde lära av oss?
Johan (DIF)
– Att sparka en tränare löser oftast inte problemen. Det är i få klubbar det är en bra lösning. I vissa fall självklart där man märker att tränaren inte är rätt för laget, då är det lika bra att sparka tränaren, men i många fall stirrar man sig blint på att det är enda förändringen man kan göra.
Göran (Peking)
– Både ja och nej! I vissa fall kan det vara befogat med ett tränarbyte. Såväl Öster som Landskrona BoIS borde bytt tränare under sommaruppehållet. Två lag med bra spelartrupper, som mer eller mindre totalfloppat i årets serie. Där tror jag att ett tränarbyte kunde gjort att lagen rest sig och varit med i jakten på en allsvensk plats.
I andra fall, där lag med sämre spelartrupper inte lyckas inte har så mycket med tränare att göra. Degerfors har ju inte fått något lyft sedan Selmer avgick, utan ligger fortfarande kvar i botten.
Bosse (Ljungskile)
– Förra året var det väl en hel del tränare som fick lämna eftersom resultaten inte var dom förväntade. Jag tycker detta är lite överilat, och att årets låga omsättning är lite mer positiv.
Förra årets totala publiksnitt i Superettan hamnade på 2 105 åskådare/match. I år har siffrorna, fram till nu, ökat till 2 534. Ett litet lyft, som till en del hänger samman med IFK Norrköping som lockar många åskådare till sina matcher hemma på Parken.
Men vad tror ni – är det möjligt att höja publiksnittet ytterligare i Superettan och vad är det i så fall som vill till?
Johan (DIF)
– Detta är en lokal fråga till stor del. Vissa lag kommer inte att locka mycket folk oavsett vad för motstånd som kommer eller hur arenan och kringarrangemanget ser ut. Från Svenska fotbollförbundet tror jag inte man kan göra speciellt mycket mer, utan det är upp till klubbarna att erbjuda arrangemang som lockar folk och där är en viktig punkt fräscha arenor – där ligger Sverige och framför allt Superettan efter.
Bosse (Ljungskile)
– En sak som stör publiktillströmningen är dom utspridda omgångarna. Vilket jag antar styrs till stor del av TV och Svenska Spel. Dom senare måste ha intressanta spelobjekt varje veckodag, vilket jag kan förstå, men för oss som vill se fotbollen live gör livet rörigt. Själv skulle jag föredra om man visste att en speciell veckodag var huvuddelen av matcherna. Det spricker väl dock på vilken dag detta skall vara. Storstäderna önskar väl måndagar, medan landsbygden vill ha på helgen.
Göran (Peking)
– Mycket tveksamt om det går att göra något åt det. Det krävs att lag som IFK Norrköping, AIK, Malmö FF eller något annat storlag spelar i Superettan för att få ett hyfsat publiksnitt. Det är inte så sexigt att gå och se IF Sylvia-Bunkeflo IF eller Qviding-Falkenberg
